Hur fördelas allt vid separation?

Barnens saker är väl barnens saker oavsett. 

Personligen tycker jag att man delar rätt av på bohaget efter 20 år tillsammans oavsett vem som betalat. 
En helt annan sak efter kortare förhållanden.

 

Och saker som köpts och förbrukat under bestående relation som mat vid storhandling är givetvis helt irrelevant i samband med bodelning. Det är liksom inget man kan kvitta för att man sedan separerar. Det går inte att säga: jag tar bilen eftersom det är jag som stått för storhandlingen de senaste 10 åren.

Möbler mm ska givetvis fördelas 50/50. Men de lite dyrare kläderna och leksakerna jag köpt till barnen vill jag ska följa med till min och barnens nya bostad. Jag menar givetvis inte att jag ska ta med 95% av barnens grejer till mig, men de sakerna jag lagt mycket pengar på som sedan har ett andrahandsvärde vill jag behålla.

Kan tilläggas att jag lägger ca 95% av min lön på gemensamma utgifter medan sambon lägger 50% av sin lön. Jag inser att det låter som att pengar är allt jag bryr mig om, vilket det verkligen inte är, men känner mig lite bitter då jag först nyligen insett hur mycket mer jag betalar. Han köper sen grejer till sig, jag köper grejer till barnen och i princip aldrig till mig själv... 

Du kan inte komma i efterhand och gnälla. Du har gått med på det . Det delas lika, ni har varit ett par i 20 år!

 Det där synsättet har jag väldigt svårt för. Sakerna har du väl köpt för att barnen ska ha glädje av? Inte för att du ska behålla andrahandsvärdet?
Om barnen bor varannan vecka så missunnar du dem då att ha tillgång till den fina nallen eller sin laptop när det inte är din vecka?

Jag har sett skräckexempel på detta förhållningssätt där barnen varit tvungna att ha olika uppsättningar kläder beroende på om det är mamma eller pappavecka där barnen absolut inte fick ta med favoritjackan till mamma om det varit pappa som köpt den etc. Gäller att inte tappa barnperspektivet när man separerar. 

Om du nu har så mkt barnkläder att andrahandsvärdet är så stort, då får du nog skylla dig själv som shoppats mkt. Barn behöver inte märkeskläder, det är ju ett val du gjort. 

Okej, jag ska skylla mig själv att jag försörjer mina barn? Menar ni att jag inte skulle köpt kläder till barnen så att de kunde använda den byxan och de två tröjorna pappan köpt bara då?! 
Det finns inget överflöd av kläder i barnens garderob, men vissa plagg betyder mer än andra emotionellt. För att det är köpt på en mysig dag jag hade med barnet, eller att det är en gåva från någon speciell, eller sockarna som mormor stickat. Jag köper det mesta av barnens både kläder och leksaker begagnat, och det finns något enstaka märkesplagg för att plagget var fint, och något jag aldrig skulle köpt nytt till ordinarie pris, det är det inte värt.

Är det sen så galet att tex vilja ha med den rutschkanan jag köpte i julklapp till barnen till mitt boende, eller ska vi kanske skicka med den med barnen varannan vecka? 

Jag vet inte varför jag måste försvara mig när allt jag ville ha var råd, inte bli dömd som besatt av pengar bara för att jag vill ha någon typ av rättvisa vid separationen. Men jag kanske ska strunta i att köpa grejer till barnen och spara pengar varje månad som sambon gör, då kanske jag skulle ha råd att spara till mig själv också istället för att behöva ta av mina sparpengar för att gå runt vissa månader. Men mina barn är alltid prio ett, därför ser jag till att de har det de behöver, det är otänkbart för mig att göra annorlunda. 

För kännedom så går det att ge konstruktiv kritik och framföra sina åsikter utan att vara dömande. Jag behöver inte ta skit för att jag undrar något. Att behöva separera från barnens pappa är tufft nog som det är. 

Problemet här är ju att ni haft en totalt skev fördelning av ekonomin när ni levt tillsammans.
Utifrån det är det inte orimligt att du får med dig mer värde vid separationen, men det är tyvärr ingenting du egentligen har rätt till 

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att å ena sidan påstå att ni har gemensam ekonomi, och å andra sidan påstå att du handlar till barnen och sambon bara till sig själv. Då är det ju ni som par som valt att köpa så. Det ni har köpt gemensamt får ni dela på. Eller så får ni gå efter sambolagen om ni inte kommer överens.