• Anonym (Shopaholic)

    Ingen vet vem jag är, inte ens min familj :(

     


    Jag har mått dåligt i många år. Varit sjukskriven för utmattning i 1½ år för ca. 10 år sen.
    Trodde att jag mådde bra men har haft en relation som för några år sen tog slut var riktigt dålig. Var kär men var nog mer kär i känslan än vad han gav mig. Han är alkoholist och gillade att trycka ned mig med goa ord och helt plötsligt var jag en fitta, hora och oduglig. Vi bodde inte ihop så när jag skulle äta middag med honom för att reparera förhållandet, 12:e gången, fick jag plötslig helt nog. När han sa att han inte ville sova med mig utan bäddade med en madrass på golvet så var det det som för mig satte punkt. 


    Jag tog hans nycklar hem till mig och på morgonen åkte jag till jobbet och kände mig så lättad att han inte kunde komma till mig igen. 


    Men efter det förhållandet har jag börjat dricka orimligt mycket, handlar alldeles för mycket på nätet och jag tar inte hand om mitt hem som jag brukade göra. 


    Just nu har jag ingen känsla av att vilja leva längre. Men dessvärre så vill jag inte heller att mina nära o kära kommer och ser hur det ser ut hemma. 
    Jag inser att jag behöver hjälp men vet inte vart jag ska vända mig Gråter
    Dessutom vill jag ha hjälp med att rensa mitt hem Skäms Men ekonomin sätter antagligen stopp för den hjälpen eftersom jag förstört min ekonomi.


     

  • Svar på tråden Ingen vet vem jag är, inte ens min familj :(
  • Anonym (Stegvis)

    Du har blivit deprimerad och behöver hjälp. Börja på V.c för vidare hjälp där. Arbetar du behöver du kanske vara sjukskriven helt eller delvis. Om allt känns skit och man knappt orkar nånting känns städ och röjning ganska övermäkigt. Skulle det hjälpa att skriva listor på vad som behöver göras och beta av lite i taget? Nu menar jag ingen storröj på tre timmar varje dag i några veckor, men en kvart kanske du klarar? Ta nåt litet projekt och sen bocka av. Sånt i sig tycker jag är väldigt tillfredsställande. Få vet hur dåligt jag mår heller. Allt tar emot, men jag kämpar ändå.

    Vad gäller drickandet kanske AA skulle hjälpa? Eller att prata med nån ? Kyrkan ger gratis samtal med antingen präst, pastor eller diakon. Shoppingen, ja i värsta fall klippa kreditkorten. Blocka sidorna du brukar köpa på. Avbeställa mejllistor, gå ur som medlem. Stålsätta dig när köplusten kommer och fråga dig vilket behov du egentligen tror den grejen kommer fylla? För sakerna är ju bara substitut för andra behov så de löser ju inget alls.

    Vad gäller ekonomin kanske det finns en konsumentvägledare i din kommun. Eller prata med banken vad du kan göra. Eller försöka dra ner själv på utgifterna. 

    Det finns en väg ur allt detta, men det måste få ta tid och ett steg i taget, en dag i taget. Fokusera inte på allt samtidigt, då kommer du inte orka. Nåt varje dag. Om så bara att låta bli att dricka just den dagen och ta en promenad runt närmaste park istället.

  • litenfågel

    Ingen vet vem jag är, inte ens jag!

    Depression är nå jävla skit men som vi oftast kommer ut rikare på kunskap om oss själva från andra sidan

    I ett deprimerat tillstånd, om man låter det gå för långt utan att ta hjälp av andra eller sig själv.
    Kan detta infektera hela ditt liv och även påverka dina närmsta relationer, då dem tvingas bära mycket av bördan du inte klarar att leva med = (dig själv).
    Och har det gått såpass långt att du börjat stänga ute dem pga bland annat skuldkänslor, då är behovet att hjälpa sig själv ännu större då bördan blir tyngre och tyngre med tiden.

    Min farsa sa det en gång att om det hade blivit inbördeskrig så hade vi inte haft några depressioner, då depression ofta är ett resultat av att vi har för mycket tid att spendera våra tankar på. Ofta befinner vi oss på en plats i livet där vi gör för lite av det som vi innerst inne borde göra mer av, eller för mycket av det som vi innerst inne vet att vi borde göra mindre av.

    Som tidigare kommentar föreslår så är basbehoven människan behöver oftast det första steget ur gropen man har grävt ner sig i.
    Om man inte är nöjd i den livssituation man har skapat för sig själv så är det en förändring som krävs (i den utsträckningen hälsan tillåter).
    Se det som att backa VHS bandet, för nu har du sett den filmen du själv skrivit med årens gång. Reflektera kring innehållet och vad du hade gjort annorlunda för att attrahera mer av det som du idag hade mått bra av.
    Spola tillbaka, gör om gör rätt!

