Mitt ex har högfungerande autism och är narcissist så jag vet väl egentligen inte vilket beteende som beror på vad.
Men han är väldigt smart o hittar lösningar på det som intresserar rör honom.
Han vill ha allt på sitt sätt o sin vilja fram alltid o förstår inte varför han ska bry sig om andra o kompromissa.
Blir lätt stressad o irriterad vilket han visar tydligt o även säger elakheter o ser inget fel i det.
Han har bestämda tiden för tex sänggående.
När vi fick barn, så klarade han inte av att ha flera roller, pappa, sin mammas son o partner till mig, så han valde bort mig o helt stängde ut mig från familjen, tog helt över vårt barn, då han ville ha allt på sitt sätt o jag var i vägen.
När barnet blev ledsen eller argt, så bar han in vårt barn på rummet o stängde dörren, för att slippa höra o kan fortfarande idag inte fatta hur fel det var.
Han kunde vara väldigt kärleksfull o omtänksam, men bara på hans villkor o när det gynnade honom.
Han är bra på att planera men bara för sånt som intresserar honom o han tar inte hänsyn till partner eller barn, om det inte är till hans intresse.
Han vill inte bli störd när han håller på med något som han sysslar med o blir irriterad om man stör.
Han förstår inte varför han ska hålla vad han lovat eller en överenskommelse.
Han klarar inte av andras förväntningar o vid svårigheter så kör han strutsbeteende.
Tex...vårt barn blev utsatt för mobbing i skolan, var utsatt för dödsfara ett par gånger. När vi fick reda på detta, var jag sjuk i cancer o mådde riktigt hemskt o bad honom prata med skolan o även med föräldrarna vid ett skolmöte.
Detta gjorde inte han, utan ljög, så mobbingen kunde fortsätta ett tag till, o då fick jag kämpa med vårt barn o det medan mitt ex umgicks med föräldrarna till dem som mobbades o såg inget fel i det.
Likaså så var pappan o vårt barn hos farmor, ej min släkting, o då betedde sig farmor fel o vårt barn blev arg o ledset, då stängde farmor o pappan ut vårt barn i trädgården i mörkret mitt i vintern gråtandes o rädd. Närde sen kom hem till mig, så var vårt barn hysteriskt o pappan sa då att han inte visste varför. När jag väl lyckades lugna ner vårt barn, kom det fram vad pappan o farmorn hade gjort o ingen av dem ansåg att de hade gjort fel, utan det var vårt barn som hade gjort fel. vårt barn var då 5 år.
Usch, jag skulle kunna fortsätta.
Aldrig att jag har ett förhållande med en man med någon diagnos igen. aldrig mer.