Känner skam efter avslut

Var den andra mannen till en gift kvinna under 1 år. Jag kom verkligen att älska henne och trodde och hoppades att det skulle bli vi till slut. Så blev det inte och nu i efterhand känner jag liksom skam. Känner mig så utnyttjad och att hon säkert ljugit om att ha känslor för mig och drog in mig i det hela, har verkligen aldrig förut gjort något sådant och trodde vi hade något speciellt. Jag försökte avsluta många gånger också men hon jagade alltid mig. Hur gör jag för att släppa denna ilska och skam jag känner, har ibland funderat på att berätta allt för hennes man för att säkerställa jag aldrig igen behöver ha med henne att göra men också för att jag tror jag hade njutit av att spräcka den där bubblan han lever med sin perfekta fru. Jag kommer såklart inte göra det, men fantasin är tröstande.

Någon annan som varit den bredvid och landat i käftsmällen att man inte betydde ett skit under hela tiden när man gått där och känslomässigt lidit, längtat och hoppas under lång tid? Hur kommer man över det? Krävs det inte en ganska störd individ att bete sig som hon gjort? Hon har aldrig nekat sina känslor till mig men jag köper inget av det längre. Tror hon är störd på något vis, ändå älskar jag henne någonstans fortfarande. Det var trots allt jag som bröt med henne sist, på skarpen då hon jagat mig senaste gångerna jag inte velat längre. 
Går runt och hoppas träffa en fin kvinna som får mig att inse vad som finns där ute och komma över det här sista men det är svårt.

En liten fråga, vad trodde du egentligen skulle hända? Att hon skulle lämna sin man för dig? Du får skylla dig själv...

TS:
Jag förstår att det är tungt och att det är mycket tankar.
Har du någon som du kan prata med? Annars tror jag att det skulle vara bra. Att få prata ut om alla känslor som uppstått, om sorgen, ilskan och kanske saknaden...
Att bära runt på skam och skuld blir tungt och tufft i längden.

Till alla er som går på som bulldozers i tråden.
Tänk på att det är en människa som sitter på andra sidan. En som är ledsen och som uppenbart redan mår dåligt. Ni får tycka otrohet är fel men ni måste inte trycka ner någon. 

Vad får ni ut av det???
Och innan nån frågar, ja jag vet hur det är att bli bedragen och lurad och förd bakom ljuset...men jag kan ändå känna empati med TS...

Jag har själv varit med gifta män. Två stycken för att vara exakt. 
Det som förenade dem var att deras fruar var sura, tråkiga och egoistiska. Satkärringar helt enkelt.  Det var varken fel av mig eller dem att inleda en relation då dessa kvinnor beter sig så bedrövligt. Problemet är att det är svårt att lämna med barn, ekonomi gemensamma vänner mm. Det är mycket att förlora och kärleken kan inte övervinna allt. Hon älskade dig säkert men verkligheten är hård. 

Bry dig inte om nedlåtande kommentarer, det är bara bittra kvinnor som inte lyckats behålla sina män. De förstår inte att det inte räcker att äta ostbågar och se på the kardashians för att få ett förhållande att fungera.

Jag har själv varit med gifta män. Två stycken för att vara exakt. 
Det som förenade dem var att deras fruar var sura, tråkiga och egoistiska. Satkärringar helt enkelt.  Det var varken fel av mig eller dem att inleda en relation då dessa kvinnor beter sig så bedrövligt. Problemet är att det är svårt att lämna med barn, ekonomi gemensamma vänner mm. Det är mycket att förlora och kärleken kan inte övervinna allt. Hon älskade dig säkert men verkligheten är hård. 

Bry dig inte om nedlåtande kommentarer, det är bara bittra kvinnor som inte lyckats behålla sina män. De förstår inte att det inte räcker att äta ostbågar och se på the kardashians för att få ett förhållande att fungera.

Ok. Jag har ingen aning om vem hon är eller hur hon tänker och känner. Jag förstår att du är sårad och känner dig utnyttjad. Men det är inte säkert att hon inte känner något.

Jag har en relation sedsn över 20 år. För 15 år sedan drabbades jag av passion/kärlek till en annan man som jag inledde en relation vid sidan av med. Inga löften. Jag bröt den relationen efter nästan ett år. Jag behövde välja. Jag valde min make och våra barn och jag har svurit på att aldrig igen utsätta mig själv, honom eller någon annan för detta. Men det var inte lättvindigt. Som jag älskade denna man. Jag sörjde i flera år. Enormt. Det tog fem år innan det slutade att göra ont i mig. 

När man ger sig in i en sådan situation finns ingen lösning som inte sårar någon mycket. 

Mitt bästa tips till dig är att inte igen ge dig in i en sådan relation. Det gör ont. Var arg på henne och på dig själv. Det går över. Kärleken till henne går över också. Det tar tid. 

Så många bittra surkärringar i tråden. 
Som du säkert förstår TS så är det inte konstigt att deras respektive finner kärlek på annat håll. Man kan lätt utläsa från deras inlägg hur hatiska de är, vem vill spendera livet med en sådan? Men med barn och andra omständigheter kan man inte lämna. 

Så många bittra surkärringar i tråden. 
Som du säkert förstår TS så är det inte konstigt att deras respektive finner kärlek på annat håll. Man kan lätt utläsa från deras inlägg hur hatiska de är, vem vill spendera livet med en sådan? Men med barn och andra omständigheter kan man inte lämna.