Bokstavskombination och/eller beroende?

Min son fyllde nyss 12 och bor hos mig varannan helg, resten av tiden hos sin pappa. Precis som nästintill resten av dagens ungar så spenderar han den mesta tiden efter skolan och helger framför dator och TV-spel. 

Hos hans pappa så finns det inte värst många regler; han får spela hur mycket han vill om dagarna utan skärmstopp. Han får gå och lägga sig vid 22 på vardagar och helgen kan han vara uppe till 03. Och det är så hans dagar ser ut. Han träffar aldrig vänner utanför skolan, han skyller på att de inte vet var de bor eller vet deras telefonnummer. 

Hos mig så får han spel- och skärmtid beroende på väder och hur dagen i sig ser ut. Är det dåligt väder så får han sitta mer framför det än annars. Vi försöker annars spendera våra dagar ute i trädgården, ta promenader, ute och badar på somrarna, pulkaåkning på vintern, ut och käka på restaurang nån fredagkväll och kolla på något TV-program tillsammans på en lördagkväll. Jag och min nuvarande sambo tycker om att hitta på saker tillsammans med min son, just för att han aldrig gör något annat hos sin pappa. 

Men det är här det blir katastrof. Han är van att få göra vad han vill och här får han inte vad han vill och varje helg blir det bråk och skrik från hans sida, Han blir fysisk och ska slåss, rivas, sparkas. Beter han sig illa hos oss får han förbud mot all slags skärm och spel. Jämför man hos hans pappa där han får förbud mot enbart spel X men får fortsätta spela andra spel eller kolla tex Youtube. 

Vi har haft det såhär flera år nu, jag har försökt prata med hans pappa men han vill inte förstå. Han vill inte försöka ha liknande regler hos sig som hos oss då han själv är arbetslös och sitter framför sin dator 24/7. Det skulle ju tråkigt nog innebära för honom att han inte heller kan sitta framför sin dator lika mycket. 

Men jag har börjat fundera på ifall han inte bara är så otroligt beroende av spel etc, utan att han faktiskt kanske har någon form av bokstavskombination. För ifall han har det och behöver ännu mer stöd eller eventuell medicinering så är det klart han ska få det. Samma med oss vuxna, vi skulle också få stöd. Men hans pappa får mig till att låta som att jag tycker att det är något fel på honom, vilket absolut inte är det jag menar på. Jag tror bara att han kanske behöver mer stöd i vardagen. Men på grund av detta så vägrar han låta honom träffa behörig personer för en utredning. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag går under. Det här påverkar mitt mående så otroligt mycket att jag får ångest inför varje gång han kommer. Min son vill heller inte komma hit för att han inte får spela från morgon till kväll, eller äta godis när exakt han vill.