Anhörig till nyktra alkoholister. Berätta hur det är!
Hej!
Jag fick ett bryskt uppvaknande i helgen att min sambo har alkoholproblem. Vi har varit sambos i ett halvår ungefär. Tidigare har det kunnat bli ett par gånger att han blivit för full men det har varit i samband med fest så även om jag blivit besviken så har jag inte tänkt på det mer än som en tillfällighet.
Han börjar tidigt sluddra och bli glansig i blicken men då jag bara köpt en flaska vin när jag handlat så har det allt som oftast inte märkt något medans han föredrar att köpa en hel dunk eller lägga till några öl.
Hur som helst. Denna helgen var total katastrof. 2 glas bubbel medan vi lagade mat och sedan ett glas rött till maten sen var det bra. Trodde jag. människan har smällt i sig 3 stora starköl och 4 glas bubbel. Sen blev vi osams då sitter han plötsligt borta hos grannen och dricker whiskey. Kvällen slutar i katastrof och han åker ut.
Han far till sina föräldrar som bor väldigt långt bort och har så mycket ångest. Det var i fredags och nu är det tisdag. Han ska ju komma hem men pga anledningar (jag är trött, det går inga tåg, mamma mår dåligt) osv så har han inte kommit än.
Det var jag som slängde ut han men är det inte rätt att komma hem och ta sitt ansvar? jag har nu stått med hem, hushåll, jobb och städning efter hans bravader (spya och rödvinsfläckar) i flera dagar.
Vi är överens om att han ska sluta dricka helt men jag har ändå svårt att acceptera att han tagit så fruktansvärt dåligt ansvar över situationen. Det har bara gått några dagar men hjälp mig.
Hur är det att leva med en nykter alkoholist och hur har vägen varit för er?