Bruna/rosa flytningar v 13-15

Det är mycket ovanligt att man får m.f efter att ha sett ett levande foster så sent som v.14. V.13 är risken nere i 0,5%. Jag blödde en del v.18 med första och v.22 med andra och visst får man lite hicka! Men det var ofarligt. Privat VUL finns ju, men lite sent i dina veckor. Finns kanske UL också, men som sagt, det lugnar bara för stunden och man kan inte göra dom hela tiden pga oro.
Du har ju i vart fall inget pågående m.f. Det hade jag v.14 och jag hade regelrätta värkar och blödde enorma mängder. 

Jag hade som du i min senaste graviditet, småblödningar, rött, rosa och brunt från v 6-12, hade sedan ett uppehåll till v 16-17 något då det började igen och höll på till och från till v 22. var på flera vul innan v 12, sen kub, rul och sen ytterligare ett ul/vul i v 21. Allt såg bra ut alla gånger och de hittades aldrig någon förklaring till varför. Allt gick bra, fick en frisk och välskapt dotter för ca 1 månad sedan. 

Tack för era svar!

Jag är bara jag: om det är ok att jag frågar, upptäckte du ditt missfall i vecka 14, hade du varit på ultraljud och sett att det såg bra ut innan? 

Gasellen87: åh så underbart att det gått bra! Kanske får räkna med att det kan fortsätta till och från då. Men stort grattis till bebisen, längtar verkligen tills den dagen jag förhoppningsvis kan sitta och ge samma svar till någon annan orolig.

Nej, jag hade inte varit på VUL eftersom jag helt enkelt inte vågade. Hade haft 3 m.f innan varav ett MA som upptäcktes på VUL så blotta tanken ingav ångest. Hade jag varit på VUL hade de däremot garanterat sett att fostret dött för det var inte synligt när jag väl fick m.f. Missfallet kom utan förvarning, men i efterhand vet jag att mina lägre hcg-nivåer och absolut noll symptom klart tydde på MA. Stor skillnad när jag väntade barnen nämligen.

Tänkte bara uppdatera med att mitt rutinultraljud såg bra ut några veckor senare. Tyvärr försvinner inte min oro för det, utan uppstår något nytt hela tiden.. Nu i vecka 20+1 får jag istället börja oroa mig för om det kan vara delar av slemproppen som lossnar för tidigt. Såg onekligen ut som det både igår och idag... Försöker få tag i bm men har inbokat besök imorgon. Kommer nog få försöka tjata mig till en undersökning. Är bara så rädd att något händer innan dess...

Tror slemproppen återbildas om den släpper för tidigt. Min slempropp gick i v 39+6 men bebis kom inte för det.. 

Jag hoppas verkligen det!
Trodde aldrig att jag skulle vara så här orolig hela tiden.. Kommer bli världens hönsmamma om allt går vägen... 

Vad är det som får dig att tro att slemproppen gått/går? 

När man väljer att skaffa barn är man orolig resten av livet, det blir inte lättare för att de är födda.. har 4 stycken varav äldsta är 9 år. Man måste lära sig hantera den och inte låta den ta över. 

Jag har oxå vart så orolig i mina graviditeter och det är klart att de blir extra när man blöder lite, något skiljer sig från de som ska vara ?normalt? osv.. 

Fått väldigt tydliga slembollar om man kan kalla det så både igår och idag.. Och Google i all ära, men ibland gör man det nog värre för sig själv genom att söka svar! Har aldrig någonsin varit med om att en flytning skulle kunna vara så fast som gelé och därför nojar jag över att det är mindre delar som släppt. Även börjat få sammandragningar för första gången, men är väl normalt omkring dessa veckor. Bebisen rör sig för fullt iaf. 

Är iaf en liten liten lättnad att få sätta ord på oron. Förväntade mig bara inte att den skulle komma i sån kraft innan barnet ens är här. Men är väl att bara försöka acceptera att inget jag gör just nu kan påverka vad som händer.. 

Vad skönt att det såg bra ut på rul.
slemproppen återbildas så den behöver du inte oroa dig för. vid min förlossning gick slemproppen tydligt då det var igångsättnin, den såg ut som en stor mördarsnigel.

Jag sitter själv och nojar över en rosabrun flytning och orolig mage med mer molvärk nu, har precis som du inte haft många symptom, så det var lugnande att läsa att det sett bra ut för dig. :)

det är en orolig tid och som nån skrev går det inte över, man får lära sig hantera det. I min babyblues när barnet var fött blev jag orolig över hur det ska gå när han är 18 och går på krogen och riskerar bli nedslagen-fullt logisk tankegång när man ammar sin 2-veckors.. 

Haha, då vet jag vad jag ska hålla utkik efter! Och så hoppas jag att det är lugnt för min del då, har bara varit mindre klumpar hittills. Sen tycker jag att informationen är så olika, vissa säger att den inte kan släppa så tidigt och andra att den inte kan återbildas, vet inte vad man ska tro! Men lilla bebben rör sig så jag får försöka se det som ett lugnande tecken så länge! Och hoppas det fortsätter så.

Håller mina tummar för att det bara är något övergående för dig också med konstiga flytningar. Det höll i sig ca 3-4 dagar för mig, även om det var väldigt lätt de sista dagarna. Och sen tyckte jag att det kom lätt en gång till. Och hela tiden symptomfri från annat. Var så nervös inför rul så var osäker på om det verkligen var bebis som rörde sig eller min puls som fick det att se ut som det ???? Inte rätt läge för kroppen att börja spöka när man redan är orolig över så mycket annat.

Åh, jag kommer nog vara likadan! Har börjat få sånna tankar till och från redan nu..! Men försöker tänka att steg 1 är att allt går bra och efter det kan jag få börja oroa mig över resten.

Tack. Har inte kommit mer sen igår så hoppas det bara var ett brustet blodkärl men jag hade samma den dagen jag fick reda på ma i förra graviditeten så då är det lätt att stressa upp sig.

Ja det är så mycket man kan bli orolig över. Jag kände rörelser väldigt tidigt med första barnet sen blev det stilla i 1-2 veckor. Då blev jag ju nojig, även om förnuftet ändå sa att det var så pass tidigt att det vanligaste är att man inte känt nåt än. Då var det skönt att se en bebis som snurrade runt därinne. :) 

man får ju inte glömma alla hormoner som rör sig i kroppen, ibland får man nog stoppa sig själv och tänka att du är ju inte rädd för detta egentligen och du vet ju att det är vanligare att graviditeten går bra än tvärtom, nu är det hormonerna som talar. :)