Känner mig utmattad inför att komma ut i arbetslivet (snart studerat färdigt). Känns som att kraven är så tuffa. Man måste vara snabb, snabblärd, idérik, fatta fort, social och i princip oumbärlig.
Om man bara är okej då? Har man ingen plats i arbetslivet då? Om man fattar lite trögare, inte är bäst på arbetsintervjuer och att presentera sig själv, inte är en social idéspruta osv?
Känner mig utmattad inför att komma ut i arbetslivet (snart studerat färdigt). Känns som att kraven är så tuffa. Man måste vara snabb, snabblärd, idérik, fatta fort, social och i princip oumbärlig.
Om man bara är okej då? Har man ingen plats i arbetslivet då? Om man fattar lite trögare, inte är bäst på arbetsintervjuer och att presentera sig själv, inte är en social idéspruta osv?
Det behövs absolut ett stabilt mellanlager också i de flesta företag, som tuffar på och vet vad de sysslar med, och inte hoppar vidare vartannat år.
Det är ni som ofta får lära upp de nya sen, det är ni som får ta lite extra runt arbetssätt och rutiner och kanske utveckla det lite i samarbete med andra delar av organisationen, om det är ett intresse man har.
Gör dig själv till en del av strukturen i företaget, det kan vara ett annat sätt att utmärka sig. Finns många stressade chefer idag som tacksamt delegerar en del av det där till en erfaren medarbetare.
Alla kan faktiskt inte vara diva, primadonna eller gruppens inofficielle Führer heller. Och det blir skitjobbigt när för många personer i samma grupp försöker vara det.
Men man ska inte nöja sig med att vara svag i något om det kan hindra en.
Försök skriv ner de sociala saker du vill bli bättre på, och börja jobba med dem redan nu. Presentera dig själv för en vän eller släkting några gånger, skriv ner stolpar på ett talkort med det du vill få med så att det kommer i en naturlig ordning. Googla på vilka frågor som är vanligast att få på en intervju- man lär sig en hel del på det. Tänk efter vilka saker om dig själv som du borde försöka ta upp eller smyga in i samtalet.
Är det ens första jobbintervju i arbetslivet så är man ofta ett nervvrak- mina egna första var urdåliga, och ju mer jag ville ha jobbet desto mer nervös och svamlig blev jag. Men idag är det inga problem faktiskt.
Jag har själv hållit i över 100 intervjuer och anställt 60 personer när jag själv inte var äldre än 25 och de jag intervjuade oftast var lika unga, så jag vet att alla inte är bra på intervju. Har man ingen erfarenhet väger ju meriter tyngre, och en person som har rätt profil men bara är blyg ser jag inte som ett hinder att anställa. Och sen beror det ju lite på hur social man måste vara för att funka på tjänsten.
En idé kan vara att gå på intervju för ett jobb som man nästan inte vill ha först, bara för att känna hur det är, innan man kastar sig på superchansen? Du kan alltid tacka nej även om du blir erbjuden jobbet. Eller så kontaktar du kanske ditt fack, de brukar ha möjlighet till att göra "träningsintervjuer" på många orter i landet.
Tack för bra tips!
Glömde:
Ett annat sätt att känna sig säker på intervjun är att lägga 45-60 min och skumma igenom företagets hemsida, deras ursprung, läsa om deras ekonomiska läge/ antal anställda några år bakåt på www.allabolag.se och googla dem i pressen för att se om där finns nyheter från senaste halvåret som du kan ta upp eller som är bra att känna till. Läs på det precis som en skolläxa.
Det är precis som dejting- arbetsgivaren vill att du väljer just dem av en anledning, och inte bara söker "vilket krogragg som helst" även om det senare ofta ligger närmare sanningen. 
Efter den påläsningen kan man ju komma med motfrågor som: Jag såg i era årsrapporter att företaget expanderade kraftigt och anställde många för 2 år sen, vad var det som hände då?
Eller: Jag läste att ni har gjort en ny satsning inom X- det låter intressant- är det något som jag kunde få jobba med eller utvecklas mot om jag kommer in bra i det här jobbet?
Kan du visa att det du vill framåt stämmer bra överens med deras anledning att rekrytera är mycket vunnet.