37 år och knappt några vänner?

Här är en till, flyttade först 60 mil från min hemstad, fick nya vänner där och sen träffade jag sambon och flyttade 10 mil till hans hemstad. Har jobb här men ingen som jag klickar med, så har inget umgänge med någon här. Han själv har inte hållit kontakt med sina vänner så vi har i stort sett bara hans familj att umgås med.. så jäkla trist och vet inte riktigt hur man hittar likasinnade när man är i övre 30 års åldern.

Hej söker också nya vänner

Känner igen mig. Vart bor du? Mina vänner har nog försvunnit då vi fått barn i olika åldrar. Önskar mig oxå goa glada vänner För jag känner mig som en sådan????

Jag känner igen mig väldigt mycket i dig TS. Är 50 och rätt ensam trots sambo och 2 barn

Känns Svårt träffa nya vänner och har tappat kontakten med gamla som man umgicks med när man flyttat.

Samma här, fast är kille.

Stabil grund, fru och 2 barn.

När vi fick barn för ett par år sedan så slutade alla kompisar höra av sig. Hörde av mig till dem, men de hörde aldrig av sig. Tröttnade till slut.

Får den sociala biten på jobbet, sedan lägger jag hellre den viktiga tiden på min fru och barnen.

Skulle det dyka upp en riktig vän så skulle jag inte ducka för det.

Låter som att du har några potentiella vänner här!

Det är inget fel på dig, du är inte konstig eller ovärdig. Men just i din ålder är det lite knepigt med vänner. De flesta har fullt upp med familj och barn och orkar inte engagera sig i nya bekantskaper. Precis samma fenomen som gör att man i den åldern tappar vänner, som du beskrev. 
Fortsätt som du börjat, plötsligt händer det! Barnens aktiviteter brukar vara ett bra ställe att träffa likasinnade, föreningsverksamhet ett annat.

Hej på er!

Här är en till, jag känner verkligen igen mig i det ni skriver. Jag tycker verkligen att jag är en fullt normal person med ett normalt liv. Jag är också 37 år och bor med min sambo i Sthlm men saknar verkligen vänner numera. När jag växte upp och var tonåring hade jag flera vänner precis som alla andra men flyttar osv har gjort att man tappat kontakten med alla. Nu i vuxen ålder är det svårt att träffa någon som man kan vara vän med på det där djupare planet som man kunde när man ar yngre. Ni vet, när man kunde prata om allt och umgås utan att boka en tid 3v i förväg!

Har ett par ytliga vänner som jag lärt känna de senaste 2 åren men vänskapen fördjupas liksom aldrig utan förblir extremt ytlig och man ses kanske en gång varannan månad och pratar om vad som hänt sedan sist. Så himla tråkigt, varje gång känns det nästan som att det kan kvitta om man ses så sällan och vänskapen aldrig fördjupas!

Här är en till!

Jag är 33 år gammal och har inga vänner. De flesta försvann när jag fick barn. Jag försöker intala mig att jag klarar mig fint ändå. Jag har ju familjen och ett socialt arbete, men det finns dagar jag känner mig ensam. Jag är introvert och har svårt för att ta första steget till att söka nya vänner vilket inte underlättar, haha. 

Här är en till. Fast 41år, tre barn, villa och man. När de äldsta barnen var små hade vi andra småbarnsföräldrar vi hängde en del med. När barnen sen hittade egna andra vänner dog de vänskaperna ut. Jobbar även som chef utan chefskollegor så inga vänner där. Har ytliga relationer men inte mer än så. Har försökt med diverse grannar och bekanta men stannar ytligt och känner inte heller att vi ?klickat? djupare än så.