Pressen på att få ett visst kön.

Antingen är du "tuff" och påpekar att deras agerande är idiotiskt, att huvudsaken är att barnet är friskt. Eller så svarar du något halvdrygt som tex "det räcker med en pms-häxa i familjen" (det svarade en bekant när folk frågade om hon inte ville ha en dotter efter att ha fått fyra grabbar). Eller så struntar ni i att kolla kön alls och bara ber folk hålla käften.

Jag har tvillinggrabbar och har fått frågan om jag inte vill ha fler barn. Brukar svara något i stil med "absolut, om det garanterat bara blir en och den är 3 år gammal när den kommer ut" (jag är ingen bebismänniska). 

Alternativt så vänder du på det med att "Vad menar du? Påstår du att jag inte kan vara glad om jag får en till pojke?" Ställ dem på pottan helt enkelt med att bara lugnt ifrågasätta deras kommentarer.

Usch. Jag förstår dig. Särskilt som jag själv faktiskt väldigt, väldigt gärna vill ha en flicka. Ska jag behöva ta två släkters besvikelse OCKSÅ? Vad blir bättre av det? Kan de inte bara glädjas över att ett till barn är på gång, utan att börja önska kön...

Jag har inte varit i samma sits, men när vi väntade andra barnet var det ett evigt tjat om att det väl vore sååå roligt om det blev en pojke, eftersom vi hade en flicka sen innan. För mig var det egalt. Så länge ungen kom ut och jag slapp vara gravid mer, var jag nöjd. I mitt hata graviditets-tillstånd, var jag inte helt diplomatisk utan fräste ifrån. Gärna något om att pojkar är så jobbiga, och att jag heller fick en flicka till. Folk blev väldigt ställda. Man SKA vilja ha båda könen.

Ut kom en pojke. Vi var nöjda med antalet barn. Då kommenterades det om detta. Så klart att vi var nöjda, nu när vi fått en av varje. Var det inte alldeles ljuvligt att ha en av varje? Nu är jag inte längre hormonstinn, men likväl odiplomatisk, så jag fnyser varje gång något om att det varit såååå mycket lugnare om vi fått en flicka istället. 

Så jag har inga andra tips än att säga något så att folk blir obekväma och ställda. Det kanske inte ändrar något i det långa loppet, men det är faktiskt lite kul att se hur folk agerar när de inte vet vad de ska säga eller göra.  

Åh vad jag skriver under på detta

Minns när vi skaffat hund (långt innan barnen kom) och en vän till mamma frågade om det inte "började rycka i bebistarmen" nu när vi hade hund. Svarade lite käckt: "Nä, snarare i en-hund-till-tarmen" och minen jag fick tillbaks var obetalbar. 

Som sagt TS, var obekväm, sätt folk på pottan genom att fråga vad de faktiskt menar med sitt uttalande. Var lite lagom syrlig helt enkelt. Och om någon tar illa vid sig, skit i det. Eller nästa gång nån ger någon korkad kommentar, säg typ "Nä, jag hoppas på att det är ett gäng kattungar/hundvalpar/valfritt annat djur som ligger där inne". 

Vi fick också endel kommentarer av den typen och även som ovan skriver angående att man ska vara nöjd med en av varje kön. 

Jag tycker personligen inte att det spelar någon roll. Men det verkar vara många som har extremt emotionella när det kommer till att vilja ha ett visst kön eller att kunna bli mormor eller farmor i framtiden så till den grad att de försöker överföra sina känslor även på andra. 

Vid första barnet så kollade vi upp kön och någon vecka efter så träffade vi mannens släktingar. En helt okänd person (för mig alltså) blev helt rasande för att vi kollat upp könet och berättade det för folk (vi var noga med att säga att allt tyder på att det är en flicka men vi kan inte säkert veta innan hon är ute). Jag vet inte varför men det är uppenbarligen så att många ser sig själv i situationen och inte kan koppla bort sig själv från denna situation som inte har med en själv att göra. 

Jag tror det bästa är att lugnt förklara sin egen åsikt och repetera till oändlighet. ?Nej, för oss spelar det ingen roll om det är en flicka eller pojke?, ?Nej, vi har inget behov av att ha barn med båda könen? etc. Eller ?kan du förklara varför det är viktigt för dig att ha barn av båda könen??. 

 

Eller ännu bättre, "kan du förklara för mig varför det är viktigt för dig att vi har barn av båda könen"

Sånt trams.

Jag visste inte könen på mina pojkar innan de föddes, det gjordes inte på den tiden.

Har många år mellan barnen också, kanske därför ingen kom med såna uttalanden? Jag vet inte.

Jag hade nog helt frankt bett dessa dumskallar att stänga kakhålet. De har inget med mitt kommande barn att göra.

Kan dock erkänna att jag innerst inne önskade mig ytterligare en pojke då jag alltid sett mig som en pojkmamma. Och jag fick som jag ville.

Förstår irritationen. Reagerade också på att folk hade så starka åsikter om kön. Minns när vi gjorde ultraljud med andra barnet (hade en pojke sen innan). Det visade sig att det var en flicka som låg i magen. Givetvis blev vi fantastiskt glada. Men det hade vi ju blivit av att få veta att det var en pojke med. Glädjen ligger ju i att få veta att det är ett foster som mår bra, och att få veta könet gör det lite mer verkligt. Kön spelar ingen roll.

Men döm av min förvåning när barnmorskan utbrast "Men grattis, så tur ni har som får en av varje". En väldigt erfaren barnmorska och även om vi gillade henne så kändes kommentaren som rätt plump. 

Med det sagt, det verkar ligga i folks natur att man tycker att det är "bra" att få olika kön. Konstigt

Vet precis vad du menar. Har två flickor, förlorade en flicka i vecka 19 pga att hon var sjuk. Ändå när jag blev gravid igen så hintar folk om att det är trist att det inte blev en pojke denna gången heller.ntönkte ändå att folk skulle ha lite förståelse för att det enda jag bryr mig om är ett friskt, levande barn.

Alltså vissa är ju inte kloka :O