Varför är det så svårt

Inte en dag för tidigt

Håller med ovan. förvånad att du stått ut så länge.. att förlåta och gå vidare är ju en sak om personen ändrar sig men att han dessutom har mage att vara otrogen igen utan att skydda sig, skrämmande beteende från en vuxen man. I mina ögon har han fått på tok för många chanser redan och han själv verkar ju knappt ens medveten om sitt eget beteende? Han är inte värd dig eller en familj alls.. 

Har tänkt mycket och kommit fram att min man har ingen medkänsla alls. Jag berättade alla mina känslor hur jag mått och även brast i gråt. Han kramade mig och sa att han förstod och det är jobbigt för han med. Och sen efter tag när jag lugnade mig frågade han om inte vi ska ha maraton sex? Alltså denna människa är inte ok någonstans. Det som jag inte känner igen han längre han är inte samma person.
Näe hans beteende är totalblåst. 
Jag måste få styrka och lämna, min äldsta son sa till mig härom dagen "mamma du är inte lycklig, är inte det dags för pappa sårar dig bara och du förtjänar inte han". Han märker av allting och ser sin fars betende inte är ok.
Min största rädsla är att jag kommer inte ha barnen alltid hos mig och det dödar mig inombords då det är jag som gjort allt för dem. Min man har ingen tålamod och bara skäller på dem för allt och umgås knappt med dem. Det är jag som är där för dem. ????

Ibland förundras jag över hur långt, oftast kvinnor, är beredda att gå för en, ursäkta, sketen man. För det är vad han verkar vara utifrån din beskrivning. det är inget fel på älskarinnan För hon är väl lika besviken hon på hur livet blev. Vi vet ju inte vad han har suttit och lovat henne för han har uppenbarligen gått tillbaka ett antal ggr. Och sedan ska stackars barn blandas in i folks äckliga förehavanden med vetskap att barnet kommer gå
rätt ut i delad vårdnad och varannan vecka vistelser. 

varför gör du som du gör mot dig själv? Du begår skada på
dig själv, din psykiska hälsa och var är ditt ansvar i det hela? Vad förväntar  du dig av en man som systematiskt har svikit och rent av pissat på dig och dina känslor.
fyfan, är vi kvinnor inte starkare och bättre än så.
jag tror du vet vad du bör göra men jag värnar nog mer om
barnet/ barnen i detta. 

Jag är helt med på att jobba på sin relation och försöka se det bästa i den man är tillsammans med.

Du resonerar väldigt klokt TS.
Han är duktig på att prata, men det är hans beteende man ska titta på. 
Jag hejar på dig. Du kommer klara dig fint utan honom, och för många steppar pappan upp i samband med separation så tänk inte på det nu. Det kommer gå bra.
Lycka till och var snäll mot dig själv!

Tack för att ni tagit tid och läsa min historia. 

Jag känner mig i nuläget så dum att jag låtit mig manipuleras av min man och trott på allt han säger, som sagt han är rätt duktigt på det han gör och övertygande i allt han säger men bakom det hela är allt ett spel. Har läst nu om narcissist personlighet och mycket stämmer in på han med tanke på han inte har någon medkänsla, älskar sig själv och allt han gör är rätt och det är vårat fel han gör som han gör, och älskar både bekräftelse och uppmärksamhet. 
Vi har haft en relation sedan tonåren (15årinngar)  och det känns som jag inte känner till annat och har nog vart rädd att vara ensam. 
Men nu, jag vet lite sent så har jag vaknat och lyssnat på mitt inre "jag" att jag ska ta ett slut på det hela. Nu ska jag verkligen tänka på mig och våra barn.
Varför utsätta mig mer i detta elände och varför har jag utsatt mig i all denna röra. Varför? Brist på självförtroende. 
Men näe inte mer! Känner sådan kraft jag aldrig haft för och ser fram emot ett liv med gott framöver. ????????

Jag vet faktiskt inte om du har dåligt självförtroende, eller om du helt enkelt faktiskt blev lurad av en charmig skitstövel.
Det är jävligt mycket lättare att inbilla sig att man själv inte kommer att bli lurad, att man själv har förmågan och kraft att i förväg se vartåt det lutar ....

Använd nu dem a kraft du fått, av att faktiskt få nog och lämna honom bakom dig.