Orosanmälan - nu då?

Det beror på om du lever med barnens pappa eller inte. Han kommer antagligen inte att få träffa barnen under utredningen. Dessutom har säkert en polisanmälan upprättat. 

med tanke på att de agerat så snabbt, är det troligt att barnen berättat om sexuella övergrepp för någon vuxen på skolan. 

När det finns misstankar om sexuella övergrepp så kontaktas aldrig vårdnadshavare innan orosanmälan. 

Jag lever med pappan. De sade att jag nu är barnens skyddsperson, och att jag inte får lämna dem själva med pappan tills de utrett vidare.

De har inte polisanmält (vad jag vet), och kommer ha fler samtal med barnen, med mig och med pappan. Jag undrar mest om någon annan varit med om liknande, och hur många samtal det handlar om, samt hur de (utan polisens hjälp) skall kunna komma fram till någonting?

Jag arbetar på skola, så jag har gjort orosanmälningar vid misstänkta sexuella övergrepp. Jag har inte själv blivit anmäld. Det kan ibland  krävas många samtal för att barnen ska våga öppna sig. 

Jag vill naturligtvis att det skall komma fram om barnen är utsatta för någonting. Jag har ju inte fått veta alls vad som lett till oron, men jag har inte sett minsta tecken till något oroande. Pappan har aldrig någonsin visat något "annorlunda/konstigt" intresse för dem. Det är jag som tar hand om bad/dusch, och läggning. Det är jag som går in till yngsta när hon vaknar på natten osv.

Yngsta dottern (som är den som oron funnits för från skolan) kan ibland uttrycka sig rätt "kryptiskt" och jag förstår att man kan bli orolig av saker hon säger, men hon menar oftast inte på det viset som vi vuxna tolkar det.
Hon hade tex fått frågan "har någon rört dina privata delar", och sade till mig att hon svarade "ja". Sedan fortsatte hon med att säga att det var storasyster. Därefter kom det "hon rörde mitt hår och mina öron när jag inte ville". "Och min kompis drar mig ibland i armen".
På fråga från skolsyster om hon blivit utsatt för våld svarade hon också "ja", och menade att hon fått knuff i kön till matsalen, och en gång slog en kille i klassen henne i ryggen.
På fråga om hon har ont i knän, höfter eller fötter svarade hon "ja", och när jag sade att jag inte märkt det förklarade hon att det ju gör ont om man ramlar och får ett sår.

Om hon blivit utsatt för något av sin pappa vill jag ju självklart att det kommer fram. Jag vill bara inte att det hon säger skall feltolkas.

Hur många samtal krävs för att man skall kunna släppa oron om det faktiskt inte hänt något?

De flesta socionomer är väldigt duktiga och kan läsa av barn. Om de inte får fram något i samtalet som stärker misstankarna, så kommer de säkert att släppa det inom ett par veckor. 

Tack för lugnande svar. De två jag pratade med verkade duktiga och professionella, och var väldigt vänliga. Jag vill bara ha detta utrett så fort som möjligt. Jag vill skydda mina barn om det behövs, men vill också kunna återgå till vanligt liv om oron är obefogad.