Sorgsen över att aldrig mer vara gravid

Du borde se repriser av Familjen Annorlunda så kanske du skulle tänka annorlunda du också ... stackars barn ....

Inte än men snart.

Väntar vårt 4e barn. Våra två första barn är änglar, vi förlorade vår son 10 dagar efter förlossningen då han föddes i v.25.

vår dotter dog i min mage i v.25.

sen hade jag ett ma i v.9 innan vi fick Stella.

så detta blir mitt tredje snitt och då jag har risk graviditeter och vart med om svåra komplikationer så avråder vården mig starkt till att skaffa fler barn efter detta, vilket är en sorg.

samtidigt så är jag tacksam över de 4 barn som jag snart har, men det var samtidigt inte som jag tänkt mig livet som 4barns mamma skulle vara.

så det lutar nu starkt åt att jag steriliserar mig i samband med sista snittet.

Så blir det när man inte har något annat man lever för än för sina barn. Själv så tycker jag det är oerhört skönt nu när mina barn äntligen börjar bli självgående eftersom jag i övrigt har ett rikt liv. Jag lever således endast inte för mina barn.

Hade du bestämt innan att det var sista barnet eller hade du en förhoppning om att det skulle bli fler? Jag tänker att om man är inställd på att det inte blir fler kanske det är lättare att ställa in sig på det, men vad vet jag - uppskattade inte riktigt att vara gravid och otymplig. Men visst var det häftigt med första sparken men tänk dig en till trotsig treåring eller sur 10-åring. Nej tack!

Personligen så tror jag att det är en del av att vara kvinna. Att många av oss känner så när man bestämt sig för att man inte vill ha fler barn. Att man blir äldre. Att man så småningom faktiskt inte kommer kunna bli gravid pga sin ålder. Att det är aldrig mer.

För dem i familjen Annorlunda så känns det lite sjukligt nästan, de kan liksom inte stoppa sig själva. Men barn blir ju större, det är supermysigt med bebisar men man får ha lite koll på förutsättningarna också.

Själv har jag landat i att vi har skapat en familj så som vi vill ha den. Jag älskar bebisar och att vara gravid men vill jag ha en ? NEJ! Nu är det paus på den fronten några år, snart kommer våra vänners barn som är äldre än våra att träffa partners och bli föräldrar. Och sen kanske vi får barnbarn längre fram.

Är det omvårdnaden och livets under man är ute efter rent generellt så är väl en väg att söka sig till arbeten inom förlossningsvården tex, då får man vara med om det dagligen.

Jag kände exakt samma efter mitt sista barn. Känslan kom av och till i några år. Nu är yngsta 7år och jag ser fram emot en ny era i livet och känslan har helt gått över. En bebis är alltid mysigt men bebisar växer upp :) charm det med såklart men som sagt nu är jag supernöjd med det jag har och längtar efter annat och njuter av här och nu. Så det finns hopp :)

Jag brukar ibland säga att jag gärna skulle vara gravid igen och vara föräldraledig med bebis. Men sen får det vara nog. Att återigen ha förskolebarn känns inte alls lockande (min yngsta är 12).

Jag längtar mer efter att ha bebis än att vara gravid. Det finns inget bättre än att få vara förälder till en bebis, det är det häftigaste jag varit med om. Det kommer jag nog sakna resten av livet, men det är inte mycket man kan göra åt saken förutom att vårda sina minnen ömt. 

Det här betyder inte att jag lever för mina barn eller att jag inte uppskattar att de börjar bli stora. 

Fick 2 barn mot alla odds och det är jag nöjd med. Hade helvetiska graviditeter och förlossningar jag enbart vill förtränga. Bebistiden med den äldsta var jättekul medans jag höll på att gå under med den andra. Att däremot få hålla en bebis igen öht vore ju en dröm! Den känslan är ju underbar. Men det kommer nog aldrig ske det heller.

Ebo88:  Beklagar era förlorade barn.  Men grattis till graviditeten!