Dokumenterar ni era liv på något sätt?

Missade att skriva att dagboken skrivs varannan månad. Då skriver jag vad barnen sysslar med precis den stunden jag skriver, om de gjort npgot Kul sedan sist och vad de är intresserade av för stunden. Jag skriver om mina tankar kring framtid och nutid och skriver vad jag själv sysslat med. vilka vi träffat och om samtal vi haft här hemma. 

Skriver inget jag inte vill att mina barn ska kunna läsa i framtiden. och inget som är så privat att jag skulle bry mig nämnvärt ifall någon i min närhet läste den. 

Jag fotograferade dagligen från 13 års ålder till att jag var 25. Hade alltid kameran med. Funderade även på att utbilda mig till fotograf. Tills jag en dag fick nog, minns exakt var det hände, var på en resa och hade fotograferat som en dåre i flera dagar men tog en paus där jag satte mig på ett café och kollade på alla människor som passerade och kände bara "gud vad skönt, att bara vara här, och INTE fotografera", resten av resan lämnade jag kameran på hotellrummet. Jag insåg att jag bara gick runt och tänkte i bilder, så mycket att jag missade det som hände runt omkring mig och inte levde i nuet. 

Nu dokumenterar jag ingenting, annat än skriver 5 års-dagbok varje kväll innan jag ska sova, där är det så lite utrymme (typ fem rader per dag) så det blir bara en kort summering av dagen. Och det är bara för min skull, inte för någon annan.

Höll på med instagram rätt flitigt ett tag men har slutat med det också. Instagram är ändå bara yta och perfektion (även om jag själv inte bidrog till det via mina bilder) och jag började känna en press att jag "måste" lägga ut grejer, kanske också på grund av att nära och kära klagade när jag varit lite inaktiv några dagar. Nu när jag tänker efter har jag nog lagt av med sociala medier helt och hållet eftersom jag inte använt Facebook eller någon annan plattform på flera år heller. Tror det varit bra för mig. Saknar det inte.