Dålig ekonomi - livskris

Varför bryr du dig? Det är ju hennes liv och hennes val och du skriver att du HAR varit tillsammans med henne, alltså har du inget med henne att göra alls.

Om hon är lycklig är det väl bra och vad som är viktigt. Människor är inte stöpta i samma form och har olika smak och tycke.

Ja det är vanligt att inte kunna tänka rationellt när det pågått i så många år. Också vanligt att man till slut lever i förnekelse, det fungerar som en försvarsmekanism. 

Om du försörjer familjen under tiden hon hittar sig själv kan hon ju passa på att sväva ut hur mycket hon vill. Låter snarare som hon är 20. Hon bidrar ju inte, eller kanske lite studiemedel, men oansvarigt att bara flumma om man har familj.

Jag är lite yngre förstås än henne, men ja.

Jag höll på och kämpa i många år. Med skola, gymnasium, högskola. Men framför allt med mitt mående. Jag hade men använde inga sociala medier för mitt liv faktiskt inte var något att hänga i julgranen. Jag kämpade med jobb, med att vara normal, vad det nu betyder. Att ha ett normalt liv i andras ögon. Bra ekonomi, vilket jag aldrig hade. Och jag mådde skit även om ingen annan märkte det för jag kunde le och vara trevligt och social på jobbet och i andra sociala sammanhang och sen gick jag hem och grät. Jag var 32 när min farbror frågade om jag inte skulle göra något bara för att jag kände för det. Be wild and crazy sa han. så jag hoppade på en utbildning som absolut inte leder till jobb men som jag verkligen ville läsa. När jag väl börjat på den och träffade andra likasinnade var det som att vakna och livet började. Jag började använda sociala medier och skriva om att jag mådde bra, hade roligt, livet började så att säga leka. 

Så länge hennes ungar inte svälter ihjäl så.

Jag är lite yngre förstås än henne, men ja.

Jag höll på och kämpa i många år. Med skola, gymnasium, högskola. Men framför allt med mitt mående. Jag hade men använde inga sociala medier för mitt liv faktiskt inte var något att hänga i julgranen. Jag kämpade med jobb, med att vara normal, vad det nu betyder. Att ha ett normalt liv i andras ögon. Bra ekonomi, vilket jag aldrig hade. Och jag mådde skit även om ingen annan märkte det för jag kunde le och vara trevligt och social på jobbet och i andra sociala sammanhang och sen gick jag hem och grät. Jag var 32 när min farbror frågade om jag inte skulle göra något bara för att jag kände för det. Be wild and crazy sa han. så jag hoppade på en utbildning som absolut inte leder till jobb men som jag verkligen ville läsa. När jag väl börjat på den och träffade andra likasinnade var det som att vakna och livet började. Jag började använda sociala medier och skriva om att jag mådde bra, hade roligt, livet började så att säga leka. 

Så länge hennes ungar inte svälter ihjäl så.