Styvmamma, borde jag vara hemma med styvdottern?

Jag tycker att han kan vara hemma och vana sitt egna barn när barnet är sjukt.

Ok, om du orkar vara själv med barnet om barnet bara är hemma med lite kli i halsen och det är helt ok för dig, men du ska inte vana hans sjuka barn för att hans ex och mamma anser det när du är sjukskriven hemma. Dom har inte ett smack med det att göra. Anledning spelet ingen roll, är du sjukskriven så är du sjukskriven och gör det du orkar.

Gällande sysslor i hemmet som du tar upp där du säger att du gör mestadels, det får du själv ta en tankeställare om ifall du tycker att det är värt att slita ut dig ännu mer. För övrigt, hur mkt kan det bli efter 2 vuxna människor och ett barn varannan vecka? Ta det lugnt, lite damm i hörnet har ingen dött av

Tusen tack för ditt utförliga svar :)

Bra svar! Prata med din pojkvän och förklara att du mår sämre av att de ska ta dig för givet. Att du inte alltid orkar och att du är hemma av en anledning. Det är inte ok att de alltid räknar med att du ska vabba. Sen kanske du kan ta lite vab ibland om du orkar. Är barnet sjuk är det ju även helt ok om det kollar på massa tv. Få absolut inte dåligt samvete för det. Ta hand om dig <3

Fast vad spelar det för roll vad hans ex tycker?
Det är väl du och din sambo som bestämmer vem som ska ta hand om dottern i ert hem när hon är sjuk.
Menar du att din sambo håller med sitt ex?
Det är väl din sambos åsikt som spelar roll och inte hans ex?
Vad anser din sambo? tycker han att du ska ta hand om dottern när hon är sjuk så han kan jobba eller tycker han att det är hans sak att göra?
Det viktiga är väl vad han anser och tycker och hur han agerar inte vad exet tycker.
Förstår inte varför exets åsikt ska få spela roll i det hela, det viktiga är ju som sagt vad din sambo har för åsikt.
Det är ju det som avgör i er familj.
Vad är din sambos åsikt?

Men varför gör du allt i hemmet om du inte orkar?
Du får prata med din sambo att du inte orkar och är stressad, han har säkert vant sig vid att du gör allt men om han förstår att du är stressad över det får han ju också börja att göra saker i hemmet.
Du måste börja att säga ifrån till din sambo.
Nu blir du ju nästan utnyttjad som barnvakt, får göra allt i hemmet osv.
Han måste börja göra saker i hemmet och vabba med sitt barn osv, det är ni som är en familj, det är han som är ansvarig för er familj inte ex eller mamma, dom kan ha åsikter men det är ju hur han hanterar er familj som det viktiga, ansvaret är hans inte ex eller mamma. man kan inte lägga skulden på dom utan det är hans agerande som är det viktiga.
Men prata med honom, han kanske inte har uppfattat hur du känner och mår utan bara tar för givet att du gör allt för att du har gjort det så länge.
Du har också ansvar för ditt mående, därför måste du prata med honom att du inte orkar.

Vad exet tycker kan du kanske strunta i, men varför tror du killen säger som han gör? KAN det vara av omtanke mot dig? Du skriver att du innan du träffade honom mest var sängliggandes och det är definitivt inte något man mår bra av i längden. Lider man av psykisk ohälsa brukar man ju rekommenderas rutiner, enkla aktiviteter och vardagssysslor, social samvaro och så vidare. Killen kanske oroar sig för att du bara blir liggandes om du inte gör hushållssysslor?

Säger inte att det är rätt att du ska vabba jämt eller att du ska göra allt hemma, men jag hade oroat ihjäl mig om min familjemedlem bara låg i sängen hela dagarna. 

Du och din sambo måste ta ett rejält snack om vad som ska gälla i ert hem. Du kanske också bör ta upp detta med din läkare nästa gång du har kontakt med denne. Berätta hur din hemsituation ser ut, fråga om det är ok utifrån din hälsobild att ta ansvaret för barnet  + nästan allt i hushållet (hur ofta blir det vab förresten?). 

