Ensamheten

Jag kan känna igen mig till viss del.

Mina barn är dock vuxna och utflugna och jag bor själv, något jag trivs ypperligt med.
Jag vill inte ha en partner, men en god vän att umgås med ungefär som du beskriver hade kanske varit något... har inte ägnat några större tanka åt det håller då jag som sagt trivs så bra med mitt singelliv.

Jag vill liksom inte ha några "krav" på mig nu när jag för första gången, sedan mina numera utflugna barn föddes, lever själv utan att behöva ta hänsyn till någon här hemma. Och det är många år kan jag lova, år som jag älskade och aldrig velat vara utan. Men nu är jag i en ny fas i livet. Och den är alldeles ljuvlig!

Såklart känner jag igen mig i de du beskriver oxå, jag trivs ju såklart med mitt liv med allt som de faktiskt innehåller men jag vill inte fastna för hårt eller bli bekväm med att bara vara.

De är förhoppningsvis många fina år kvar framöver och stora delar av min egna framtid å utveckling vill jag dela med någon likasinnad, givetvis inte med fler krav än vi själva vill ha.

Jag känner inte att jag "bara är" utan jag trivs som sagt jättebra så här.

Det känns som att ditt första inlägg inte matchar ditt andra riktigt.
Du säger först att du söker någon som är mer av en vän, och sen säger du att du vill dela framtiden med någon.

Så jag tror inte att jag riktigt hänger med i svängarna och tackar för mig.

Sorry, detta måste jag förtydliga.

De är inte alls min mening att värdera andra människors val å nöjdhet, jag förstår nog de du beskriver men när de gäller mig själv vill jag inte bli ?så nöjd? att jag inte vill släppa in en ny person för en relation om de nu skulle vara så, å samtidigt är jag inte alls bitter eller missnöjd med mitt liv som det är.

Grattis om du funnit sig tillrätta å är nöjd, fantastiskt.

Ja nu är de väl hur mycket de än låter så inte någon jag letar aktivt efter, mer ett konstaterande vad jag saknar å hur de tar form i min ensamhet.

Vad eller hur min framtid ser ut vet jag inte alls förrän jag finner det ??

De jag menar med att dela framtiden med är snarare ? någon att skaffa nya minnen som tillhör framtiden i de förflutna som man upplevt tillsammans?.

Hur det sen tar form eller leder till är ?framtiden?

Ok, tack för förklaringen!

Ja, risken (eller vad man ska kalla det) att bli bekväm i singellivet finns såklart. Kanske kanske, någon gång, att jag träffar någon. Dock kommer samboskap eller äktenskap någonsin att komma på frågan igen.

Du är ännu inne i familjeliv med tonåringar i huset, jag vet ju hur det är. Jag har själv två söner. Har två barnbarn också numera. Trots att jag (om du är född 69 som ditt alias skvallrar om) nära dig i ålder.

Hoppas du får det du önskar dig i livet iallafall.

Tack ??

Ja jag är född -69

Ah, de blir som de blir å jag kan inte vara annat än nöjd ??

Allt gott!

Vet inte varför jag får en massa frågetecken i de jag skriver ?? Tror de är emojiers som blir till frågetecken.