Hur hinner ni sköta hem och alla sådana sysslor dagtid under FL?

Oroa dig inte. Det är snarare en red-flag om du har ett fläckfritt hem medan du är föräldraledig. Tiden skall vara till för att ta hand om, och umgås med ditt barn. Tror knappast att ditt barn kommer minnas hurvida det låg en klädhög på golvet eller inte. Jag och min sambo som är hjälps åt på helgerna att göra ett städ-ryck men i övrigt handlar det mest om att fylla tvättkorgen och hålla undan disken. 

Ja. Sambon och jag har samma tänk kring det. Barnen har fokuset på dagtid och vi har delat upp sysslorna till när båda är hemma. Det är nog mest jag som får lite prestationsångest av att "alla andra" verkar hinna och nästan dumförklarar en/får en att känna sig lat när man själv inte gör saker. Som att dom tror att jag bara chillar med en kaffe i solen hela dagen haha. 
Funderar över om jag missat något grundläggande i planering haha. 

Jag kan inte låta bli att undra vad du lagar som gör att du måste skura och städa köket efter varje måltid. Och klä om barnen? De har väl haklapp eller äter utan kläder om de dräller ned sig för mycket.

När jag lagar mat, plockar jag undan under tiden jag lagar. Är jag ensam med barnen blir det enkla rätter, omeletter, värma rester, pasta med grönsaker, etc. Jag torkar av bord och stol och stora matbitar på golvet. Resten får torka och så dammsuger jag upp det på kvällen. Och hur mycket mat lagar du egentligen? Till mellis serveras här ett kokt ägg, en banan eller snabbt uppskuren fruktsallad.

När garderober ska uppdateras, mäter jag då. Det skulle jag aldrig få för mig att göra själv heller. Barnen har ju en far som har lika stort ansvar för dem som jag har.

Du har säkert hört talas om begreppet "good enough"? Det är det vi alla borde sträva efter, leva mer i nuet och inte flåshurtigt borsta bort varje smula för att hemmet ska vara skenade rent. 

Det är väldigt olika. Ibland burkmat, hemlagad mat så som köttfärssås och spagetti, blodpudding, olika grytor, pannkaka med tillbehör, fisk med variationer av potatis och sås. Mycket åker på golvet när barnen äter. Mat spottas ut. Klart det blir kladdigt. Ibland får 2-åringen någon ryck och kastar tallriken på golvet. 
Den minsta äter liksom med hela kroppen och kan behöva ställas in i duschen efter vissa måltider. Ofta äter dom utan kläder och då måste ju klä på dom efter. Ibland är jag lite optimistisk och tänker att haklapp räcker och då kan något plagg behöva bytas eftersom det ändå spillts utanför haklappen/förklädet. 

Barnen äter ungefär med 3 timmars mellanrum, och så något litet mellanmål till det. Går vi ut kan jag ta med lite frukt tex. Den ena har dålig viktuppgång och måste äta ofta. 

Klart jag mäter när kläder ska köpas, jag menade bara på att det är saker som ska tänkas på och fixas. Och det är inte bara jag som tycker det är meckigt med tex skostorlekar, alla olika tabeller, växtmån mm. Alltid 100 frågor om sådant i mammagrupperna inför varje ny säsong. 

Jag är hemma med 2st, en 2.5åring och en på 6 månader. 

Vår dotter 2.5åringen går på fsk tis-tor men är hemma titt som tätt pga näsa rinner osv. 

Jag upplever inte samma stress som du gör. Jag är en förälder som anser att man ska engagera sig i sina barn men jag tycker också att det är viktigt att dom lär sig leka själva och utöva sin fantasi.

jag var noga rätt tidigt med att lära henne leka själv (även om vi leker mycket tillsammans) men jag tycker ibland det dolda kravet på att man ska engagera sig i barnen hela tiden går lite över styr. Vår dotter kan lätt gå in i sitt rum och ha tebjudning  för sina dockor. Hon kan leka på rätt bra i 30-40min vissa gånger och då brukar jag passa på att kanske starta en tvättmaskin/hänga tvätt/plocka i eller ur diskmaskinen/plocka undan etc. 

Vi har två dammsugare, en sladdlös som är lätt och behändig och sen en stor vanlig. Den sladdlösa går varje dag men bara för att fånga upp det yttersta lilla damm, sen brukar jag och sambon städa mer noga under helgen eller så. Han jobbar borta mån-tor (kommer hem runt 15) så på fredagar brukar han åka iväg med ena eller båda barnen för att hitta på något och ofta brukar jag passa på att dammsuga ordentligt då, men allt annat som tvätt och så hjälps vi åt med på löpande band.

Storkok är något jag rekommenderar. Jag brukar under en vardag kväll (helst måndagar) laga typ tre olika maträtter som det bara är att värma sen och om jag inte gör det så
gör jag ofta mat i ugn som går lätt och snabbt. Allt som spar tid men ändå som är varierande gott och nyttigt. 

torsdag kväll när sambon är hemma så brukar vi ofta äta hämtmat.

den lilla brukar jag ofta ha i bärsele eller sjal när jag fixar och donar.