Vad barnets mamma tycker är helt oväsentligt, men om din sambo lyssnar mer på henne än på dig, kanske du måste inse att han tar dig för givet eller helt enkelt inte bryr sig om hur det kan påverka din hälsa. Kan vara så illa att han faktiskt tycker det är bra att du är sjukskriven så länge som möjligt för då löser sig hans vab-problem + att han har en hushållerska som sköter allt hemma (jag kanske är lite cynisk)
Hur hade han löst allt om han hade varit singel? 

Självklart ska pappan ta huvudansvaret för sitt barn. Varför lägger sig exet i detta och borde inte hon föredra att pappan tar sitt asvar istället för att lägga över det på dig?

Är det något problem med pappan så att mamman är orolig för något eller vatifrån kommer detta? Låter mycket märkligt i mina öron.

Om du mådde bättre när du bodde ensam tycker jag du ska gå tillbaka till det. Varför slita ut dig för din sambo och hans ex när du mår psykiskt dåligt? 

Folk tar inte psykiska sjukdomar på allvar, hade du brutit båda benen hade ingen sagt att du skulle ta hand om flickan. Nu tycker de att du bara är hemma och då kan du ta hand om hela hemmet plus barnet. Nädu. Det skulle jag inte gå med på. 

Jag tänker att det är problematiskt att gå från sjukskriven till "hemma-fru" och att det är viktigt att du tar hand om dig själv.

I min värld är det problem med män som låter kvinnan dra ett större lass än hon orkar och det är också problematiskt att du "plötsligt" skaffat en livsstil som du inte orkar.

Det är ju viktigt att faktiskt som människa vara ärlig mot sig själv och försöka hitta de utrymmen som finns.

Ta inte hand om andras barn. Risken är ju att du "har arbetsförmåga", eller att du faktiskt går ner dig mer i sjukdom. Samma sak med att överhuvudtaget bo med någon. Orkar du det?

Eftersom du är sjukskriven så får han vabba sitt barn själv. Även om du inte hade varit sjukskriven så är det helt hans eget ansvar, men eftersom ni bor ihop så skulle du ändå kunna ställa upp någon gång - OM du känner för det.

Får man ens vabba som sjukskriven?

Orkar du göra så mycket i hemmet så orkar du väl jobba..? När jag var sjuk så låg jag på soffan och stirrade in i väggen hela dagarna. Maken fick göra ALLT. Inga konstigheter tyckte någon av oss.

Du är omgiven av idioter. Rensa bort dem från ditt liv.

Min åsikt är att du ska backa helt från allt gällande hans dotter, både omhändertagande och ekonomiskt. På hans vecka så vabbar han, på mammans vecka vabbar hon. 
Du måste sätta ner foten och säga ifrån ordentligt för du är inte förälder åt henne, de som valt sätta henne till världen får ta sitt förbannade ansvar. Vill de inte det så gör en anmälan till soc.
Du ska inte ta allt ansvar hemma, en tredjedel är lagom eftersom han är två och du är en. 
Ska du överhuvudtaget göra något med dottern så ska det vara för att du tycker det är roligt att ta med henne ut på något, inte för att du känner dig tvingad att leka mamma.

Jag håller med helt om ansvar för ungen, den har ts noll och inget ansvar för.
Ansvaret hemma skulle jag fördela så att den barnfria veckan tar ts ansvaret och när det är barnvecka så tar sambon ansvaret.

Det tycker jag låter bra.

Vad säger din sambo om saken?

Jag tycker du skall degradera dig själv från styvmamma till bonusmamma. Som styvmamma tar man en mammaroll till en mans barn (inget fel i det, menar inte så)...men barnet har ju en livs levande fullt kapabel mamma. Så du behöver inte vara barnets styvmamma, det räcker med att du är bonusmamma.

Som bonusmamma behöver du inte ta hand om sjukt barn, du kan och bör göra det, om det är akut och kris. Inte annars. Då får mamman eller pappan vabba istället.