5-åring är "jobbig" på förskolan

Din dotter kanske är jättejobbig, MEN min erfarenhet är att 5-6-åringar på förskolan är extremt understimulerade och alldeles för mogna för den verksamhet som pågår där. Därför reagerar de med att bli "jobbiga".

Jag vill också tillägga att jag trodde min son var urjobbig, på gränsen till galen, efter vad förskolefröknarna berättade - dagligen fick jag höra om hur jobbig han var och vilka galna saker han gjorde varje dag. 

Sedan uppdagades det att en av förskolelärarna slog en del av de stora barnen när hon räknade matte med dem. Hon bestraffade dem när de inte kunde svara rätt osv. Dessutom tvingades de vila mitt på dagen, trots att de var mycket för stora för det. Det var alltså allt annat än bra på förskolan. Jag trodde det var min son det var fel på och fick höra sedan av andra föräldrar att de trodde samma om sina barn, men egentligen var det förskolan det var fel på. 

När han sedan började skolan bad jag nästan om ursäkt på mitt första utvecklingssamtal med läraren. Hon förstod ingenting. Hon sa att han var helt normal och mycket lätt att ha och göra med i klassen. Det var som om en sten föll från mitt bröst. Han hade ju alltid varit lätt hemma, så varför skulle han vara så annorlunda på andra platser? 

Med allt detta vill jag säga att det kan lika gärna vara miljön som ditt barn det är fel på. Ofta tänker man att man ska ändra på barnet, men det kanske är omgivningen som behöver förändras. 

Men hallå, varför ringer pedagogerna dig på jobbet för detta..? Har de aldrig haft hand om barn förr..? Det är ju väldigt vanligt med barn som inte vill klä på sig, men att ringa föräldrar som arbetar är ju oproffsigt. Vad ska du göra för magiskt över telefonen? Har de ingen utbildning i hur man hanterar barn som på olika sätt trotsar?

Det där med att slåss är såklart också fel. Det vet din dotter. Kan nästan ge min högra hand på att det beror på understimulering för de äldre barnen på förskolan, och dumma påhitt från hennes sida för att få någon slags uppmärksamhet och att något händer (negativ uppmärksamhet är bättre än inget, resonerar vissa barn i den åldern). Såklart ska ni prata med henne om saken, men ni är ju inte på förskolan om dagarna. Där MÅSTE ju de vuxna ta sitt ansvar och dels arbeta rent förebyggande med hur man är en bra kompis, vad man får och inte får göra om någon gör något elakt o.s.v. Men också rent aktivt ha koll på din dotter om nu detta är ett återkommande problem.

Sedan det där med att de små apar efter medan hon klär på sig och att andra får vänta o.s.v. Ett förslag: Låt de stora klä på sig, gå ut med en pedagog. Låt de små klä på sig, gå ut med en pedagog. Sedan är en kvar med dottern medan hon klär på sig. Då blir inga andra barn inspirerade till att trilskas - inga barn behöver vänta på er dotter - och din dotter kanske blir mer sugen på att gå ut när ALLA ANDRA fått göra det.

Man tror ju knappt att pedagogerna har haft med barn att göra förr. Din dotter är påväg in i "lilla tonåren". Detta ska pedagogerna kunna hantera, helt enkelt.

Tack. Ja jag tror också hon är understimulerad. Hon älskar förskolan och har alltid gjort men tror hon behöver mer nu. Hon har blivit för stor. Hon älskar "femgruppen" där de har mer pedagogik men det är bara en gång i veckan. Känner som sagt inte helt förtroende för fröknarna eftersom de frågar oss hur de ska göra med allt möjligt. De presenterar ett problem i slutet av dagen när man hämtar men har inga förslag på lösningar. Nu vill de att jag ska lösa det för hon är jobbig. Jag förstår ju att det här skapar problem absolut och jag vill att hon slutar bete sig så men jag är inte där när det händer. Har aldrig sett henne slå någon någonsin så det är verkligen olikt henne. Kläder har vi dock problem med hemma också.

Nu har jag frågat dottern flera ggr varför hon inte tar på sig på förskolan och då säger hon att det är för att hon inte får hjälp. Hon ska ta på sig själv och klarade inte knäppa jackan och då blev hon ledsen och ville inte ta på den alls. Hon är stor och liten på samma gång.

Men då får pedagogerna lov att hjälpa. Även om 5-6-(7-)åringar kan ta på det mesta själv så kan de behöva hjälp med vissa moment, eller om de har nya plagg o.s.v. (och alla är faktiskt olika, och vissa behöver hjälp med grejer). Vår dotter har t.ex. en lite tjorvig fleecejacka just nu som är svår för henne att stänga själv. Pedagogerna hjälper henne då, tar ju inte mer än någon sekund.

Det låter oerhört opedagogiskt allt du berättar.

Jag har en kille med adhd, han fick sin diagnos i förskoleklass. På förskolan gick han i en grupp med flera stökiga barn. Jag kände de andra föräldrarna och vi pratade såklart. Jag är rätt orolig av mig och har ett stort kontrollbehov. Jag har alltid varit på pedagogerna och bett om extra utvecklingssamtal, information om hur dagen varit, frågat om de har råd i diverse situationer osv. Jag har aldrig fått telefonsamtal från förskolan eller kritik kring hur mitt barn har varit. Jag har fått dra informationen ur pedagogerna. Det är knappt att jag fått information ens om stora saker som skett.

Två andra mammor som också hade barn i gruppen fick klagomål kring sina barn flera gånger i veckan. Jag vet att mitt barn definitivt inte var lugnare eller skötte sig bättre än deras barn. Skillnaden var att de mammorna var lite lugnare och inte aktivt sökte kontakt och information från pedagogerna.

Så mitt råd till dig är att vara proaktiv och kalla till möte kring situationen. Be att rektorn och specialpedagog närvarar och be om en handlingsplan. Du ska se att de lämnar dig ifred efter det och som en bonus kanske din dotter får det bättre på förskolan.