En sparsam person med en slösaktig

Till att börja får ni väl skippa gemensam ekonomi och betala för era egna utgifter.
Slösar han även med mat eller skulle det gå att ha gemensamt matkonto?

Dessutom: på vilket sätt slösar han?
Att han inte har samma preferenser som du behöver ju egentlige inte betyda att han är slösaktig, precis som att du som sparsam inte behöver vara snål.

Jag skulle inte nagga på kvalitet, funktion eller smak för att köpa det billigare alternativet när jag har pengar, skulle du anse att jag slösar då?

Han slösar även med mat.

Han vill dock börja spara, men vill inte dra ner på utgifterna. 

Han har en normal lön, men kan ändå inte spara. Då tycker jag att han är slösaktig.

Men visst, han vill väl ha kvalitet, funktion och smak. 

Eftersom han vill spara mer hjälper jag honom att välja mobilabonnemang, försäkringar och dylikt men han gör ändå val som jag inte tycker att han behöver göra för att de "verkar bra". Han tänker inte på vad han behöver enligt mig.

Egentligen får han välja själv, men jag är rädd att det krockar om vi flyttar ihop. 

Jag är nog snål. Men jag gillar att se sparpengarna växa. 

Såhär ungefär... Att du tycker han slösar, gör fel val och anser att han är obetänksam betyder inte att du alltid har rätt i din analys och iakttagelser och att det är så. Han gör bara inte som du. Att han inte gör som du betyder inte att han är en katastrof.

Vill du att ni båda ska bli snåljåpar som inte kan unna er saker och njuta av livet fast ni har råd så kommer det att bli ett jobbigt förhållande. 

Här behöver ni mötas på mitten med öppet sinne och lära av varandra och vilja kompromissa. En gemensam budget som du kan ha koll på men också utrymme att göra vad mna vill för pengarna som är över utan att bli ifrågasatt av varandra. Vill du snåla och leva på kalops och pölsa så har du valt det, men då får du gilla läget att han kommer hem med hämtpizza och en flaska vin och hoppar över kalopsen. Han har råd med det på samma sätt som du har råd med kalops och lägga undan resten av pengarna. 

Om han väljer en dyr kvalitetssak istället för att spara en slant så anser du att han slösat? Du ser inte det orimliga i det tänket? 

Drar du ner på kvalitet, funktion och smak för att spara, fast du egentligen har pengar?

Du låter väldigt säker på att ditt sätt är rätt och att han borde tänka som du.
Tror du verkligen att du kan kompromissa och möta honom nånstans mittemellan?

Jag har slösat SÅ mycket pengar som ung på att köpa billiga saker som inte höll...

Jag blir nyfiken på hur ett liv tillsammans skulle se ut från ditt perspektiv? Att flytta ihop och skaffa gemensamt skulle nog redan där bli en diskussion. Hur tänker du kring hållbart och bra boende? Renovering? Hantverkare? Köpa möbler? Ska sparade pengar användas eller snålköper du en soffa på Ikea som inte går att sitta i?

Hur ser du på bil? Semester?  Är du en plikttrogen människa som hellre jobbar extra istället för att ta semester? Just pga att du sparar och snålar?

Väljer du att köpa skit och billigt och spara pengar eller väljer du kvalitet? 

Jag tycker inte att jag har rätt och han har fel. Jag undrar bara hur det ska fungera när vi är så olika. Han kommer ju aldrig tänka som jag även om han börjar spara lite. 

Jag hoppas att jag kan kompromissa. Men då måste även han kompromissa.