Dömer du välbärgade människor hårdare?

Jag tycker ditt inlägg blir lite av ett sammelsurie av frågeställningar som egentligen är väldigt väsensskilda. Försök renodla dina funderingar.

Jag tycker inte illa om välbärgade människor rent generellt eller dömer dessa pga deras bankkonto. 

Däremot så förväntar jag mig nog mer av människor som har haft turen att vara exempelvis rika och friska. Jag anser att de har lite större ansvar att leva sitt liv på ett schysst sätt och visa solidaritet och empati med andra.

Mycket lättare att förstå att nån som är fattig, sjuk, och som får kämpa med vardagen, inte alltid orkar tänka på andra, sopsortera eller hälsa vänligt på grannen.

Nej, inget av det stämmer. Det är mitt ärliga svar. Snarare tycker jag illa om människor som är missunnsamma eller dömer andra på det sättet. Som gör skillnad på folk och folk i betydelsen daddar med dem som har det sämre (att de typ inte skulle vara ansvariga för sina handlingar) och föraktar dem som har det bättre. Däremot förväntar jag mig mer av folk med mer resurser. Framför allt ödmjukhet, tacksamhet och solidaritet med de som har det sämre. I det avseendet ställer jag väl högre krav på en miljardär än på en medelsvensson. Samt högre krav på en medelsvensson än på en tiggare, eller någon som tvingas vända på varenda krona.

Nej, jag dömer inte människor som har det bättre. I stället dömer jag dem som dömer dem. Exempel taget ur verkligheten: En välbärgad och framgångsrik man mår dåligt. En del i hans omgivning himlar med ögonen och tycker att han har väl inget att klaga på. Jag dömer dem och inte honom, för vi har ingen aning om vad som ligger bakom hans mående. Sen betyder detta inte att jag ställer samma krav på alla människor i alla situationer. Jag kan känna beundran för de som har arbetat hårt och lyckats i livet, men ännu mer för den fattiga ensamstående mamman som dagligen kämpar för att få det att gå ihop, eller den tandlöse hemlöse mannen som alltid ler och är trevlig. Jag kan beundra dem för att de orkar och önska dem bättre liv än de har. Jag kan önska - och arbeta för - ett mer rättvist samhälle. Det är inte detsamma som att jag dömer framgångsrika människor.

Ja, om en välbärgad person inte låter barnen ha fritidsintressen för att det kostar pengar dömer jag den hårdare än en ensamstående förälder med låglönejobb. Annars förstår jag inte vad du pratar om. 

Nu kom jag på en sak: priviligerade människor som inte inser att de är priviligerade, DET har jag svårt för. 

Nej på samtliga frågor.

Ojojoj, så synd om de rika priviligierade. 

Skulle säga att det är tvärtom, en ensamstående småbarnsmorsa med en undersköterskelön döms alltid betydligt hårdare än en välbärgad kvinna i övre medelklassen.  Som exempel. 

Jag tror inte jag riktigt förstår TS. Har läst den några gånger nu. Vad är det jag i så fall skulle döma? 
Jag känner både rikare personer och några som är arbetslösa, några med riktigt svåra diagnoser som nog aldrig kommer få ett riktigt jobb. Jag dömer ingen, jag vet hur deras bakgrunden är, både de som har det bra i livet och de som får kämpa mer. 
Tyvärr ser jag hur många dömer den sista gruppen mycket hårdare än man dömer en rik person. 

Om jag däremot träffar en rik person som är otrevlig i största allmänhet och är dryg mot andra, gärna påpekar hur smart hen varit som lyckats skaffa sina miljoner etc ja, då kanske jag kan bli lite dömande. Då tycker jag personen ska hålla käft.