• Anonym (Förtvivlad mamma)

    Stanna för att inte flytta från sitt barn

    Jag har, innan jag själv fick barn, alltid varit en stark förespråkare för att det är bättre att skilja sig än att stanna ?för barnen?. Vad jag inte förstått var innebörden i ?att stanna för barnen?, att det inte bara är för barnens skull, utan för att det tar sönder en förälder att behöva flytta ifrån sitt barn.

    Jag kunde inte föreställa mig den intensiva kärleken jag har för det här barnet, och vilken ohanterbar sorg det skulle vara att inte få bo med honom varje dag. Jag skulle stå ut med väldigt, väldigt mycket innan det skulle bli aktuellt att lämna. 


    Men, vi bråkar och jag gråter, och gråter. Vi har fastnat i gamla mönster och jag ser inte hur vi ska ta oss ur det. Men jag ser inte heller hur jag någonsin ska kunna klara av att leva utan min son på heltid. Min man känner samma sak, tror jag. 


    Vi försöker, vi älskar varandra och på många sätt även vårt liv ihop. Men det är svårare än jag kunnat föreställa mig med bebis och att dela våra liv. Vi ska just flytta till sn större lägenhet, samtidigt som vi vet att det här inte fungerar bra, vilket känns lite skumt - men vi ser inget annat val. Ingen vill lämna.


    Vad gör man, om vi inte lyckas leva ihop som par, men ingen vill lämna? Finns det någon som har levt ihop som föräldrar men utan att ha ett kärleksförhållande? Och tanken har slagit mig, vad gör jag om han trots allt vill lämna - hur går det rent praktiskt till om jag inte vill flytta ifrån min son? 

    Förtvivlad mamma. 

  • Svar på tråden Stanna för att inte flytta från sitt barn
  • Anonym (Q)

    Jag har hört om folk som bor i samma hus men lever som separerade vänner, t.ex har var sin våning i huset, just för att inte behöva vara utan barnen eller för att barnen ska få ha föräldrarna på samma ställe och inte tvingas flytta fram och tillbaka. 

    Rent praktiskt så om han vill separera och flytta i sär så blir det ju så. Då är det bara att acceptera att det kommer bli varannan vecka med barnet. Det är så det riskerar bli när man skaffar barn tillsammans med någon. Risken för det är idag dessutom väldigt stor, det är väldigt många som separerar nu för tiden.

  • Anonym (Sol)
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2022-07-23 09:05:18 följande:
    Stanna för att inte flytta från sitt barn

    Jag har, innan jag själv fick barn, alltid varit en stark förespråkare för att det är bättre att skilja sig än att stanna ?för barnen?. Vad jag inte förstått var innebörden i ?att stanna för barnen?, att det inte bara är för barnens skull, utan för att det tar sönder en förälder att behöva flytta ifrån sitt barn.

    Jag kunde inte föreställa mig den intensiva kärleken jag har för det här barnet, och vilken ohanterbar sorg det skulle vara att inte få bo med honom varje dag. Jag skulle stå ut med väldigt, väldigt mycket innan det skulle bli aktuellt att lämna. 


    Men, vi bråkar och jag gråter, och gråter. Vi har fastnat i gamla mönster och jag ser inte hur vi ska ta oss ur det. Men jag ser inte heller hur jag någonsin ska kunna klara av att leva utan min son på heltid. Min man känner samma sak, tror jag. 


    Vi försöker, vi älskar varandra och på många sätt även vårt liv ihop. Men det är svårare än jag kunnat föreställa mig med bebis och att dela våra liv. Vi ska just flytta till sn större lägenhet, samtidigt som vi vet att det här inte fungerar bra, vilket känns lite skumt - men vi ser inget annat val. Ingen vill lämna.


    Vad gör man, om vi inte lyckas leva ihop som par, men ingen vill lämna? Finns det någon som har levt ihop som föräldrar men utan att ha ett kärleksförhållande? Och tanken har slagit mig, vad gör jag om han trots allt vill lämna - hur går det rent praktiskt till om jag inte vill flytta ifrån min son? 

    Förtvivlad mamma. 


    Om ni nu båda inte vill skiljas, varför söker ni inte hjälp för att fixa er relation? Tycker ni inte att ni är värda sonen det? 


    Sedan kan man inte vara så ego som förälder, att man inte sätter barnet mående på första plats. 


    Som sagt, sök hjälp, annars slutar det med både skilsmässa samt ett icke-fungerande samarbete. 

  • Drottningen1970

    Då stannar du ju ändå för din egen skull. På barnets bekostnad då barnet får växa upp under osunda förhållanden. Är det kärlek till barnet verkligen?

