• Mon 11 Jul 2022 21:59
    3190 visningar
    1 svar
    -1
    1
    3190

    Till dig som skiljt dig och tillfälligt fått sämre relation med barnen

    Jag har varit skild ett år. Det var mitt val. För barnen kom det som blixt från klar himmel. Jag och fd naken hade inte bråkat. Allt ebbade bara ut i sanden. Kärlek och attraktion försvann långsamt under flera år. Vi växte ifrån varandra. 


    Vi har tre barn tillsammans. Pojke på 16, två döttrar på 12 och 14. Pojken verkar tackla sin nya tillvaro med förnöjsamhet. Han var väldigt sur och uppgiven de första månaderna efter att vi tog upp att vi skulle skiljas men han är nu den som verkar vara mest okej med både ditt varannan-veckas-liv OCH att jag träffat en ny (redan ca 3 månader efter att jag flyttade förra sommaren). Sonen och jag har en bra kommunikation. Vi hittar på vardagliga saker tillsammans. Han vänder sig till mig (och säkert även sin pappa) för att bolla tankar om livet). Vår relation är bra. 


    12-åringen verkar också ha landat. Visst kan hon säga att hon skulle önska att vi blev ihop igen men samtidigt så är hon tillfreds på båda sina ställen. Precis som med sonen har hon och jag en bra relation. Hon är som tweenies kan vara; ibland sur men oftast glad. kvittrig och vill gärna prata med mig om både små och stora tankar. Vi myser ofta framför TVn. Hon har dock inte köpt min nya relation. Hon var mer positiv i början, men min teori är att när hon förstod att det var allvar så blev hon mindre välvilligt inställd. Men jag är inte orolig. Tids mig kommer det nog lossna. 


    Men min 14-åring oroar mig. På flera olika sätt. Hon har hela året varit hos oss varannan vecka, alltså varannan här hos mig och varannan hos sin pappa.
    Innan jag fortsätter vill jag nämna att mannen jag träffar bor ca 10 mil härifrån och därav märker mina barn knappt av relationen. Han och jag ses inte under min barn vecka (eftersom han har sina barn samma vecka) men ses istället väldigt mkt den andra veckan. 
    Min 14-åring verkar vilja vara mer hos sin pappa än hos mig. Han bor kvar där vi bodde allihop tidigare. Även under mina veckor händer det att hon åker dit efter skolan innan hon sen kommer hem till mig vid 18:30. Ibland nog för att hon saknar honom men ibland nog också för att hon vill ut och promenera och hon känner sig tryggare på landet. 
    Att det är så förstår jag. Det jag däremot tycker är jättejobbigt är att hon är så tyst och sluten när hon är hos mig. Och så kort i tonen mot mig. Och dyster. Men hon vill sällan prata med mig. Sällan umgås med mig som de andra två vill umgås med mig. Och detta gör så ont. Ont dels för att hon och jag hade så fin kontakt fram tills hon var ca 10 år. Sen blev hon en pappagris . (så kontakten mellan oss hade alltså svalnat redan ca 2 år innan skilsmässan). Men också ont för att jag inte når fram till henne när jag försöker prata med henne och fråga hur hon mår. Då blir hon bara sur och ledsen. 
    Samtidigt som vi flyttade började hon högstadiet och då på en för henne ny skola. Flera av hennes tidigare klasskompisar går också där så denna skola hade hon gått på oavsett skilsmässan. Det har alltså varit mycket nytt på en och samma gång. 
    Jag hör henne ofta tjoa och skratta inne på sitt rum när hon chattar och spelar med vånner på datorn. Det är mest mot mig och syskonen hon visar den tysta dystra sammanbitna sidan. 


    Min fråga är nu: Till er som också upplevt att ni under någon period haft en dålig relation med ert barn, oavsett om det finns en skilsmässa med i bilden eller ej, hur har detta sedan gått längre fram? Har relationen vänt och blivit starkare sen? Vad tänker ni nu när ni har facit i hand och blickar bakåt? 
    Jag är så förtvivlat rädd att jag förlorat min glada tillgivna pratiga kontaktsökande  älskling för evigt ????. Jag saknar henne så. 


    Tack för att du orkade läsa ända hit ??. 

  • Svar på tråden Till dig som skiljt dig och tillfälligt fått sämre relation med barnen
  • Tue 6 Sep 2022 22:56
    #1

    Hej
    Jag läste din tråd, jag är lite i samma sits men i ditt ex situation. En 14åring som hellre är med mig än med sin mamma??2 yngre syskon där den yngsta 7 år också är pappig men bor varannan vecka tillsammsns med mellanbarnet på 12 år.

    Nu är det ca 1 år sedan jag tog över huset och det blev aktuellt med varannan veckas liv för barnen.

    14åringen uttrycker att han inte är intresserad av att flytta och ser inte någon vits med att lämna sitt hus/rum.

    Jag träffar en tjej ca 10 mil bort men får problem med sonen som jag få får säga till att han får bo hos sin mamma när jag ska iväg. Man vill ju inte köra ut barnen och med stigande ålder bör de väl ha ner att säga till om.

    Jag har alltid varit mer närvarande än mamman som prioriterat sig själv genom överdrivet mycket träning, egna resor mm.
    Mamman har dålig relation med sin egen pappa (ingen kontakt) och mamman till henne lever inte.

    I detta fallet har det inte gått rätt håll, hoppas du hittar en väg ut ur er destruktiva relation.

Svar på tråden Till dig som skiljt dig och tillfälligt fått sämre relation med barnen