Nu när vädret är betydligt bättre så brukar vi gå  runt 09 på
morgon, kommer in runt 11, slänger in mat ugn (20min) och sen brukar jag lägga barnen vid 12. Tjejen sover i 1.30-2 h och den lilla kan sova på i 2-3 h. Så oftast runt 14.30 så äts det lite mellanmål och sen innelek eller om det är fint väder så leker vi ute. Brukar ha med lite frukt och majskaka och klämmis om hunger slår till, annars så går vi in lagom till 16.30 / 17.00 och sen slänger jag in mat i ugnen och vi äter mellan 17.00-17.30.
läggdags vid 19.00-19.15. sover innan 19.45.

alla måltider underlättar rejält med disk osv då jag inte har en massa kastruller och dylikt som måste diskas.

vad jag är mest noga med är att få igång diskmaskinen på kvällen så jag kan tömma den så den är tom på morgon så all disk bara kan slängas in.

vår 2.5åring är öven väldigt mammig och vill gärna vara med överallt när hon inte har lust att leka själv, så om jag etc vill dammsuga av lite så brukar hon få hjälpa till att städa med en dammvippa eller med sitt lilla städkitt som vi köpt åt henne. 

 

 

Jag har aldrig haft något problem med att fixa alla hushållssysslor när jag var föräldraledig. Men det beror nog på nivån av städning som jag anser tillräklig ;) Då tar det inte mycket tid alls att fixa allt i hushållet, om detta "allt" inte är särskilt mycket.

Jag "hinner" inte sköta hemmet. Jag ser till att ha tillräckligt med fungerande vanor i vardagen som gör att det flyter på tillräckligt bra.

Ibland finns inte orken och då använder jag väl beprövade genvägar, såsom att faktiskt köpa taimat + extra. Frukost till middag, att tvätta om en tvätt man inte hann hänga. Diska diskmaskinen halvtom för att den ska bli färdig då jag hinner plocka ur den. Städa undan lite slarvigt. Ha en box i carporten för återvinning, så att det inte behöver köras varje vecka. Hemkörning för mat.

Jag tycker det låter som att du har lite klassisk överväldigad känsla. Själv gör jag en lista på mobilen med påminnelse ang. att boka om Tandläkare-tid, köpa skor, osv. Det är ju alltid något, men istället för att ha massa olika sådant "i huvudet" skriver jag upp det för att faktiskt hinna.  Nu går jag ju inte hemma längre, men när skolan förskola är inblandat är det ju än mera.

Fundera också på om det finns delar som inte uppskattas av någon som ändå äter tid. T.e.x. är det lätt att ha någon "vana" som faktiskt bara stället till det. Förr plockade jag inte undan "pågående projekt" och det blev ofta utspritt efter ett tag. Och så blev det massa plockade och trötthet av detta som jag tänkte skulle spara energi. Numera så har jag självkännedom. Det är lättare att plocka fram än plocka undan, så jag plockar undan vissa saker trots att de snart ska användas. Snart kan liksom dröja.

Låter som du överarbetar vissa saker. Men så här blir det när man har barnen tätt, det äldre barnet behöver ju fortfarande massor av hjälp med både påklädning och matning samt sysselsättning.

Bry dig inte om vad andra tänker och tycker. Att ta hand om barn är ett heltidsjobb även utan hushållsarbete. Men visst går det att göra det du undrar över. Har själv gjort det, dock med resultatet att jag blev utbränd så inget jag rekomenderar.

Fick 4 barn på 6 år. När yngsta var 8-9 månader stack deras far och lämnade mig med både hus och barn. Barnen hade jag heltid då han bara träffade dem några få timmar varje vecka. Var liksom tvungen att få livet att gå ihop med barnen närvarande 24/7. Hade strikta tider och fasta rutiner. Det första jag gjorde (efter att jag gråtit, grävt ner mig i sorg och skam över min situation och tagit mig ur chocken över att han bara stack utan någon förvarning) var att barnsäkra hela huset. Fanns absolut inget smått, farligt, vasst eller ömtåligt någonstans så barnen kunde komma åt det. På så vis slapp jag springa efter dem och vakta. Folk skrattade roat åt vår bokhylla där alla prydnader bytts ut till leksaker och tomma hyllor. Alla möbler var fastskruvade i väggen så de inte skulle välta. Barnsäkra lås på alla skåp och lådor. Vårt hem såg ut som en förskola men jag skakade av mig kommentarerna och undrade hur personen själv skulle göra om den befann sig i min sits.

Jag tvättade en del kläder under dagarna, dammsög och moppade golv när barnen sov (tacka vet jag icke lättväckta barn) och mina kvällar gick i regel åt till att vika in rena kläder i skåpen och laga mat till nästa dag. Allt detta gick smidigt och fort då barnen sov och på så vis sparade jag tid. Själv sov jag kanske 3-4 timmar med uppvak för amning eller gråtande bebis. Samsov med yngsta barnet hängande i bröstet. Då var han nöjd och jag fick sova.

Vi överlevde bevisligen men denna livsstil är nog inget jag rekomenderar. Är man två kan man gott hjälpas åt med hushållssysslorna när båda är hemma
Och känn ingen press från omgivningen. Dina barn kommer inte minnas ett välstädat hem. Däremot får de fina minnen av den tid du ger dem. Om du är närvarande, rofylld och glad mår även barnen bra. Det tänkte jag ofta på när mina var små. Vi var ute mycket och jag lekte ofta med dem. Vi pysslade, ritade, spelade brädspel och övade bokstäver. Hade mycket tid för barnen under dagarna då jag skötte hushållsarbetet när de sov. De hade bara en förälder så jag prioriterade att ge dem så mycket tid och uppmärksamhet vår situation tillät.

Vid något skede gick jag tyvärr in i den berömda väggen. Det tog flera år att komma igen efter det. Var tvungen att ta hand om barnen även då så fanns inte mycket tid för återhämtning. De tre äldsta har inte varit på förskola men minstingen fick börja då jag blev sjukskriven och var i behov av vila dagtid. Idag är han 10 år och livet rullar på som i vilken annan familj som helst