Detaljer om vad som hänt:
Jag märkte tidigt att han tittade mycket på andra kvinnor. Väldigt mycket! Och länge!! Märkte att andra runt om också märkte och t o m blev besvärade. Men brydde mig inte så mycket, utan tänkte att det nog lugnar sig. Han kom ju nyligen från en lång relation. Det var också så mycket annat i mitt liv som hände och tog min uppmärksamhet.
Men, jag har så svårt att ta det vidare med hans sätt mot andra kvinnor/oss/mig? Han verkligen GLOR på kvinnor och vänder sig om för att se deras rumpor. Inte nog med det, när vi var på en större fest en gång var det två tjejer han spanade in på dansgolvet (den ena stilig och den andra full och sliskig - eller som han sa ?dansade sexigt/porrigt?). Han dansade själv till och från under några timmar och mer eller mindre följde dem båda med blicken hela tiden. Blicken var väldigt avslöjande. Jag dansade på en annan del av dansgolvet (kände ingen på festen, så dansade och pratade med en trevlig tjej). Jag var så överraskad över vad han gjorde, och undrade om jag inbillade mig. Så jag valde att avvakta istället för att konfrontera där och då. Det kunde jag ju göra senare. Och längre än så kunde han väl ändå inte gå. Visste inte heller hur han skulle reagera på en konfrontation och ville verkligen inte ställa till en scen. Dessutom kunde avvaktandet också låta mig se om jag hade rätt i att han inte skulle gå längre än så? Om någon tjej kom närmare, vad skulle han göra då? Men det skulle ju inte hända tänkte jag.
Ju mer tiden gick, desto mer frustrerad kände jag mig. Han fortsatte att dansa själv och spana på dessa två. Den ena gav lite blickar tillbaka, men var lite reserverad. Jag insåg till slut att jag behövde göra något åt min frustration, så jag gick och tog ett glas vatten och gick på toa medan jag funderade vad. Kom fram till att det var bäst att jag körde hem (var nykter). Kändes som att han redan gått längre än vad jag tyckte var ok, och behövde smälta det. Gick för att säga till honom att jag skulle köra hem. Då dansade han med en av tjejerna (som hade tittat tillbaka). Han förde henne då ifrån sig med sina händer om hennes höfter och tittade gillande på henne uppifrån och ner, nerifrån och upp, och förde henne tätt intill sig igen. Jag tappade hakan? försökte diskret ta mina nycklar ur hans bakficka. Men han märkte det. Han vände sig om och frågade vad det var. ?Jag är på väg hem, men stanna du?, sa jag bara. Ville INTE att det skulle bli en scen. Han vägrade ge sig och följde med hem.
Dagarna efter diskuterade vi det mycket fram och tillbaka. Han såg inte helt vad han hade gjort, och det gjorde att jag blev än mer frustrerad. Men, han tog sig tid att svara på frågorna. Han tog sig tid för att träffas och försöka reda ut det. Det gjorde att jag inte bröt upp utan försökte känna efter om vi kunde lösa det.
Hans tidigare spanande såg jag efter detta ur ett annat perspektiv - med stor avsmak! Min respekt för honom, hans satsande på vår relation, fick sig en rejäl törn.
Han sa vid några tillfällen att hans var svartsjuk och att det ställt till en del i deras relation. Jag förstod henne nu! Bad honom under diskussionerna om att ge exempel på hennes svartsjuka. Han gav exempel på snygga kvinnor på film och en situation i verkligheten; att hon blivit så sur när hans kompis bett honom komma för att titta på en kvinnas bröst (en kvinna som gick en bit ifrån dem). Jag sa till honom att jag tyckte att det var riktigt barnsligt. Han trodde då att jag menade att hennes reaktion var barnslig?, men jag menade att han och hans vän var barnsliga och respektlösa mot både exet och tjejen med brösten. Han såg uppriktigt chockad ut när jag sa ?nej, jag förstår henne och tycker att du och din kompis var barnsliga och totalt respektlösa som ohyfsade tonårspojkar?. (Han har själv 2 döttrar, så tänker att de borde hjälpa en del för att han skulle förstå skillnaden på respekt och brist på respekt för kvinnor).
Något jag också lagt märke till, men inte tagit upp, är att vissa av hans vänner har han mycket respekt för och behandlar deras fruar därefter (eller om de bara inte besvarat honom). Några andra vänner verkar han ha mindre respekt för och har mycket lång ögonkontakt med och mycket samtal med deras fruar. Dessa fruar dras med, men verkar också medvetna om att det är liite för mycket blickar och så. Så de försöker släta över det och titta och prata lite med mig och deras män också. Var en gång på väg att lite skämtsamt säga ?tur-tur-duvorna kan väl sätta sig lite längre ifrån varandra vid middagsbordet sen, så vi andra kan få vara med lite också?, men jag lyckades hindra mig för att jag var rädd att det skulle låta mer bittert än ?skämtsamt med hint? och för att franska språket hindrade mig. Kompisarna verkar inte konfrontera det utan tittar bort (ser konstigt ut). Några gånger har jag upplevt det som att de med blicken frågar mig om jag också ser det. Jag har än så länge valt att mer iaktta och avvakta vad mina tankar och känslor säger samt hur hans vänner hanterar det. Men verkar inte som att andra säger emot honom så mycket? Jag säger ofta emot honom när jag tycker annorlunda än honom. Det är han inte van vid säger han. Han gillar det, men behöver vänja sig lite vid det också.
Han säger att han kan ändra på sig med spanandet för min skull, men det känns så konstigt? Om han verkligen inser hur han beter sig borde han väl ändra sig för sin egen skull, för att han skäms! Inte vill utsätta andra för det.
Har berättat att min ena son reagerat och blivit ledsen en gång på hans spanande efter en annan och mina vänner på hans spanande och flirtande. De tycker att han är rolig och trevlig, men vill att jag ska få en lugn och avslappnad tid framför mig efter många års tråkigheter (flera närstående i olika allvarlig och dödliga sjukdomar och förlorat några av dem, separation, tramsigt bråk i familjen). Jag behöver inte mer oro eller jobbigt i livet på ett tag, så känner att jag är väldigt nära att dra mig ur relationen om det inte blir riktigt klart för honom med typ omedelbar verkan?
Bortsett från detta spanande så är det 2 saker till som jag stör mig på:
- dålig koll på hygien i hem (plockar undan och tvättar, men inte riktig städning.)
- dålig kosthållning
Alla tre nackdelar påminner om en otroligt omogen tonåring.? Så de förstärker varandra tyvärr. De två sista hade jag ju inte sett som några avgörande problem, utan bara saker han behöver jobba med så som jag har saker jag behöver jobba med.
