• Ons 3 aug 23:16
    634 visningar
    0 svar
    0
    634

    Att bara vänta

    Vill egentligen bara skriva av mig då tankarna bara snurrar runt i huvudet på mig 

    Jag är 45 år gammal och har två barn. Det yngsta, som är i skolåldern blev till med hjälp av IVF pga att det var fel hos både mig och min man. Det äldre barnet var helt enkelt ett lyckokast. 

    De senaste åren har jag egentligen bara gått och väntat på klimakte riet. Min mamma var bara 38 när hon hamnade där och mina systrar har också varit relativt unga. Nu såg allt i och för sig gällande det helt normalt ut när vi fick hjälp med minstingen (så det var inte det som var anledningen till att vi behövde ta hjälp) men det har ju ändå gått rätt många år. Men hur som. Nu är min mens försenad. Av någon anledning så fick jag för mig mitt undet att vi hade sex att jag skulle bli gravid utan att då ha riktigt koll på var i menscykeln jag var. När jag sedan kollade upp det i min app jag använt i många år för att följa min cykel så stämde det överens med ungefär när jag beräknades ha ägglossning. 


    Jag brukar aldrig vara sen men nu är jag det. Snarare så kan det ibland vara så att kommer någon dag tidigare än beräknat. Nu är jag sen 5 dagar. Sannolikt är det inget. Eller så är det bara kroppen och klimakterierubbningar. Även om jag inte har några andra symptom på klimakterie. Men är det så, hur ska man orka med denna ovetskap om det är ?Normalt?, eller om det är något som inte är som det ska, eller till och med en graviditet? 


    Men tänk om det är en graviditet? Hur fixar jag det? Jag är ju ändå ingen ungdom längre! Sannolikheten för att kunna gå fulltid är ju liten. Och det är ju så skönt att slippa blöjbarn, slippa hämtning och lämning nu när barnen kan fixa sådant själv. Hur skulle vi orka med att börja om från början med blöjor och vaknätter? Hur skulle jag klara av det? Jag var ju betydligt yngre under mina två andra graviditeter och de var tuffa att ta sig igenom. Jag kräktes i massor under både graviditeterna och blev ett psykiskt vrak. Att orka med sådant nu? Samtidigt så vet jag ju att jag aldrig skulle kunna göra abort. 


    Jag köpte ett test idag när jag var iväg och handlade. Jag tog testet redan på köpcentrets toalett men det blev nog något fel där då det var ett sådan test där testrutan skulle få ett plus om man var gravid och bara ett streck om man inte var det. Den här var helt blank, bara kontrollstrecket syntes. Tyvärr kunde jag inte gå och köpa något nytt test utan var tvungen att skynda mig iväg då jag hade en tid att passa. Jag tänkte nu avvakta någon dag till och se om mensen kommer och om inte ta ett nytt test. 


    Men samtidigt så kan jag inte låta bli att grubbla och gå och känna efter. Sexlusten har ökat. Har inte haft så mycket av den varan på länge, men kanske hänger det ihop med att man nu är nere i varv tack vare semestern? Jag har i runt tio dagar varit helt säker på att mensen är på G då jag känt av till och från i nedre magtrakterna, runt livmoder och äggstockar, precis som jag gjorde under mina tidiga graviditeter. Samtidgt så kanske det kan vara så att mensen av någon anledning har svårt att kolla igång och att det är därför den inte kommer men ty jag har känningar, utan att vara gravid? Jag känner ju så även ibland inför mens. Men vara någon dag och så försvinner det en eller ett par dagar innan mensen börjar. Nu försvinner det inte och mesen dyker inte heller upp. 


    Nu räds jag för att det ska bli så här i flera år under klimakteriet där man får tankar ?är jag gravid?? och sen allt grubblerier runt det. 


     

Svar på tråden Att bara vänta
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.