Anonym (Sanna) skrev 2022-07-28 22:23:02 följande:
Jag har. Det är egentlgen något jag dragits med precis hela livet... Kommer ihåg hur jag redan som 10-åring hade ångest över en klassresa utomlands som skulle ske tre år senare. Tänkte jag på det kunde jag ha svårt att sova, exempelvis. Nu som vuxen med barn blir ångesten oftast utlöst av annat - ångest över om min man blir av med jobbet (inget som tyder på det) och hur det skulle drabba vår familj (då har vi ju ändå min lön, han har akassa och inkomstförsäkring, vi har sparpengar osv osv osv), ändå kan jag sitta och hamna i en ångestspiral där exempelvis sådant är i ångestcentrum. Annat kan vara ångest över barnen - tänk om något barn börjar bli mobbad i skolan? Blir sjuk? Om bebisen slutar andas mitt i natten? O.s.v. Jag tar liksom "normal" oro och det dras upp till en ångestnivå istället.
Hanterade det hela genom en psykologkontakt som gett mig en del verktyg. Kan rekommendera att söka hjälp faktiskt om man börjar känna att ångesten blir lite väl jobbig! Precis som du får jag också ångest när jag väl får en chans att "pusta ut".
Stor igenkänning i din text!
Jag kan också minnas mitt ältande redan i barndomen, därav jag tänker det är ett personlighetsdrag. Har gått i KBT ganska länge för många år sen vilket fungerade bra. Är väldigt lindrigt nu i jämförelse med då och som sagt främst om jag är ensam en längre tid. Tror att fokusera på annat är boten till alla ångest syndrom. Visst skulle jag kunna gå en runda terapi till men tror inte jag blir helt av med detta ändå då det som sagt verkar ligga i min personlighet. Skulle isåfall vara nån medicin.
