Favorisering

När planerar ni att han ska ta fl-ledigt?

Inget alls? jag börjar jobba om en månad och hon är då 16 månader och börjar förskola 

Varfor har du inte jobbat tidigare och han kunnat vara ledig?

Vi bestämde så iom att hans belastning på jobb var större plus att han sa innan att han inte klarar av att vara hemma med barn. Klättrar på väggarna då 

Skapa en tråd som tillåter anonyma så får du fler svar 

Du har svaret där då. En pappa som inte har så stor lust att vara pappa. Det är för sjutton rätt trist för många mammor också vissa dagar, att vara hemma med en bebis, byta blöjor etc. 

Hade ni lagt upp det hela på ett annat sätt hade han varit tvungen att engagera sig mer, lärt känna ert barn mer osv. 

Jag tror att du överdriver tänker fel. Jag tror att du kan vara överbeskyddande?

Jag förstår mamma /pappaperioder.

Men ibland måste nån förälder få avlastning och få måste det funka. Jag tror att det är nått mer än bara detta utan mer runt omkring som hindrar honom att vara pappan. Du tar nog över. 

Ni har tappat kommunikationen?

Jag tror att han älskar sitt barn men jag kan tänka mig att du inte litar på situationen?

Om du ska göra nått gå handla exp.så "försvinn" bara utan att du säger hej då till erat gemensamma barn. Förstår du hur jag tänker?

Klarar man inte av det ska man ju inte skaffa barn. Sen att ni skaffade det ändå, och du tagit allt med barnet har ju gjort att det blivit som det blivit.
Klart han älskar båda sina barn, men en bebis är ju jobbig jämfört med ett lite äldre barn. Du får väl vänta tills det vuxit till sig och blir lite roligare/enklare så han kan göra samma saker med det, som han nu gör med det äldre barnet.

Och varför låter ni Det hända? För att du ville bli gravid?

Man måste respektera partners val, annars är det fel. Han ville inte ha barn. 

Ville du ha kunde du gjort slut och skaffa dig en Karin om vill verkligen ha barn. 

Om han nu inte vill vara föräldraledig, varför gjorde ni det valet? 

Vad tråkigt att du får så många skuldbeläggande svar.

oavsett varför er föräldraledighet delats upp som den gjort så kan det vara en bidragande orsak till att pappan tagit mindre ansvar och känner mindre samhörighet med barnet. Oavsett det så är det ju svårare för männen i början att knyta an med barnet(ja det finns så klart undantag). Men i början är det du som mamma som fyller barnets basbehov, framförallt matningen. som Mamma har en ju dessutom knutit an till barnet redan när det ligger i magen nåt som är svårare för pappan.

min sambo var lite likadan, minns inte sitt första barns jobbiga perioder när det var litet, minns bara att det barnet var mer pappigt, men jag har hört från andra i släkten att han mest minns de mysiga stunderna, och att vårt barn överlag varit lugnare/nöjdare.
men minnet är ju lite selektivt, jag minns ju knappt heller alla ggr vårt barn kaskadspydde efter matning(fick också barn 2020)
på BVC brukar de ju även säga att barn knyter an till en person lite mer i början och man är lite rangordnad av barnet, och man kan ju förstå att pappan känner sig lite uppgiven när han känner sig som nummer två hela tiden.
min pappa sa en gång att barn är roligare när de blir lite större och att han tyckte det var svårt att veta vad man skulle göra med småbarn. Och han har varit en fantastisk pappa.

nu är ju ert barn lite äldre, har du åkt iväg från barnet nåt?
annars är mitt tips att du lämnar lite. Nån helkväll, ett dygn eller liknande. För oss så går det jättebra och barnet blir mer ?pappigt? när jag inte är med. Du kan ju passa på att gå på badhus eller liknande skojighet med hans barn så inte ni tappar kontakt samtidigt som pappan får tid med ert barn. Mitt bonusbarn är rätt avundsjuk på all uppmärksamhet som mitt barn får, mer än vad vi trodde iom att jag inte är mamman men det var ändå jobbigt att jag ger uppmärksamhet till nån annan, plus att andra också gullar med lillebror.

Hoppas det känns bättre snart och att ni hittar sätt att få pappan att knyta an mer.

Det är inte skuldbelägganfe svar. Utan hon ville ha barn men inte han. 

Det känns som hon (TS) visste att hon var gravid långt gånget när hon berättade det för honom.

Jag tror att han kanske har svårare och knyta an.?

Problemet är nog större än just barnet.

Det är synd att det har blivit såhär. Just när barn hamnar ikläm.

Kan du inte ta ta barnvakt till alla barn så ni kan pratas vid har ni nån släkt, dina föräldrar eller hans? Vara barnvakt i ett par dgr?

Så ni kan prata. Det behövs. 

Var läser du in att Ts kille inte ville ha barn och att Ts berättade för honom att hon var gravid sent? Du hittar ju på nu? Hon skriver att han berättade för sitt EX om graviditeten sent. Inget annat. Och vad det verkar så var båda med på ett barn. Håll inte på och hitta på saker som inte står. 

Om jag vore du så skulle jag gradvis låta pappan vara själv med sitt yngsta barn och åka iväg och göra egna grejer. Alltså att du tex åker och tränar ett par gånger i veckan så får han ta ert barn eller komma överens om att ni börjar natta ert barn varannan kväll. Oavsett hur mycket pappan börjar gruffa om detta. Och oavsett om ert yngsta barn protesterar i början. Han behöver skapa sig en relation till sitt yngsta barn. Som det är nu så har ni inkörda mönster där du tar hand om er yngsta och han fokuserar på sin äldsta. Den veckan som sonen inte är hos honom vill pappan antagligen vila upp sig lite och passa på att jobba över och ha egentid. Känns det igen? Istället så borde han den veckan se till sitt lilla barn extra mycket. Men frånskilda pappor är ofta trötta den veckan dom inte är ensamstående förälder. Många män har lite svårt för småbarnsåren också och är bättre pappor när barnen är lite äldre (från 4-5). Men det är olyckligt för din dotter för hon kommer att snappa upp mer och mer hur olika hon och hennes halvsyskon blir behandlade av pappan. Ju äldre hon blir ju mer kommer hon antagligen att trotsa och söka fel uppmärksamhet från pappan, barn som inte får kärleksfull uppmärksamhet från sin förälder kan tvärtom börja söka negativ uppmärksamhet. Eftersom barn vill ha uppmärksamhet till varje pris. Blir det inte bättre så föreslår jag att du kontaktar kommunen, dom flesta kommuner har bra och nästan gratis hjälp både med föräldrastöd och parterapi. 

Jisses, klev jag på en öm tå.
Det är inte bara, jag som skriver så. 
Va konsekvent istället skriv till de andra också. 

Ha en fiiin dag, 
Hej svejs