Missed av i vecka 12, någon mer som varit med om liknande?

Jag var med om samma förra året, hade stannat av i v. 6+4. Jag började inte blöda själv, utan fick cytotec. Det blödde väldigt mycket. Blev förvånad över hur mycket det var fast det var så tidigt. Blödde till och från i typ 2,5 månad och visade sig sen fortfarande vara rester kvar.. Fick cytotec igen men hade fortfarande rester kvar, så blev skrapad till slut. (Plussade igen sen 3 veckor efter skrapningen, blev dottern som nu är 8 veckor gammal. En helt annan historia, men ville ge lite hopp!)  

Har du fått Cytotec eller ska man se om det kommer ut av sig självt?

Jag har haft missed abortion där den dog i vecka 7+3, var då i vecka 11 när det upptäcktes. Det blödde som kraftig mens i 6 dagar och allt kom ut, det kändes som kraftig mensvärk, det drog igång ordentligt 5 timmar efter cytotec. Hoppas det kommer igång ordentligt för dig, och skulle det bli långdraget så ring Gyn så att de ser att allt kommit ut, själv tittade jag noga efter klumpar för att försöka försäkra mig om att det kommit ut. Jag krävde också ultraljud efteråt även om det inte är rutin, just för att vara säker på att det var färdigt. Och kram igen. Jag vet hur sorgligt det är att behöva genomlida samtidigt som man bara vill få det överstökat <3

Beklagar det du tvingas uppleva. Jag hade liknande i min första graviditet, är dock 10 år sedan nu. Kom till kub i v 12+0 och var så glad och förväntansfull, tyvärr visade det sig att fostret dött i v 11+2. Fick stanna på sjukhuset och fick cytotec senare på em. Allt kom ut samma kväll och blödde inte spec mycket men höll i sig i ca 3 veckor innan de upphörde helt. Fick ett ultraljud 1 månad efter upptäckten för att kolla så allt va ok, vilket det var. 4 Månader efter ultraljudet blev jag gravid igen, då blev det en frisk och välskapt dotter.  idag har jag fyra lyckade graviditeter bakom mig varav yngsta är 1 månad. Har inte haft fler ma/missfall efter den första gången. 

Hoppas du läker snabbt och att ni kan försöka snart igen. Håller tummarna för att det går bra den gången. 

Jag hade ett ma innan graviditeten med Stella 2019. 

Började blöda redan v.5+6 och gjorde ett vul i v.7+5. Då var fostret lika stort som det skulle vart i v.5+6 när jag började blöda.

Läkaren gav mig nu tid 2 veckor senare för att se ifall det fanns en chans till att det skulle gå bra, men några dagar senare ökade blödningen och när jag var i 8+2 så kom allt ut, blödde rätt kraftigt men så fort allt kom ut så minskade blödningen. Blödde i ca 1.5 vecka och sen fick jag komma på kontroll och då såg allt bra ut och att jag även hade äl.

vi väntade en mens och sen körde vi på och blev gravida med Stella 

Åh beklagar, hoppas du kom över det bra! 

Jobbigt att blöda så mycket, jag blöder som vanligt än sålänge fast med lite klumpar ibland. Jag började blöda själv och behövde inte medicin, det var därför jag sökte gynakuten. Får se om jag behöver cytotec sedan.

Härligt att höra att det kan bli bra sedan och att det blev en liten bebis tillslut :)

Åh, beklagar det som hände då och hoppas att du kommit över det. 

Tack för fina stödet, det hjälper verkligen att höra andras berättelse och veta att man inte är ensam. Jag fick ett återbesök om två veckor inbokat redan så får se med ultraljud då om allt är ute. Jag hoppas att det löser sig bra detta :)

Måste varit jobbigt för dig oxå då! Men skönt att höra att allt har gått bra med dem andra graviditeterna och att du fått friska barn. Kul att höra!
Tack för att du ville dela din berättelse, det hjälper :)

Yepp. M.A i v.13, fostret dött i v9, sa de. Också första graviditeten och vi hade kämpat i ett par år. Hade dessutom bara någon dag innan berättat för släkten.
Blev inlagd, skrapning och hela baletten.
Jag minns att jag kände mig så sviken av kroppen. Att om inte kroppen fattar att det är missfall och borde stött ut v.9, vad kan man då lita på, ungefär. Just då kände jag mig som om varje försvunnen månad var en katastrof. 

Jag fick barn ca 1,5 år senare och sedan ett barn till, så det löste sig till slut. 

Har en bekant som fick M.A i v.16! Fy sjutton, det var otroligt jobbigt för dem. 

Tack för din historia :) Och härligt att ni blev gravida så snabbt. Jag kom och tänka på att när jag själv var i ca vecka 6 (då barnet dött) så vaknade jag i tre nätter i rad och hade så ont i magen (som jättestarkt menssmärtor), trodde då att jag skulle få missfall men blödde inget då. Barnmorska sa att det kunde vara växtvärk. Så kunde det ju vara men nu undrar man ju om det var missfall då fast inget kom ut. 

 

Beklagar. Usch va jobbigt. Vi hade oxå tänkt berätta nu nästa helg men det blev ju inget med det. Ändå skönt att vi inte hann berätta på ett sätt. Men så tråkigt. Jobbigt med när andra blivit gravida som jag känner och man tänkte att man inte skulle hamna efter :(

Jag kan oxå känna så att jag blivit sviken av kroppen. Har alltid litat på den innan men som du säger vet man inte vad som kan hända framöver nu. Hoppas att man kan komma över den tanken. 

Så härligt att ni fått barn efter det! :)

Åh, ja det måste vara fruktansvärt.