Svårt att vara glad för andras skull

Hej. Jag har så svårt för att vara glad när det går bra för andra och när andra är lyckliga. Jag kan komma på mig själv med att säga någon taskig kommentar eller inte säga något alls när exempelvis en vän berättar om något positivt som hänt hen. Jag känner mig som en psykopat som är så känslokall och taskig mot min egen vän. Jag vill försöka förstå vad mitt beteende handlar om och av det jag läst så verkar det handla om en inre osäkerhet, men jag ser mig inte som en osäker person. Kan man vara osäker på olika sätt och ha ett bra självförtroende men innerst inne vara osäker? Eller ha bra självförtroende men låg självkänsla? Brukar ni ha svårt för att glädjas åt andra?

Jag vet inte hur man citerar men xxx jag tror du har en poäng. Jag är nog missunnsam för att jag är missnöjd med en del saker i mitt liv. Men jag vill inte vara såhär jag vill kunna glädjas med andra även om jag själv inte har det perfekt. Jag vill kunna säga grattis och känna att jag menar det till dom som förtjänar det. Jag hoppas att jag kan utvecklas och komma dit en dag

Jag kan ha svårt att glädjas med andra om de är i likande situation som mig. Om någon med samma yrke, till exempel, får en befordran eller liknande, då kan jag ha svårt att glädjas geniunt även om vi inte jobbar på samma arbetsplats eller tävlade om samma tjänst. Men om vännen är i en annan bransch, så kan jag glädjas mer. Sedan beror det också på vem det är. Om jag gillar personen, är det mycket lättare att glädjas. Om det är en lite dryg jävel, nej, då blir jag bara bitter.