Vad hjälper barn sina gamla föräldrar med för praktiskt?

Min man och jag har våra föräldrar på annan ort.
Båda paren lever ihop( på olika orter) Ålder 75- 85.

Fixa mobiler, annan teknik.
Hjälpa till med renovering, flytt.
När någon är sjuk eller på sjukhus blir det mer stöd.

Under pandemin började de handla online.

Jag gör det inte i dagsläget, eftersom behovet inte finns, men jag kommer hjälpa mina föräldrar med det de vill (och jag känner dem tillräckligt bra för att veta det).
Handla mat, göra fint i trädgården, rulla köttbullar, plocka hem fina stenar från stranden, byta däck, se till att det finns ved både i förrådet och inne, skotta snö, rensa ogräs, umgås!
Ja, men allt som de tidigare gjort innan och kanske inte kan längre, jag kommer vara där! 

Har haft morföräldrar som blivit gamla och behövt hjälp. Vi har hjälpt dem att lära sig att göra hembeställnlngar av mat Osv. Det kan man även beställa från Systembolaget om man dricker alkohol.
Räkningar - lägga det som går på autogiro så sköter det sig själv. 

Vi har gett dem storstädning i present ibland. 

Mel det blir också mycket praktisk hjälp även om handling går att ordna med hemkörning. Putsa fönster, ut och in med utemöbler, städa kylskåp och annat då och då. Hjälpa till om något behöver repareras. 

Det blir mycket skjutsa till optiker, skjutsa om de behöver köpa kläder, till tandläkare eller annat som inte finns nära på gångavstånd (svårt att få färdtjänst). De behöver handfast hjälp om de behöver köpa ny elektronik eller göra bankärenden och så. Man kan inte räkna med att de får hjälp så de förstår på Affär eller bank. Det slutar lätt med att de blir pålurade nåt onödigt dyrt. 

Man behöver stötta i myndighetskontakter för att hjälpa dem tillvarata sina rättigheter.

Sen så blir det mycket telefonkontakt förstås. Varje dag behöver man ringa för att kolla så de lever, äter, är ok i övrigt Och för att de ska få lite social kontakt. 

Jag bävar för när mina föräldrar
blir gamla för alla vi barn bor långt bort.

Mina föräldrar är äldre men inte gamla. Just nu är det mest teknikfrågor typ vilken telefon som ska köpas eller hur man beställer hem något från nätet. Och lite praktiskt hjälp med typ matlagning pynta under storhelger större grejer på hus eller i trädgård. Kommer hjälpa dom med det som behövs allt eftersom. Inte för att det är ett krav eller för att jag har dåligt samvete utan för att jag älskae mina föräldrar och vill dom väl. Dom hjälpte sina föräldrar och dom har hjälpt mig med allt dom kunnat. Så varför skulle jag inte vilja hjälpa?

Inget. Som förälder kan man inte ha några som helst förväntningar på vad ens barn ska hjälpa till med. Och inte på någon annan heller för den delen, som man inte betalar för.

Min mamma är 90 år och bor i eget boende.
Hon har hemtjänst som städar, handlar och hjälper till med lite av varje. Hon har även en sjuksköterska som kommer och tar prover med jämna mellanrum. 

Min mamma är klar i knoppen men trött i kroppen, kan man säga.

Jag hjälper till med att köpa från apoteket och andra affärer där hon inte vill be hemtjänsten.
Jag är hennes frisör, då hon inte orkar åka till en salong.
Jag fixar det hon ber mig om helt enkelt.

Min mamma tog inte hand om sina föräldrar på ålderns höst då de båda gick bort unga. Min mormor dog innan min mamma ens börjat skolan, samma år som andra världskriget startade.

Ämnet är intressant och viktigt, men jag tror det skiljer sig mycket åt idag.