  • Anonym (önK ip y0)
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2022-07-23 09:05:18 följande:
    Stanna för att inte flytta från sitt barn

    Jag har, innan jag själv fick barn, alltid varit en stark förespråkare för att det är bättre att skilja sig än att stanna ?för barnen?. Vad jag inte förstått var innebörden i ?att stanna för barnen?, att det inte bara är för barnens skull, utan för att det tar sönder en förälder att behöva flytta ifrån sitt barn.

    Jag kunde inte föreställa mig den intensiva kärleken jag har för det här barnet, och vilken ohanterbar sorg det skulle vara att inte få bo med honom varje dag. Jag skulle stå ut med väldigt, väldigt mycket innan det skulle bli aktuellt att lämna. 


    Men, vi bråkar och jag gråter, och gråter. Vi har fastnat i gamla mönster och jag ser inte hur vi ska ta oss ur det. Men jag ser inte heller hur jag någonsin ska kunna klara av att leva utan min son på heltid. Min man känner samma sak, tror jag. 


    Vi försöker, vi älskar varandra och på många sätt även vårt liv ihop. Men det är svårare än jag kunnat föreställa mig med bebis och att dela våra liv. Vi ska just flytta till sn större lägenhet, samtidigt som vi vet att det här inte fungerar bra, vilket känns lite skumt - men vi ser inget annat val. Ingen vill lämna.


    Vad gör man, om vi inte lyckas leva ihop som par, men ingen vill lämna? Finns det någon som har levt ihop som föräldrar men utan att ha ett kärleksförhållande? Och tanken har slagit mig, vad gör jag om han trots allt vill lämna - hur går det rent praktiskt till om jag inte vill flytta ifrån min son? 

    Förtvivlad mamma. 


    1) Ta hjälp av samtalsterapeut för att komma till rätta med varför ni inte kan leva ihop. Ni älskar ju varandra. 


    2) Undersök möjligheterna att bygga ett hus, köpa ett hus eller liknande, som kan delas i två bostäder. 


    Jag ritade ett hus till vänner som är homosexuella och har skaffat barn med ett annat homosexuellt par. (Två killar, två tjejer) Huset har delad nedre våning där paren har kök, vardagsrum, badrum, tvättstuga och sovrum för dem. Övre planet är öppet men trappan ner har skjutdörr som kan stängas. 


    Barnen bor på plan två och kan gå till vilka föräldrar de vill. Dock har de schema på vart barnen ska äta av praktiska skäl och barnen är helt med på att de måste säga till i förväg om det ska ändras. 


    Huset har utgång på varsin gavel och delad trädgård på samma vis. De har dock valt att ha gemensam pool på baksidan. 


    Ett annat alternativ är att ha lgh i samma hus, helst på samma våningsplan men det kan vara lite svårt att ordna. I nybyggen kan det funka att hitta bostäder som ligger så. 


    3) Om inget av ovanstående fungerar, ha inte varannan v, dela upp tiden på 3 dagar i stöten. 


    Det som behövs göras är att ställa sig i bostadskö om man nu måste skaffa bostäder på varsitt håll. 


    Ekonomin behövs ses över, vad har ni råd med på varsitt håll? Den som har boendet har fördelen att kunna få högre bostadsbidrag, myndigheterna har inte riktigt hängt med där. 

  • Tow2Mater

    Vad bråkar ni om? Och varför gråter du en massa? Försök ändra det istället, kanske familjerådgivning?

  • Anonym ("Stanna för barnen" gäller bara om...)

    Jag tycker att stanna ihop för barnens skull är en bra ide om deras pappa är en trevlig snubbe som en tycker om att leva med.

    Tänk att attraktionen och kärleken till honom dött, men en gillar den där snubben ändå.

    Då kan man fejka lite passion, ha husfridssex (som inte han vet är husfridssex) och stanna ihop för barnens skull. Sätta sitt eget liv på paus ett par år.

    Men det funkar ju inte om man grälar, gråter och börjar avsky honom. Så stanna för barnens skull är bara ok om relationen till pappan är ok annars blir det ju en mardröm.

  • Anonym (H)

    Du måste sluta va ego nu och se till barnets bästa, inte ditt ego. Det bästa är inte för ett barn att växa upp med bråk och gråt.

  • Anonym (Ida)

    Sluta bråka och gråta hela tiden så blir det bättre. Vad bråkar ni om? 
    Ni år vuxna och väljer själva hur ni vill hantera era känslor och konflikter. Jag och min  make kan vara oense om saker och tycka olika, men vi bråkar aldrig. Istället diskuterar vi, respekterar varandras åsikter och kommer fram till en gemensam lösning på problem. 

Svar på tråden Stanna för att inte flytta från sitt barn