• Anonym (Anonym plastpappa)

    Kämpar för relationens överlevnad

    Jag och min fru träffades 2014. Hon hade 3 barn från förut. Vi flyttade ihop väldigt snabbt och jag kände mig från början osäker. Osäkerheten har kommit och gått. Vi hsr det egentligen helt ok tillsammans men mera som goda vänner. Det är liksom ingen gnista och har kanske egentligen aldrig varit något gnista. Vi är gifta och har hus tillsammans. 


    vi har varit separerade redan 1 gång för ca 4-5 år sen då jag började umgås (bara fika och snacka) med en annan tjej. Det blev aldrig något mera då min fru bönade och bad att jag skulle flytta hem igen. Hem flyttade jag men kände snabbt att det var ett misstag. 

    nu har vi ju hus och då också huslån tillsammans. Barnen ser bara mig som sin pappa och har ingen kontakt med biologisk far. 


    jag är olycklig men vill inte lämna barnen utan pappa. Vad ska man ta sig till

  • Svar på tråden Kämpar för relationens överlevnad
  • Anonym (.)

    Kan du inte fortsätta ha kontakt med barnen då? Kanske ha nån slags varannan helg-umgänge eller vad som kan tänkas passa er. 


    Tror ingen tjänar på att du går runt och är olycklig om dagarna

  • Anonym (A)
    Anonym (.) skrev 2022-03-14 19:07:36 följande:

    Kan du inte fortsätta ha kontakt med barnen då? Kanske ha nån slags varannan helg-umgänge eller vad som kan tänkas passa er. 


    Tror ingen tjänar på att du går runt och är olycklig om dagarna


    Håller med
  • Anonym (Anonym plastpappa)

    Ja det vill jag ju förstås. Jag ser dom verkligen som mina barn. Jag reser med jobbet och nu gör jag långa arbetsresor för att slippa vara hemma ??

  • Anonym (Mumin)

    Finns det möjlighet för dig att adoptera barnen innan en separation? Isf har du och barnen helt andra rättigheter än om du inte juridiskt är pappa (om mamman önskar sätta stopp för att ni fortsätter umgås). 

  • Anonym (Anonym plastpappa)
    Anonym (Mumin) skrev 2022-03-14 20:16:52 följande:

    Finns det möjlighet för dig att adoptera barnen innan en separation? Isf har du och barnen helt andra rättigheter än om du inte juridiskt är pappa (om mamman önskar sätta stopp för att ni fortsätter umgås). 


    Jag tror det blir svårt. Hon måste godkänna en sådan process. Jag orkar inte leva olycklig men jag vill inte förlora barnen. Dom är inte mina biologiska men dom är mina barn
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (Anonym plastpappa) skrev 2022-03-16 16:36:52 följande:
    Jag tror det blir svårt. Hon måste godkänna en sådan process. Jag orkar inte leva olycklig men jag vill inte förlora barnen. Dom är inte mina biologiska men dom är mina barn
    Även biologiska pappan måste godkänna det.
  • Anonym (OxS)

    Jag känner en kille som var plastpappa åt två rätt små barn för över 25 år sedan. De kallar honom fortfarande pappa, och anser dessutom att han är morfar/farfar till deras egna barn.

  • Anonym (Olycklig)

    Är du olycklig för att det inte finns någon gnista? 

  • Anonym (Anonym plastpappa)
    Anonym (Olycklig) skrev 2022-03-16 19:30:07 följande:

    Är du olycklig för att det inte finns någon gnista? 


    Nej det är förstås mera än så. Vi är helt enkelt på helt olika plan och drömmer om helt olika saker. Vi delar inte några intressen och fungerar mest som roomies. Vi gör inget tillsammans och inte njuter vi av varandras sällskap heller. Vi träffades när båda var nere och stöttade varandra på vägen upp. Men vår resa har först oss till helt olika ställen
  • Plupp73

    Det låter som om du skall separera. Prata öppet med henne om hur du känner, och din omsorg om barnen. Du kan väl ha umgänge varannan vecka, om hon värnar om sina barns bästa så borde hon tycks att det är en bra idé, när hon landat i det nya.

Svar på tråden Kämpar för relationens överlevnad