Flera gånger när jag har gett barn någonting så säger de inte tack. De tar saken och går iväg. Då brukar jag vänligt säga; Och vad säger man? En del barn, även om de är 5-6 år, ser helt oförstående ut. Lär sig inte dagens barn att säga tack?
Absolut. Jag jobbar stenhårt med det med min snart 2-åring. Går inte alltid fram, men jag tänker att så länge jag påminner och vi andra föregår med gott exempel så kommer det förhoppningsvis (men alltså.. vuxna däremot som inte säger tack... *emoji med huvud som exploderar*)
Jag märkte att mina bonusbarn inte var vana vid att säga tack, tack för maten eller duka av efter maten. Det är något jag vuxit upp med och som är viktigt för mig och mina framtida barn. Jag införde det i vårt hushåll i samma veva som jag flyttade in, och det tog inte mer än några veckor innan det satt hos både 6- och 3-åringen. Deras mamma skrev efteråt och frågade vad som hade hänt, och hon var såklart tacksam. Barn är lättlärda! Och givetvis är det viktigt att tidigt i livet visa tacksamhet!
Barnen gör inte som man säger, dem som man gör själv.
När barnen var mindre så ordet tack för just i den situationen.
Självklart kom det perioder. Det är fas men kom med inflik, Tack.
Man märker på barnen när det säger tack efter maten. Inte varje dag men man reflekterar som nu. :)
Nä, generellt ska man säga tack.
Brukar påpeka det till barnens kompisar.
-Man säger tack. Eller brukar säga, vad brukar man säga efter maten?
Sonen är snart 17 - säger alltid tack för maten och när han fått något säger han oftare "tack så mycket" än bara "tack"
Har alltid varit så, han verkar faktiskt uppskatta det han får oavsett vem det är ifrån eller vad det är.
Är glad att han gör det oavsett han verkligen tycker det i alla situationer, visar på omdöme och empati kan jag tycka.
Det gör inte alla vuxna heller... Så det är nog inte så konstigt att inte barnen lär sig. Så är det lite konstigt att uppfostra barnen att vara lite artiga idag, verkar det som. Våra ungar lär sig säga tack (för maten, om någon hjälper, om de får något o.s.v.) både genom påminnelse och genom att vi vuxna i barnens liv föregår med gott exempel. Vi lär också barnen att man hälsar och säger hejdå, att man ber om ursäkt om man exempelvis råkar rapa, att man väntar på sin tur o.s.v. Alla dessa saker var helt självklara för mig och barnen i min närhet när jag växte upp - men jag märker tydligt att det är ett minskat antal barn som får med sig det hemifrån numera... Trist.
I makens hemland är det j.ä.t.t.e.v.i.k.t.i.g.t. att ha "good manners", så vi har lyckligtvis samma syn på saken i alla fall.
Har två barn, 4,5 och 8 år.
Naturligtvis har vi lärt de att tacka när de får något, tacka för maten och dagen på förskolan. Ibland glömmer de bort sig om något distrahera tex men då påminner vi självklart (och ibland har vi helt enkelt missat att de har tackat).
Stora är hos kompisar ibland och vi alltid höra hur artig och väluppfostrad han är, likadant från skola/fritids så misstänker att det inte hör till vanligheterna.
Det gör inte alla vuxna heller... Så det är nog inte så konstigt att inte barnen lär sig. Så är det lite konstigt att uppfostra barnen att vara lite artiga idag, verkar det som. Våra ungar lär sig säga tack (för maten, om någon hjälper, om de får något o.s.v.) både genom påminnelse och genom att vi vuxna i barnens liv föregår med gott exempel. Vi lär också barnen att man hälsar och säger hejdå, att man ber om ursäkt om man exempelvis råkar rapa, att man väntar på sin tur o.s.v. Alla dessa saker var helt självklara för mig och barnen i min närhet när jag växte upp - men jag märker tydligt att det är ett minskat antal barn som får med sig det hemifrån numera... Trist.
I makens hemland är det j.ä.t.t.e.v.i.k.t.i.g.t. att ha "good manners", så vi har lyckligtvis samma syn på saken i alla fall.
Jag har inte aktivt lärt mina barn att säga tack, men de gjorde det ändå från när de var små för jag ledde med exempel. Som 2åring tackade min son tom automatiska dörrar för att de öppnade sig för honom 
Ibland frågar jag min 4 åring om han har tackat (om han berättar att någon gav honom något eller hjälpte honom) som en påminnelse.