Har ni partner som får raseriutbrott?

Jag har inte men har haft.
Det berodde nog på någon odiagnostisering i kombination med alkoholmissbruk.

Tack och lov tog jag mig därifrån med livet i behåll.

Nej det har jag inte. Har aldrig varit ihop med någon som fått det. 

Ja, hon skyllde på PMS.

Ja, han fick det när han kände sig kritiserad. 

Själv kan jag få det om jag inte har mina basbehov uppfyllda. Men då är det liksom nån minut jag kräker av mig sen är det bra. Har drag av adhd har jag fått höra, vet inte om det beror på det. Kan liksom bli lättirriterad om jag inte mår helt 100 men det går som sagt över fort. 

Min före detta som jag nämner ovan fick sjuka utbrott på en helt annan nivå, kunde kasta grejer omkring sig, säga fula ord till en och svära och ha sig. Stirra en i ögonen som satan själv och säga typ ?jag ser dig, jag ser vad du gör?. Sådär skulle jag aldrig bete mig. Det var fruktansvärt obehagligt när han blev sån. 

Inte jag men en av mina väninnor har det. Hennes man var kroppsbyggare och med största sannolikhet gick på anabola steroider vilket gjorde att han kunde få enorma vredesutbrott. Han slog henne aldrig men kunde trycka upp henne mot väggen och liknande och bete sig extremt hotfullt. Tack och lov lyckades hon ta sig ut ur relationen utan större trauman.

Om du eller någon närstående har en liknande upplevelse, så vill jag bara poängtera att det aldrig, aldrig, aldrig någonsin blir bättre. Raseriutbrott hos en vuxen person är inte ett normalt beteende och får aldrig någonsin accepteras.

Haft tre flickvänner som varit såna. Helt jävla galna när de kommer igång, slåss och kastar saker, vigselring bla! Oftast beroende på nån sorts överdriven svartsjuka, men ibland bara PMS (skylls det på). Gillar kvinnor med riv i, men att de plötsligt bestämmer sig för att man är helt dum i huvet och sen skriker o slåss orkar jag inte med.

Jag har haft två flickvänner. Bägge hade nog adhd. Den ena var lugn i början när hon åt medicin. Sen slutade hon med medicin och fick väldigt kort stubin och exploderade av raseri om hon tyckte att jag gjort något fel.

Raseriutbrott tolkar jag inte som befogad ilska, vanligt tjafs eller att man höjer rösten. Det händer ofta hos oss med barnen, ibland även mot varandra. Men det är inte så dramatiskt och går fort över.

Raseriutbrott tolkar jag som okontrollerad vrede där personen vrålar och går bärsärk eller näst intill. Håller med om att man aldrig ska acceptera det hos vuxna, det är inte normalt beteende. Möjligen om något extremt eller traumatiskt har skett, men då ska det vara riktigt allvarligt. Får någon dylika utbrott av vardagskonflikter eller mindre kriser, är det stor varningsflagg.

Jag har aldrig haft en partner som har betett sig så, och hade jag haft det hade jag vänt på klacken direkt. Känner några kvinnor som har råkat ut för sådana män. Samtliga män hade våldstendenser, dvs vredesutbrotten var bara början. De hade dessutom nära till vrede. Det krävdes inte mycket för att reta upp dem. Två av kvinnorna tog sig därifrån helskinnade. Den tredje råkade värre ut, så illa att hon hamnade på sjukhus, men hon överlevde i alla fall och mår bra idag.

Min mans ex kunde tydligen få utbrott när hon hade pms. Hon blev aldrig våldsam, men kunde bli fruktansvärt arg för småsaker. Hon sökte hjälp, för det är verkligen inget man ska behöva stå ut med. Det blev bättre, men deras relation tog slut av andra skäl. Min man säger ibland att det är så skönt att jag inte är sån Jag kan bli trött och irriterad av pms, men jag får aldrig utbrott.

Nej, det har jag inte. Han är lugn.

Ja. Och alldeles för ofta helt utan förvarning.

Jag gissar på borderline eller liknande. (Alltså inte diagnosticerad.)

Jag själv har fått raseriutbrott mot partners några ggr men aldrig mot någon som inte förtjänade det..

Inte partner, men min mamma. Hon kunde få fruktansvärda utbrott både på sin man (min pappa och sen hennes nya) och på oss barn.

Jag är inte exakt säker på varför hon var som hon var, troligen något slags diagnos typ borderline eller narcissism. Hon förvärrades av stress, och typ stressen det innebar att leva, jobba, tvätta, ha barn räckte för att sätta igång henne. 

Hennes beteende har skadat mig otroligt mycket och jag skulle aldrig frivilligt utsätta mig för sånt från en partner eller någon annan i mitt vuxna liv. Jag har gått i terapi och lyckats välja en bra man som inte har några aggressionsproblem eller andra stora personlighetsstörningar. Jag undviker även min mamma när hon är på sånt humör, och säger ifrån direkt att om hon inte slutar så går jag, lägger på eller så. Jag tar det bara inte längre. 

Om du lever med någon som beter sig så - försök att ta dig loss. Det är inte värt det och det kommer inte att förändras. Visst, såna personer kanske kan förändras, men det saknas ofta självinsikt (enligt min mamma så är hon aldrig arg, vad pratar vi om??) och därför söker de inte hjälp eller tar till sig av råd som skulle kunna hjälpa dem. 

Arg ja. Raseriutbrott nej. Som redan skrivits, så håller inte normala vuxna på om det inte har hänt något extremt.