Tiden räcker inte till…

Jag får ihop för att jag gör det som är nödvändigt. Jag har bara 24 h och får då prioritera vad som är nödvändigt, vad som hade varit att föredra men som inte är ett måste och vad som är överkurs. 

Vad exakt är det som gör att tiden inte räcker till? Du har inte förmåga att prioritera bort något (det är inte lätt alltså)? 

Man får prioritera helt enkelt. Sålla bort det man verkligen inte måste. 4 timmars söm är farligt i längden. Hjärnan funkar absolut inte optimalt vilket ger ännu mer stress. Du har bara ett liv. Ta vara på det. Ingen önskar på dödsbädden att de skulle jobbat ännu mer.

Beskriv hur ditt schema ser ut så är det lättare att ge tips. Men det handlar om att prioritera. Jobba mindre om det går. köp tjänster om det går. Be om hjälp och tänk igenom om det finns saker du kan släppa. 

Hur länge sitter du och kollar i mobilen? 

Man tror lätt att man inte har tid men om man börjar tänka efter på VAD man egentligen lägger tiden på så kan man lätt omfördela tiden. Tex kanske man inte tänker på hur mycket tid man faktiskt lägger ner på att scrolla igenom Facebook eller Aftonbladet flera ggr om dagen, tid som man skulle kunna lägga på att ta ett skönt bad, träna eller vad som helst. Samma med allt annat, stanna upp och tänk efter om du lägger tid på rätt saker och hur du kan omfördela tid

Om du blir sjukskriven en lång tid har din arbetsgivare inga problem med att hitta en ersättare. Om din fru lämnar dig kommer hon snart hitta en ny man... Med det sagt - Exakt vad i ditt liv är så himla viktigt?

Ingen människa som är utbränd eller ligger med hjärtinfarkt önskar att dom hade jobbat mer... 

Så brukar det kännas när man är på väg in i väggen. Tiden räcker inte till, dygnets timmar räcker inte till. Man vill pausa världen så man hinner ikapp. Man lägger hur mycket tid som helst på jobbet, sitter på kvällarna men man är aldrig i fas. Allt i ens liv känns exakt lika viktigt och man kan inte prioritera alls, så man springer runt som en skållad råtta och det blir ändå inte bra. Sen börjar man tulla på sömnen, den enda tid som är över och då börjar man må riktigt dåligt.  Känns det igen så tycker jag du ska ringa en vårdcentral omgående faktiskt. Jag lovar dig att när man fått hjälp i den situationen och sen tittar tillbaka så fattar man inte vad man höll på med. 

ta ditt mående på allvar! Detta är inte hur man ska behöva må. 

Som alla redan skrivit så behöver man ser över vad man faktiskt gör under ett dygn. 

Jag tex lägger mycket tid online, även om jag inte skulle behöva. Hade en helg för inte så länge sen när min dator hade kraschat och jag kunde inte få hjälp förrän på måndagen - fasen vad mycket tid jag hade plötsligt, haha. 

Hur länger sitter du och äter frukost, middag osv. Läser du mail samtidigt (det gör jag), som generar i att jag behöver göra andra saker online - kolla upp saker, svara osv. 

Ser du på tv/online om kvällarna? Kan förvisso vara avkopplande men det är ju inte så viktig aktivitet så har du något annat som är viktigare så kanske det finns tid här?

Tränar du eller har annan hobby som tar många timmar under en vecka? Går et att minska där? 

Du har valt att skaffa barn och vad kan vara så viktigt i ditt liv att du inte vill prioritera deras liv framför ditt?

Vad jobbar du med? Har du vanlig heltid och kommer hem i vettig tid eller jobbar du mer än fulltid så du i princip aldrig är hemma? Alla har rätt att gå ner i arbetstid när man har mindre barn hemma.

Hur fördelas tiden hemma? 

Prioritera. Vad är egentligen viktigt? Du behöver kanske byta jobb, flytta till en lättskött lägenhet, sälja båten/stugan, eller vad det nu är som tar mycket tid och ork. 

Något du måste prioritera är sömn, mat, motion och umgänge. Utan det faller allt det andra. 

Vad gör du på nätterna som du inte hinner med annars? Och vad gör du efter jobbet som gör att du måste skippa nattsömnen för att komma ikapp?

Pust, inte känd för att ge upp? Du är kanske inte så viktig som du tror ärligt talat. Du får se över ditt liv. Du har har bara ett liv. Varför prioriterar du bort sömn? Förstår du att det inte kommer fungera i längden? Är frun någon du måste ta hand om helt? Hjälps ni inte åt med hushållet och andra gemensamma saker? 

Med all respekt TS men det är ju såna här personer som du är som gör livet surt för sin omgivning när man yrara runt överallt, lägger sig allt, måste in och peta överallt och inte litar på nån annan än sig själv. Det blir plågsamt för dom närstående och plågsamt för kollegor och chefer. Helt enkelt för att såna här människor inte åstadkommer något annat än kaos, ilska, frustration, röra och du sårar förmodligen en massa människor på vägen där du far fram. 

Har du ens funderat över hur din fru mår av allt det här? Ser du henne överhuvudtaget? Hör du henne? 

Sätt dig ihop med din fru och försök prioritera i hemmet. Rutiner och struktur brukar göra att det mesta fungerar bättre.

Sänk kraven och hitta återhämtning. Hur fördelar ni hushållssysslorna? Finns det vissa saker ni kan välja bort nu i en period?