Måste man välja mellan hund och karriär?

Det har varit en extra stress ja. Och även om vi har ekonomi så är det inte kul att behöva lämna bort sin hund till hunddagis/dagmatte. Helt ärligt så var det inte därför vi skaffade hund. 
Jag ska inte jämföra hundar med barn men lite är det så där med. Man skaffar inte barn för att de ska vara på förskolan 9h per dag så att man själv ska kunna jobba 8h per dag och sen umgås 30 min på kvällen och på helgerna. Vem mår bra av det ekorrhjulet i längden?
Och hunden må ha en mindre hjärna än människan men icke desto mindre är det husse/matte (mamma/pappa) som bestämt att skaffa den. Och ta hand om den. Och liksom barn är hundar också väldigt olika i hur de trivs med olika saker. Vissa trivs ensamma hemma och nöjer sig med en promenad kring lunch, andra behöver man jobba med för att de ska klara sig ett par timmar ens utan att riva huset eller göra ljud ifrån sig. Vissa kommer aldrig må bra av det hur man än försöker och tränar. Alla är olika.
Och att ha valp (alltså direkt från hämtning hos uppfödare) är verkligen som att ha småbarn, vi har fått gå upp nattetid och rasta, torka undan hemma när det inträffat olyckor. Det hade vi inte löst om vi haft kontorsarbete 8-17, nu gick det bra pga vi jobbar skift.
Man får prioritera helt enkelt.
Nej det är inte schysst att skaffa en hund och sen inse att nej det här funkar inte. Å andra sidan så vet man inte förrän man provat själv men då kanske man kan testa att vara fodervärd eller liknande för att se hur det funkar i ens vardag. 

Min syster och hennes man skaffade hund på foder, för att se hur det gick. Min syster åkte hem på lunchen varje dag eller hade med hunden till jobbet, hennes man kan inte ha med hund på jobbet eller gå ifrån. Jag var ofta hundvakt på helger när de skulle iväg eller när de inte kunde gå ifrån jobbet (jag har ett mer flexibelt jobb där jag styr mina tider själv). De insåg till slut att det inte funkade för att det hindrade dem i många avseenden, t ex semester där hunden inte kunde följa med och jag inte alltid kunde vara hundvakt. 

De lämnade tillbaka hunden efter ett år ungefär. 

Därför har jag beslutat mig för att INTE skaffa hund, för jag har inte ekonomi för hunddagis och har ingen som jag kan förlita mig på till 100% kan vara hundvakt. Nog för att mitt jobb är flexibelt och jag kan jobba hemma en del, men jag kan inte ta med hunden in till jobbet. Jag har intressen som innefattar att resa bort och vara borta minst en vecka åt gången osv och det är få som vill ha en hund en hel vecka när de jobbar, eller på semestern. Mina föräldrar bor inte i samma stad som jag, så att åka dit med hunden och hämta den igen skulle bli ett stort projekt. 

Det får vänta tills jag är pensionär, om jag nu känner att jag vill vara låst då.

Hej!

tack för din input! Självklart kommer vi att prioritera hunden. Vi kommer absolut inte att lämna den hemma hela dagarna, utan löser det sig inte den enda dagen i veckan som vi vill ha dagmatte får någon av oss jobba hemma då med. Så vi kommer alltid att vara hemma, men tänkte att för de som har gjort denna ?uppoffring? hur har det påverkat karriärmöjligheterna?

och gällande valperioden så är vi fullt insatta i att det kommer vara jobbigt, men det är bra med en påminnare!

 

Tack för ditt svar, och vad tråkigt att de fick lämna bort hunden! Det är den typen av situationer som vi är oroliga för till vardags. Helger, weekends etc är vi införstådda i att vi kommer få anpassa oss med. Det är främst vardagarna vi är oroliga för, och då inte för hunden. Vi kommer att kunna ge hunden all tid som den behöver. Men ni som varit i samma situation, jag är nyfiken på hur ni upplever att det påverkar karriärmöjligheterna. Har hunden varit något som tagit mycket tid, men utan att påverka er arbetssituation eller har hunden tagit så mycket tid och energi att ni inte kunnat avancera i den takt som ni vill.

Varför vill du ha hund? Vad kan och kommer du erbjuda hunden?

Jag känner såhär att hunden väljer inte sin familj, därför är det familjens plikt att sätta hundens behov först. Även små sällskapsraser behöver både fysisk och mental aktivering varje dag. Alla hundar behöver känna delaktighet i flocken, inte bara bli liggande etc. Som människa är hunden något som vi har bland allt annat i vårt liv men för hunden blir vi hela deras liv.

Kommer du lägga den tiden som behövs på hunden varje dag för resten av dens liv så go for it om ni kan lösa tiden. Om inte kanske ni kan va hundvakt ist eller låna hund att träna med etc eller vad det är som lockar m hund.

Så bra!
Det generella för oss har varit stressen av att alltid behöva ha en plan B. Man kanske inte kan följa med på konferenser eller liknande (har hänt), man har dagar då man akut måste fixa dagpassning pga en av oss blivit ombedd att hålla i något arbetsplatsrelaterat som inte var planerat från början men som gör att ingen kan vara hemma dagtid den aktuella dagen (har hänt många gånger). Är det bara vi så är det en sak. Men att alltid behöva ordna omsorg för hunden lägger liksom ett extra lager över allt. Jag vet att det är mycket jobb med hund, min man också. Men det är ändå ett stort ansvar och man behöver prioritera. Eftersom vi båda jobbar heltid så är tyvärr också orken begränsad ibland även på helger. Vi trivs absolut utomhus och promenerar mycket i friluftsområden. Ibland är hundar tillåtna, ibland inte. Vi gillar också att pyssla på tomten men där är hunden inte helt nöjd med att vara bunden (för att inte dra iväg ut på vägen eller till grannar). Precis som jag tänker mig att barn inte tycker det är så kul att gräva i sandlådan i 2h för att jag måste beskära buskar och träd   Så det är också möjligt men begränsat.

Vad skulle du ångra mest? Att kanske missa någon karriärmöjlighet eller att missa ett djurs kärlek och få ha roligt ihop? Man ska leva också.

Definitivt att jag missar att uppleva livet med hund??

Jättebra formulerat, precis så är det!

Också jättebra input! Jag och min man diskuterar att vi ska söka oss vidare till andra jobb alternativt verkligen BE om att få vara tjänstlediga på deltid för att skapa mer luft i vardagen och kunna ha en ännu mer givande fritid tillsammans och med hunden. Vi behöver inte två heltidsinkomster men tyvärr har man små möjligheter att vara ledig på deltid om man inte har småbarn.
Vi tycker ju själva att vi kan bidra lika mycket på 75% till exempel. Vi fördelar en del av vårt arbete till andra (vi har redan ersättare, vikarier inom andra områden) och så fokuserar vi precis lika mycket på de arbetsuppgifter som man bestämmer att vi ska lösa på vår deltid.
Eller så får vi helt enkelt söka nya jobb på deltid eller i värsta fall starta eget. Men vi vill inte hamna i ekorrhjulet, vi vill ha en energifylld och givande fritid MED hund. Det kan inte vara ett nederlag i karriären att ha utvecklats och tagit nya ansvarsområden och nya kliv så att säga fastän man gjort det på deltid?