Vad tänker du om ditt eget utseende? Snygg/ medelmåttlig/ful

Jag har ett lite annorlunda utseende. Jag tror att bakifrån är jag en tia, framifrån om inte ansiktet syns också en tia eller niokommafem. Men på en ansiktsbild eller bara bedömt efter ansiktet är jag kanske en trea med ett tjockt lager smink, en tvåa eller kanske faktiskt en etta utan.

Jag får nog säga i helhet att jag faktiskt är skitsnygg, om inte ansiktet syns så bra. Extremt nöjd över allt annat och väldigt nöjd med hur jag ser ut naken. 

Jag vet att jag är ful rent utseendemässigt, men jag har andra bra egenskaper som jag värderar högre än att se bra ut

Jag anser mig själv inte vara snygg, men kanske i någon annans ögon är jag det. Jag ser rätt alldaglig ut, men som någon skrev så har jag också andra egenskaper så jag får helt enkelt se ut som jag gör. Kanske faller det någon i smaken, tillsammans med min fantastiska personlighet då! .

Jag är nog rätt medelmåttig. Kan nog göra mig snyggare men bryr mig inte ett dugg om hur jag ser ut.

Fattas ett röstningsalternativ: så ful så man skäms och inte vill vara bland folk.
Jag kan sträcka mig så långt som till att jag ser mänsklig ut med smink, fixad frisyr och finare kläder. Vi är bjudna på bröllop i sommar och egentligen vill jag inte gå dit och synas!

Fram till runt 50-strecket så hade jag röstat snygg.

Har jämt fått höra det och tyckt så inför min egen spegelbild.
Dessvärre nu i medelåldern har så mycket av det forna snygga och attraktiva förfallit.
Det har blivit riktigt tufft att se på mig själv vilket gör mig osocial.

Känner sällan för att vara ute bland människor eller middagar. Mest för att jag inte känner mig snygg längre och inte har ekonomi till att göra kosmetiska förbättringar eller underhålla frisyrer och fräscha garderober.

Det krävs god ekonomi för att underhålla ett snyggt yttre som äldre, särskilt eftersom inget kommer gratis längre.

Jag gör det jag kan men träning gör varken till eller från på skrynklig hud och slitet hår och en kropp som ser ut som deg.

Hade gärna svalt ett föryngringspiller vilken dag som helst även på bekostnad av ett betydligt kortare liv

Så har jag börjat känna nu efter 50. Det är väldigt deprimerande och så jävligt att vi människor ska förhålla oss så mycket till vårt eget och andras utseenden. Slöseri med liv men svårt att komma undan.

Men mycket kan avhjälpas med pengar och en god stylist och frisör. Ser mycket på gör om mig videos och fascineras över hur snygga de kan göra nästan alla och hur åldrade rika kändisar ser bättre ut som 70 än vid 40...otroligt!
Problemet är ens egen självbild och att man kanske som i mitt fall jämför mig med min yngre upplaga och därför aldrig mer kan bli nöjd.

50+ och tycker ansiktet är finast på mig, ser nog yngre ut än vad jag är. Men tyvärr hatar jag min kropp som förfallit - men jag har mig själv att skylla: för lite träning och för onyttig mat 

Ja, efter 50 gick det fort utför! Det kvittar att jag gått ner 9 kg för huden är just lös och allt liksom drar söderöver. Jag väger samma som när jag gifte mig för nästan 17 år sen, men gudars vad annorlunda kroppen ändå är! Ks-överhäng och magbråck gör inte saken bättre. Det vita året tar över och med färg syns ju en skarp kant efter bara en månad. Nu jagar jag en klänning att ha på det där förhatliga bröllopet, men hitta en hellång blir svårt. Mina hemska ben visas numer inte upp för nån. Och jag var ändå nöjd med kroppen som ung. Smal och jättebrun.

Jag har tränat hela livet och ätit nyttigt sedan tidigt ålder. Undrar hur jag sett ut om jag levt som vanligt? Vågar knappt tänka på det. Röker inte heller, men men. Nästan så jag ångar mitt slit och alla bortvalda godsaker nu. De som mumsar kanelsnäckor varje dag verkar ju njuta av livet åtminstone.

Mitt ansikte är också bäst iallafall med lite färg och concealing.