    Vi ska lära oss att gå igen!
    Börja med din hygien, hälsosam kost till fasta tider, när du inte sover dem timmarna du behöver så se till att ge tid till både djur och natur.
    Precis som vi granskar oss själva och vårat förflutna så är städning första manifestationen till att rensa bort det vi inte önskar att ta med oss i vårat nästa försök mot att nå en bättre framtid. Börja med ett rum i taget, ta med en sopsäck och gå igenom dina kläder. Bort med skiten som du aldrig har på dig men som legat och tagit upp onödig plats för att du helt enkelt har haft svårt att släppa taget.
    Du vill göra en insats som bidrar till att du både psykiskt och fysiskt släpper taget om ditt förflutna. Om inte annat får vi bättre saker att tänka på än att tycka synd om oss själva.
    Samma gäller prylar och möbler, varför inte ommöblera med dem medel man har?

    Alla som har gått igenom depressioner vet att det inte känns lätt och att hoppet klär sig i hopplöshetens förklädnad. Men faktum består.. 
    Vi är själva ansvariga för våran egen lycka och välmående, att tro något annat är självbedrägeri, att acceptera mindre är meningslöst och ett meningslöst liv är inte värt att leva. Därför har vi depressionen att tacka när stormen är över.

    En depression är bara ditt inre barn som ber ditt vuxna jag om kärlek och omtanke. Vi tror att vi är vuxna för att vi har hår mellan benen, vet hur man betalar räkningar, besitter en fast anställning och bostad.
    Faktum är att vi först är värda titeln som vuxen när vi bestämmer oss för att lyssna till vårat inre barn och bemöter oss själva med villkorslös kärlek.
    Att överleva idag är inte så svårt, men att leva verkar det vara få som lyckats förstå.

    Att man befinner sig i ett utmattat tillstånd, tillsammans med destruktiva förhållanden är en manifestation grundat från en låg självkänsla.
    Attraktionslagen tillåter oss att attrahera vad vi är och vad vi tror oss förtjäna, men om vi vågar att se oss själva belönas vi med nyckeln som behövs för att kunna förändra oss själva.
    Om vi förändrar oss själva så kommer i sin tur våra liv också att göra det.
    Men för att åstadkomma detta krävs det disiplin och ett jävlar anamma.

    Det är inget misslyckande att trampa snett, så länge man fortsätter att gå i en annan rikting!

    Kom ihåg det finns inget gott eller ont.
    Bara kärlek eller brist på kärlek <3

  • Anonym (Shopaholic)

    Tack för era synpunkter Hjärta

    Det är jobbigt att känna det som att jag lever på halvtid. Sover mycket och det är väl ett sätt för mig att fly.


    Mitt hem är nu ganska fyllt med alla saker jag köpt under ett år. Det är saker som jag har velat köpa sen ett par år tillbaka. Men allt som jag vill ha ligger i ett rum som jag verkligen behöver städa upp och rensa. Vet inte hur eller var jag ska börja. 

    FAN det är svårt att få till ork och lust just nu.


     

  • Anonym (A)
    Anonym (Stegvis) skrev 2022-08-07 17:02:45 följande:
    Du har blivit deprimerad och behöver hjälp. Börja på V.c för vidare hjälp där. Arbetar du behöver du kanske vara sjukskriven helt eller delvis. Om allt känns skit och man knappt orkar nånting känns städ och röjning ganska övermäkigt. Skulle det hjälpa att skriva listor på vad som behöver göras och beta av lite i taget? Nu menar jag ingen storröj på tre timmar varje dag i några veckor, men en kvart kanske du klarar? Ta nåt litet projekt och sen bocka av. Sånt i sig tycker jag är väldigt tillfredsställande. Få vet hur dåligt jag mår heller. Allt tar emot, men jag kämpar ändå.

    Vad gäller drickandet kanske AA skulle hjälpa? Eller att prata med nån ? Kyrkan ger gratis samtal med antingen präst, pastor eller diakon. Shoppingen, ja i värsta fall klippa kreditkorten. Blocka sidorna du brukar köpa på. Avbeställa mejllistor, gå ur som medlem. Stålsätta dig när köplusten kommer och fråga dig vilket behov du egentligen tror den grejen kommer fylla? För sakerna är ju bara substitut för andra behov så de löser ju inget alls.

    Vad gäller ekonomin kanske det finns en konsumentvägledare i din kommun. Eller prata med banken vad du kan göra. Eller försöka dra ner själv på utgifterna. 

    Det finns en väg ur allt detta, men det måste få ta tid och ett steg i taget, en dag i taget. Fokusera inte på allt samtidigt, då kommer du inte orka. Nåt varje dag. Om så bara att låta bli att dricka just den dagen och ta en promenad runt närmaste park istället.
    +1
  • Anonym (Stegvis)
    Anonym (Shopaholic) skrev 2022-08-12 16:59:47 följande:

    Tack för era synpunkter Hjärta

    Det är jobbigt att känna det som att jag lever på halvtid. Sover mycket och det är väl ett sätt för mig att fly.


    Mitt hem är nu ganska fyllt med alla saker jag köpt under ett år. Det är saker som jag har velat köpa sen ett par år tillbaka. Men allt som jag vill ha ligger i ett rum som jag verkligen behöver städa upp och rensa. Vet inte hur eller var jag ska börja. 

    FAN det är svårt att få till ork och lust just nu.


     


    Man tar en dag i taget och en sak i taget. Orkar du inte ens tänka en dag framåt så ta en halv dag. Och besök V.c som sagt.
Svar på tråden Ingen vet vem jag är, inte ens min familj :(