Hur får man fram jävlar anamman till att gå ner i vikt!?

Det gör man inte. Det behövs inget jävlar anamma. Och inga dyra kostråd och program heller. 

Det som behövs är en massa, små, långsamma förändringar som tar tid att bygga upp, en skopa tålamod och förlåtelse för en själv och insikten att varje dag börjar världen om och ger en en ny chans att göra aktiva val, även om man tog ett steg framåt och tre steg tillbaka igår.

Min våg säger -55 kg på det. Vad säger din?

Som med allt annat måste man vilja tillräckligt mycket. Du har aldrig varit där tror jag. Skälen kan vara många. Bekväm, lite lat, tidsbrist, känslomässiga och det du nämner "äcklig mat". Jag har gått ner 7 kg i år. Totalt 11 sen jag fick mitt sista barn. Vägde inte lika mycket som dig, men led ändå. Jag har nämligen värk också och kände att jag orkade inte längre. Inga av min kläder passade, jag vantrivdes helt enkelt både till kropp och själ.
Jag har minskat maten lite här och lite där. Äter absolut inte äcklig mat. Vem skulle stå ut med det?! Det räcker ganska långt att bara minska på mängden, men äta ungefär samma mat. Jag tappade smaken av coronan och kunde knappt äta mackor längre och bytte ut kvällsmackorna mot äggröra. Nu äter jag det varje kväll + lite rester av middagen. Just ikväll blev det kotletter.
Jag tror du tänker lite fel. Du ser framför dig att du måste äta helt annan mat som du inte gillar, gå hungrig, träna som en blådåre och verkligen lida för att gå ner. Det finns absolut ingen som skulle orka med det. Tänk istället "många bäckar små". Ta en bulle mindre, gå ett kvarter längre till jobbet, gör roliga sysselsättningar om du nu hatar gymmet. Skogsvandring, cykling , trädgårdsarbete, ja, vad som. Byt ut de värsta onyttiga alternativen mot nyttigare, men inget "äckligt". Köper du sånt kommer du inte äta det.
Motivationen för mig att orka vidare kom av vågen och kläderna som passade igen. Att få på sig kläder jag inte haft sen före barnen föddes och se en vikt jag inte sett på 20 år. Dessutom måste jag säga att man vänjer sig ganska snabbt med lite mindre mängd mat. Jag äter mig mätt, men aldrig proppmätt längre för det behövs inte.

Du kan om du vill! Jag lider av svår värk och kan absolut inte motionera ett enda dugg utan har bara gått ner med hjälp av mindre mängd mat. Inget späkeri, inget lidande, bara små steg dag för dag.

Jag känner också att det kan vara svårt att få motivation att ge sig ut o träna. Jag äter enbart glutenfritt och promenerar dagligen. Vågen visar 6 kilo mindre än för tre månader sedan. Kanske detta kan vara nåt för dig?

Jag har hållit min vikt under hela mitt vuxna liv.

Mäter, väger, och räknar min mat. Inte kalorier, men jag vet att jag äter 3dl stora pasta, 1,5dl småpasta. Äter 8 köttbullar osv. Äter absolut inte nyttigt på det sättet. Tvärt om egentligen. Men det faktum att jag vet hur mycket jag äter så kan jag minska/öka mängden något för att justera den.

På tallriken så handlar det om någon enstaka tugga mindre om jag ska gå ner i vikt. Men det är ju på sista siffran som viktförändringen sker.

Strunta i de där gymkorten och nätbaserade viktnedgångs grejerna. 

Jag gjorde såhär.
Insåg att jag alltid lade ribban för högt vilket fick mig att tappa lusten. Sedan upptäckte jag att jag hade ett stegsnitt på typ max 5000 steg ett par år tillbaka i tiden och lade målet på 8000.
Första par veckorna gick segt men efter det började det bli kul. Månad tre och fyra snittade jag över 11000 steg fast jag bara höjt målet till 8500. 
Så fort jag hade tråkigt gick jag en promenad, även korta på typ 15 minuter men höll rask takt.

Sedan hittade jag en räknare på nätet som räknade ut hur många kalorier jag behöver för att behålla min nuvarande vikt. Upptäckte att det med lätthet gick att kapa bort typ 500 - 1000 kalorier om dagen efter jag hade matloggat en vecka. 
Letade upp ingredienser som innehåller mycket lite kalorier som utfyllnad i måltiderna (alla typer av kål är toppen), och använde mycket färska örter för smakens skull.

