BMI 14 prick

Det blir som ett beroende kan man säga. man tror man har kontroll, ljuger för sig själv och andra och tror på sina lögner nästintill. likheter jag kan se mellan ätstörningar och missbruk som båda är någon form av självskadebeteende. jag önskar och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du aktivt söker hjälp för att tillfriskna. det finns bra hjälp att få om man är beredd att ta emot den. om du har svårt att få i dig så mycket någon dag mat så finns det näringsdryck man kan inhandla från apotek. om det någon dag är så illa att du känner dig svimfärdig och illamående och inte fått i dig något alls så kan du åka in och få dropp. Och be om hjälp vännen för du fixar detta, men likaså som missbruk så fixar man det inte på egen hand <3

Tack för fint svar  Jag håller med om att det är som ett beroende och att det är lätt att lura sig själv och ffa omgivningen. Det är fint att du tänker att jag ska kunna få hjälp att tillfriskna men jag kommer aldrig att bli frisk. Jag har åkt ut och in i slutenvården i +10 år nu och jag har verkligen fått all tänkbar hjälp både som inneliggande och i dag- och öppenvård. Jag är idag vuxen och ser inte att jag någonsin kommer att bli frisk med tanke på alla insatser som gjorts och att jag fortfarande är precis lika jävla ätstörd trots att behandling sattes in tidigt. Jag har verkligen velat bli frisk, men efter alldeles för många återfall och bakslag har jag helt enkelt gett upp. I stället försöker jag att ha en "fungerande ätstörning" där jag ändå ser till att inte hamna alltför lågt i vikt. De senaste typ två åren har jag lyckats hålla mig på 15,5-16, men nu har det börjat gå sämre igen. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att 14 är ok, så länge jag inte går ner ännu mer. Jag har legat på strax under 11 som lägst, och det överlevde jag ju liksom. Men det är svårt att veta riktigt hur jag ska tänka. Jag är ju samtidigt glad och lättad över att inte längre ligga på 15-16, vilket som ju samtidigt är en varningsklocka antar jag, men jag orkar verkligen inte gå igenom en inläggning till, och speciellt som det enda som det gör är att de proppar i en mat tills en ligger på en mer normal vikt, men det blir en ju liksom inte frisk av. När en väl kommer ut är det ju helt omöjligt att hålla sig kvar på den vikten ändå. Aja, svamligt svar det här. Tack iaf för att du tog dig tid   

När fick du ätstörning? Hur, var det bara sådär? Tänkte om du har PANDAS. 

Skickar en stor kram iallafall. 

När jag var 12 ungefär, men nej, inte PANDAS - jag har aldrig haft en streptokockinfektion, och även om insjuknandet gick förhållandevis snabbt, så gick det absolut inte så snabbt.

Tack