Anonym (Vecka 40) skrev 2022-08-01 14:13:33 följande:
Känner igen mig och har också varit orolig hela denna graviditet. Jag har varit en orolig person hela mitt liv och alla graviditetshormoner gör det värre, har även till och från drabbats av panikångest under denna graviditet. Min oro handlar mycket om oro för min son sedan innan (väntar andra barnet), att något ska hända mig eller honom, oro för sjukdomar och även oro kring själva graviditeten.
Jag berättade tidigt för barnmorskan om mitt mående och fick remiss till ett möte med psykiater på samma sjukhus som jag ska föda, dock var det rätt sent i graviditeten jag fick komma dit. Läkaren skrev ut antidepressiva, sertralin, och det har hjälpt även om det inte tar bort oron helt. Ska trappa upp efter förlossningen och även få samtalsstöd.
Rekommenderar verkligen att söka hjälp, även om du inte vill medicinera så är det viktigt att få hjälp från psykolog om det är så att oron tar över. Precis som för dig så har min oro en tendens att tappa förankring i verkligheten och jag kan få jätteångest över helt irrationella saker. Jag har t.ex oroat mig mycket för att någon annan än min sambo skulle vara pappa till barnet trots att jag vet till 100 % att jag absolut inte varit otrogen.
Tycker det är så skönt att graviditeten snart är slut, men såklart oroar jag mig för förlossningen nu...
Tack för att du delar med dig. Jag ska nog också prata mer barnmorskan för jag orkar verkligen inte ha det som jag har det nu. Jag var jätteharmonisk till typ vecka 24 sen har det bara eskalerat.
Det hjälper inte när folk försöker lugna mig heller för jag tycker att jag vet mer och bättre varje gång.
jag längtar också till graviditeten är slut men kommer även att jag säkert kommer att komma på nya farliga saker att oroa mig över