Jag är verkligen ingen expert på sånt här men har nu en stadig och kontrollerad viktnedgång (iallafall fram till semestern ????).

Slutsats.
1. 7000 kaloriers avdrag är 1 kilo i vikt.
2. Det är svårt att tappa vikt med träning, men det händer något i kroppen som gör det lättare att följa sin viktresa. Man blir liksom lite mer på hugget.
3. Man kan unna sig på helger, men jag har gjort det genom mat och vin. Sagt hejdå till läsk, godis, snacks etc etc.
4. VIKTIGAST: Lägg målen på en rimlig nivå, om man inte orkar så gör bara lite för det är bättre än ingenting. Men följ hela tiden upp hur varje dag går. Äter du för mycket en dag så ät mindre nästa. Når man inte sina träningsmål en dag, så öka lite nästa. 

Fundera på om det bara är så att du äter mer nu sen du träffade din sambo eller om din viktuppgång kan bero på något annat som fysiska besvär eller ångest.

Om det bara är så att du vant dig med att äta mer och mer onyttigt är det som andra säger att göra små förändringar som i slutändan gör stor skillnad. För mig funkar periodisk fasta bra, jag hoppar över frukost ett par dagar i veckan. Det gäller att hitta det som funkar bäst för en själv. 

Det handlar om att sätta ett mål och göra upp en plan för att nå målet, med delmål.

Man behöver kunna tänka på sikt. Vad vill du väga om ett år? Hur ska du gå till väga? Dela upp det i delmål som du når, t ex första delmålet är 75 kg.

Det man måste kunna är att sätta känslorna som man kommer känna när man uppnått målet före att kortsiktigt må bra av att t ex äta en chokladbit och sedan få ångest av att ha ätit den. Att kunna skjuta upp belöningen. Dvs antingen äter du en chokladbit nu och mår bra i 5 minuter just tillfälligt eller så avstår du och kommer må 1000 ggr bättre när du uppnått ditt mål än vad någon mat någonsin skulle kunna få dig att må.

Att nå sitt viktmål och hålla vikten där smakar nämligen 1000 ggr godare än att äta all världens mat.

Det handlar om att sätta njutningen längre fram och kunna vänta med belöningen ett tag, avstå tillfällig belöning för att nå ett mål som ger en mycket mycket större belöningskänsla.

Så extrema förändringar du pratar om, sånt jävla anamma har nog väldigt få människor, även vi pinnsmala. .

1. Skit i olika kostprogram, de är moderna tiders största bluff 

2. Sänk dina träningmål, jag tvingar aldrig mig själv till gymmet eller går ut på promenader oavsett väder. Jag tränar och går för att jag tycker om det. Fokusera istället på att hitta vad du älskar att göra. Vill du lyfta vikter, springa, simma, spela paddel osv? Rätt sport kommer man längre med. 

3. Äcklig frukost? Mina frukostar är supergoda! Jag äter i princip aldrig bröd, enstaka macka i veckan. Är smått beroende av havrefras. En näve pistagenötter, en ruta Mörk choklad eller en bit hårdost slinker ner nästan varje dag. Grejen med moroten förstår jag inte heller, vad är det för fel på lite bär? Eller ett äpple? Det är snarare en fråga om att lära sig Kontrollera mängderna. 

4. Angående din familj, jag tillhör inte de som tycker de behöver banta bara för att du vill. Det kan helt klart bli den svåraste delen för dig. När mannen köper Pizza går jag till Subway istället exempelvis. Och vi har barn så godis är strikt begränsat till lördagar här hemma, sen har min man ett mindre lager på jobbet med. Lördagsgodis är heligt, missar jag aldrig. Men inget stort, kanske 60 gram choklad eller en cornetto glass. 

Börja lyfta vikter! Googla en snubbe som heter Sal di Stefano! Där för du allt du behöver 

Skaffa exempelvis Lifesum-appen (den är gratis) och logga allt du äter. Du kan äta allt, men inte hur mycket som helst. Se till att du äter färre kalorier än du gör av med. 

Sluta köpa olika vikt- och träningsprogram. Det behöver inte kosta en krona att gå ner i vikt.