Din erfarenhet av ”jag tycker om dig men jag är inte kär”
Jag har dejtat en man en tag, lite glest i 4-5 månader. Mina känslor för honom har varit positiva sedan dag 1 och jag uppfattar att jag varit drivande i att vi ska ses och vad vi ska göra. Nu har jag börjat klämma lite mer på vad han känner eftersom jag känner att jag har börjat bli fläckvis kär. Han svarar efter lång betänketid att han tycker om mig och tycker jag är smart och sexig (standardsvar????) men att han inte är kär i mig. Han vill säkert fortsätta träffas och säger att han är villig att anpassa sig till mina behov.
Jag känner mig kluven. Jag får min motivation att träffa någon genom att få bli kär. För jag inte vara kär så känns det så trist och vardagligt att bara umgås utan passion. Nu kommer jag inte ha samma driv och inte vara lika på och fixig Å andra har vi träffats mer än en handfull gånger och jag skulle vilja testa att se hur det känns efter ytterligare ett tag. Vi är båda två i femtioårsåldern och det är ju inget som brinner i buskarna och vi ska varken flytta ihop eller leva i symbios utan vill ha något för barnfri tid. Han är en bra samtalspartner, sådana växer inte på träd.
Hur har ni andra resonerat i denna situation?