Skalan går hela vägen från min supersnälle kompis som bodde kvar hemma på gården och tog hand om den och sina gamla föräldrar så länge att han höll på att gå miste om allt vad vuxna relationer heter, till kompisar som har bildat familj i Australien eller USA och hälsar på sina föräldrar ett par veckor vart tredje år.

Det är ju inte så att barn flyttar utomlands för att vara elaka, men det gör ju ändå att föräldern inte kan räkna med någon hjälp alls i vardagen utan måste förlita sig på övriga barn, sitt eget nätverk och samhällets tjänster.

Även vad gäller avstånd kan det bli märkligt ibland. Det är enligt min omgivning inte ovanligt att en dotter kör 2-6 mil för att hjälpa med det dagliga även om sonen kanske bor på samma ort, och där är det traditionella könsroller som visar sig. Men sedan är det ofta så att en son tar ett större tag när det ska flyttas saker, grävas i trädgård, målas altan eller rensas hängrännor mm.

Vanligen är det väl dock så att ett barn som bor på samma ort tar på sig att ge stöd, och övriga slipper undan p.g.a. avstånd och att alla har mycket att göra.
Men det kan bli gnissel mellan syskon efter en förälders bortgång, om föräldern då premierar barnet som har funnits där i det dagliga med ett större arv eller  någon viss sak som alla tycker är viktig.

Jag tänker mig också att de föräldrar som engagerar sig i barnbarnen och hjälper till medan de kan får mer hjälp när de blir gamla, än de som lever sitt eget liv och inte visar så mycket intresse för den nya familjen. Samtidigt måste man väl respektera att alla äldre inte orkar lika mycket- arbetslivet kan slita ut en kropp.

Det finns även barn som har åsikter om vad föräldrarna gör med sina pengar, tycker de är snåla eftersom man jämför med de som delar ut förtida arv men kanske har en helt annan ekonomi.

Saker jag inte vill att min mamma 70+ ska göra är att stå på stegar och skruva i lampor och sånt, det är en olycksrisk fast hon är frisk, och hon bor själv. Hon ska heller inte lyfta möbler själv. Förra gången hon försökte göra det (flytta en bokhylla MED böcker i själv, en söndagmorron, och inte väcka sambon som kunde hjälpt henne) blev det tre år med ryggont, så det fick hon lära sig den hårda vägen. Jag kör gärna några mil för att undvika det. Förra helgen körde vi ut säckar med jord och gödning till hennes koloni, sånt är också lite tungt. 

I övrigt har tanterna ofta bra nätverk och håller koll på varandra, rings vid ofta och promenerar varje vecka, sjunger i huskören där de bor, går på konserter. Sånt är ju bra för att man då märker om någon inte dyker upp/blir sjuk. Mamma har t.ex. fått hjälp att handla av en kompis under pandemin. Och själv puffar hon på en kvinna som är lite rund att gå promenader, och ser till att det äts lunch och inte bara onyttigt efteråt.

Den som är lite friskare hjälper den som inte längre kan, och det ger också mer social kontakt att göra saker tillsammans som vänner än att en stressad son eller dotter ska komma och kasta in matkassarna i farstun och sen dra direkt iväg igen. Att fortsätta vara social är viktigt för att förebygga demens och depression.

Ett bra centralt boende där det finns många äldre men också några yngre tror jag alltså hjälper mer än att förlita sig på barnen, i dagens Sverige.

Tillägg: Som många skriver så är teknik det vanligaste hjälpområdet här också. Mamma använder dator, platta, Skype, chromecast och mobil men om något går snett så vågar hon inte testa att lösa det utan då får vi vara telefonsupport.

Våra mammor är relativt friska och bor själva. Men jag och min man hjälper till med lite praktiska saker. Men det är inget betungande, det fixas när man ändå träffas, vilket görs regelbundet. Vi har dessutom två syskon var, så alla hjälps åt. Tycker det är naturligt, vi har fått hjälp i vuxen ålder av dom. Ingen kräver dock något, utan man gör det av fri vilja, för att man är familj.

De klarar sig bra.