Ni som inte har ett äktenskap på topp...

Mitt bästa tips är att på regelbunden basis ta in på ett hotell på annan, gärna mindre ort med så få distraktioner som möjligt, och bara prata helt öppet och ärligt om hur man upplever situationen, vad man saknar och önskar.

Man förbereder sig inför samtalet och ger den andra partner möjlighet att ventilera och sätta ord på sina känslor utan att avbryta eller försvara. Sitt gärna med ett block när ni lyssnar, notera ner huvudpunkter. Svara först när partnern är klar.

När ni är klara byt.

Prata gärna i termer om vad ni skulle vilja och inte i termer om vem som gjorde fel och så vidare... Alltså "jag skulle vilja att du diskade oftare" istället för att "du hjälper aldrig till med disken"

Det gör underverk för förhållandet.

<det är egentligen ett tips för hela livet, men för guds skull, se till att stå i alla bostadsköer du kan tänka dig och får stå i. Jag har haft flera i min närhet som varit gifta i mänga (20+) år och när de sedan ville skiljas inte hade någonstans att ta vägen för de "visste att det är svårt med bostäder, men inte så svårt".

Vi har varit hos jurist vid såväl första stora grejen, när maken köpte in sig i det hus jag bodde. Helt på mitt initiativ. Sedan var vi hos jurist igen när vi flyttade och upprättade då äktenskapsförord.

I min värld och tydligen hos juristen också så är det rimligt att anta att ett äktenskap slutar med separation eller dödsfall. Det finns liksom ingen evig lycka, det är en fråga om perspektiv.

Jag upplever inte mitt äktenskap som beständigt och supersäkert. Jag har redan en sådan relation bakom mig, där vi var fullständigt säkra på att det skulle hålla för evigt. Och då var vi tämligen blinda i att vi faktiskt blev bekväma, lata och slutade bry oss. Det fanns heller inga barn och någon egendom att tala om så "plötsligt" så var separation tämligen lätt. Vi hade det helt enkelt inte bra tillsammans. Och vi ville inte fortsätta ihop, trots att vi några år tidigare varit kära och säkra...

Nu är separation troligen långt borta, men jag har ju viss egendom som skyddas. Jag har ett jobb jag kan försörja mig på. Jag vet var jag har råd att bo om separation är aktuellt och jag vet att detta äktenskap kan spricka, precis som jag sett vänners förhållande faktiskt inte hålla...

Mitt hetaste tips är att faktiskt läsa på om skilsmässa, våga prata om det med kompisar, lära sig om ekonomi och juridik och faktiskt inse att man kan råka hamna i en sådan situation trots att man faktiskt tycker att man har det bra. Att faktiskt inte bara tänka "det händer inte mig" när man hör om folk som blir änkling unga, eller övergivna av en riktig slemhög som ljugit och bedragit. Att faktiskt vara lite realistisk.

Bra, det är sånt här tråden borde handla om. Inte som TS som istället vill tipsa och få tips om hur man går bakom ryggen på sin partner. Att med uppsåt bädda för sig själv så bra som möjligt och därmed göra det sämre för sin partner, som man inte ens vill vara tillsammans med. Skäms för fan. Äg ert missnöje och gör slut istället!

Bra tips. Står själv i två köer men har bara stått i 10 år så ganska värdelös kötid än så länge.

Varför tänker du att man inte bör planera för ett liv, där äktenskapet faktiskt troligen kommer ta slut framöver, utan genast skynda sig att göra slut vid missnöje?
Personligen tycker jag att det är tämligen rimligt att ett förhållande har perioder då man inser att det faktiskt är så att det nog behövs att ställa sig i bostadskö, löneväxla, ha försäkring för rättshjälp, ha enskild egendom o.s.v.

Att lägga allt sitt fokus på att förbereda för skillsmässa är inte rimligt, men inte heller att faktiskt "bara" försöka få en bättre relation.

Tipset att faktiskt ALLTID stå i bostadskö är faktiskt tämligen rimligt. Likaså att faktiskt se till att man kan försörja sig själv.

Självklart ska man inte gå bakom ryggen på sin partner, men att se till att man har en bra ekonomi om livet förändras borde verkligen fler kvinnor se till att fixa.

Japp, har stenkoll. Sparat inte för mycket utan gör vettiga saker för pengar, investeringar i form av resor och saker till familjen (inga egna barn) såsom aktiviteter. 
I dagsläget får jag ut över 600 000 kr om jag skiljer mig. Skulle lätt klara mig på det men har inte gett upp än. Det är dött här men vi har roligt tillsammans ändå. 

Jag har inte ekonomiska problem vid separation . De är jag som drar in inkomsten nu. De är också jätte stressig sits. Jag står i bostadskö på flera ställen.
Att vi är ihop än är för att han inte ordnat upp sitt liv. Han har har ingen ekonomi hans familj ( föräldrar o syskon ) bor inte i Sverige han har bara oss , mig och barnen. Sen är han hotful. Han hotar med att ta barnen eller ställa till problem för mig om jag sticker , han ska göra ett helvete för oss. Tror inte han kan göra mig ett skit men kommer förevigt var fast i honom genom barnen. 
Jag hoppas jag kommer lösa de snart iallafall så de blir möjligt att vara fri