Vem passar att bli psykolog?

Tyvärr är det inte bara ett yrke för dem som skulle vara lämpliga. DEt krävs toppbetyg för att bli antagen.

Jag har tyvärr bara dåliga erfarenheter av psykologer, men det finns säkert någon som är bra, någonstans. 

Det krävs mycket för att bli psykolog och många som är det har själva haft stora problem. 

Att bli samtalsterapeut kräver dock mindre, men är desto mer hjälpsamt upplever jag det som. Kurator blir du om du pluggar till socionom, vad  som krävs för det vet jag dock inte. 

Toppbetyg behövs.

Tack för era svar. Jag har toppbetyg från gymnasiet kan tilläggas...

Frågan är ju om du är så pass "mogen" och har en distans till ditt eget mående så att det 1) faktiskt kan vara till hjälp för andra och 2) att du kan hantera allt som dina klienter/patienter behöver hjälp med utan att själv gå under?
Psykolog är en sak, det är en lång utbildning och ett kvalificerat yrke.
Men det finns andra yrken där du också kan få nytta av dina egna upplevelser såsom socionom (kortare utbildning, kan rikta mot kurator inom alla möjliga verksamheter), stödassistent tex. 

Jag frågar mig det med. Jag kommer inte söka direkt på stört utan fundera och fråga vad andra irl tycker också. Har varit i "mognadsfasen" ett par år nu... Ja, det finns andra yrken och jag har jobbat inom vården. Fast jag letar efter något mindre praktiskt och mer på djupet. Men ska tänka på det, tack för din åsikt.

Stora delar av utbildningen går såvitt jag läst ut på att man själv går i terapi och behandlar färdigt sig själv och sina trauman, så att man sedan kan lyssna på patienter utan att färga det man hör och säger med sina egna upplevelser.

Under de sista terminerna får man ha "provpatienter", Jag var själv provpatient när jag studerade för jag ville reda ut konsekvenserna av att bryta med min far, för livet. Jag hade inte råd att gå ett halvår hos en färdig psykolog så då kändes det som ett vettigt alternativ, dessutom gillade jag att de samtalen inte lämnar institutionen och man alltså inte registreras som "psykpatient" i vanliga vården.

Samtalen filmas och efteråt får den psykologstuderande bedömning/kritik av sin handledare.

Jag funderade själv på att bli psykolog när det var dags att välja utbildning, men sen tänkte jag att det måste vara väldigt deprimerande att höra en massa jobbiga saker hela tiden under sin arbetstid, och även jobbigt att veta att många man har på samtal inte kommer att förstå eller ta till sig det man säger utan bara fortsätta att älta gamla saker eller göra samma fel år efter år. Jag är rätt begåvad och jag har för lite tålamod för att orka med hela befolkningen, det förstod jag redan då.

Kontakta psykologprogrammet du har tänkt på att söka, där finns säkert någon som kan berätta mer om hur det är, vad som förväntas och vilka olika tjänster som finns efter utbildningen. Man kan ju idag bli t.ex idrottspsykolog, livscoach, organisationspsykolog eller ha andra rådgivande funktioner som troligen innebär en mer positiv arbetsdag.

Exakt så! Och detta i kombination med att många arbetar inom regioner eller andra verksamheter där det är en enorm resursbrist. Så dels kan du inte hjälpa alla du vill och dels finns det press i kring hur mycket tid och arbete du får lägga på dem som du kommer åt att träffa i  ditt arbete.
Jag skulle börja läsa psykologi, kolla upp hur programmet ser ut de inledande terminerna och sök fristående kurser. Om du ts märker att du lockas av det och även det att du har kursare som läser till psykolog så kanske du kan få mer input? Om det är möjligt att ta en sån mellanväg och haka på programmet något senare?