Varför hatar folk mig?

Man kan inte vara älskad av alla eller vara alla till lags. Fokusera på de bra sakerna i ditt liv och de personer som tycker om dig. .

Man behöver skilja på om folk har svårt för en och/eller om man själv tänker att dom har det.

Oavsett är väl det centrala din självkänsla det handlar om.

Att folk skulle hata dig är väl att använda stora ord? Att man inte kommer överens med alla är en annan sak. 

Till skillnad mot dig som verkar ödmjuk, trevlig och sansad?

Hur startar konflikterna? Är det specifika situationer? Är det allt du säger, vad säger du?
Ger du öppen kritik utan filter på ett aspigt sätt kan ju folk bli kränkta. Människan är inte så bra på att ta kritik och bli motsagd.
Det är ett kul socialt experiment jag brukar roa mig med, att säga emot vad någon säger vid "fikabordet" på jobbet. 
Att anta att det är avundsjuka kan eventuellt, enligt mig, vara en feltolkning som kan vara en del av problemet.
Om du nu upplever det som ett problem.

Du kan ju läsa på om autism och använda dig av de tips som ges där även om du inte har diagnosen på papper, det kanske kan hjälpa dig att hitta sätt som inte gör att du provocerar din omvärld (om det du skriver stämmer).

Om du dessutom vet med dig att andra reagerar på dig kan du ju försöka justera ditt beteende något, dvs social kompetens, vi är många som får lägga våra personliga preferenser åt sidan på jobbet.

Bara om man upplever det som ett problem att man är ogillad. Om inte så är det väl bara att köra på.

Imponerad av den tvärsäkra analysen med så lite underlag. 

Varför är kollegorna (plural?) avundsjuka?

Så du gjorde ett test? Inte flera hos psykolog?

Kan vara mycket annat också! Jag har själv ADD och är högkänslig och känner igen mycket i det du skriver. Jag har några få vänner men som är mina bästa! Som min familj. 
Jag klarar inte av folk som tar min energi, därför väljer jag att ha få men BRA vänner. 

Men dock har jag känslan som dig att jag känner mig ogillad av många fast det förmodligen inte är så. Men jag känner som jag känner. 

Kanske för att jag hade ett relativt bekvämt jobb. Men jag städade alltid efter mig och gjorde snyggt. Är kanske ett av mina syndrom att jag ville ha snyggt och rent. Jag tror dom på jobbet ville ersätta mig med en annan kollega som var deras favorit. Det roliga var att den kollegan blev uppsagd inom ett halvår. 

Du kanske är som jag, att du har svårt med småprat? Det där sociala smörjmedlet. Man vill gärna prata om sådant som intressserar en, och på en högre nivå. Man orkar inte med folks enfaldiga pladder om Bingolotto, dokusåpor, influencers, mode, vårens nya GB-glassar... och vad de berättar (skryter) om sitt privatliv är inte heller intressant. Man har svårt att låtsas att man tycker det. Folk märke att man inte är "med". Och så hamnar man långsamt utanför gemenskapen...

Det är väl därför vissa av oss trivs så bra på internetforum. Här kan man välja ett ämne att diskutera, som man är intresserad av för tillfället, och när man inte är intresserad längre tar man bara bort tråden från sina favoriter. Det finns inget svars-tvång, och det behövs inget inledande småprat om vädret etc..

Om man tolkar din text så verkar du vara betydligt mer otrevlig och dryg än ts och även sakna självinsikt. Du måste vara väldigt illa omtyckt av folk.

Så nu skriver du som anonym. Du skriver som en fjortis som använder ord som liksom och typ. Är det någon som verkar vara dryg så är det väl ändå du, du kan inte ha särskilt många vänner.

Det är synd att det inte finns gruppterapikurser för sådant här. Eller det kanske det finns? Då skulle folk som har detta problem få umgås i grupp med en bra ledare, han skulle se hur de interagerar, och kunna säga t.ex. att "nu var du väldigt direkt, det kan verka burdust", eller "när du säger så kan hon bli sårad".

För jag tror att människor ofta inte förstår vilket intryck de gör på omgivningen, och att det bara skulle behövas lite vägledning för att deras sociala liv skulle förlöpa så mycket enklare. Ja kanske inte om folk har riktiga diagnoser då, men jag tänker nu på alla som kommit in i ovanor tidigt, för att de inte fått någon vägledning av vuxenvärlden. Eller för att de inte fick leka med andra barn som barn. 

Kan du ge några exempel på när du blir hatad och folk retar sig på dig? Det blir lättare att ge råd om man känner till några exempel.