Hur berättar jag?
Vår barnresa har pågått i 4 år nu. Först 2 år av försök, följt av fertilitetsutredning, misslyckade IVF:er, psykosocialt samtal samt 2 misslyckade äggdonationsförsök.
Fick precis samtal från labb på fertilitetsenheten att vårt andra äggdonationsförsök misslyckats och att man därför analyserat mönster i varför båda försök misslyckats. Man hade kommit fram till avvikande kromosomfel hos min sambos spermier. Att vi kan göra detta en tredje gång men chansen att lyckas är väldigt liten.
Jag hade förlikat mig med att mina ägg inte existerar men ändå tröstat mig i att "felet" låg hos mig och inte min sambo eftersom han i mina ögon är guld (snyggast, snällast, roligast osv). Barnet skulle iaf få hans gener. Då jag precis fått samtalet och vi båda är på jobbet har jag ännu inte hunnit berätta, vill ta det ansikte mot ansikte. Men hur ska jag kunna droppa denna bomb? Han vilar i tryggheten att allt är väl hos hans spermier. När jag fick beskedet att jag inte har några ägg kvar hamnade jag i chock och sorg, jag kände mig inte som en kvinna längre. Hur ska han ta det? Hur ska vi kunna ha en trevlig helg efter detta besked? Hur ska vi ens ta oss igenom detta? Alternativet är nu alltså en dubbeldonation. Jag är så ledsen och så orolig för hur han ska ta det. Han är en väldigt macho-man och det här med känslor är inget han gärna tar i. Om ca 1h måste jag ge honom dom tråkiga nyheterna.
