Tonåringar som inte ber om lov

Klart att man är nykter så man kan hjälpa barnen?! Oavsett om de är hemma, eller inte hemma - så är det ens ansvar att kunna komma och hjälpa dem, ta dem till akuten (Nej, det är inget man ska lasta över på syskon, vänner, etc. Du som förälder / vårdnadshavare ska ta ditt föräldraansvar, inte lämpa över det på någon annan). 

Jag är till större delen helt själv med fyra barn.. Nu är de mellan 2-9 år gamla men kommer agera på samma sätt när de är äldre. Oavsett om jag har bil eller inte, så ska jag alltid kunna komma till dem vid behov. Så nej.. Vi har ingen alkohol hemma. Dricker inte heller när jag är iväg - för att kunna ta mig hem säkert ifall det behövs. 

Ok, tydligen har första personen totalt missförstått....

Man pratar med ungdomarna om att visa respekt för andras saker, man tar inget utan att fråga. Jag skulle börja med att dra in fördelar, t ex månadspeng eller skärmtid eller något annat de bryr sig om. Jag skulle också dra in på roligheter, att få följa med på vissa aktiviteter osv, antingen med familjen eller vänner. Den som visar sig inte vara betrodd kan heller inte släppas iväg fritt hur som helst.

En annan del av diskussionen är ärlighet, att lögner förstör relationen jättemycket, man vet aldrig vad som är sant, om man kan lita på den andra eller inte. Den som vet att hen tagit alkohol gör bäst i att erkänna eftersom misstron annars går ut över alla barnen, inte bara den som smygdruckit. Där är också såna saker som övernattningar med vänner, sena kvällar ute mm i riskzonen.

Svarade du på en annan tråd eller?

Vem är onykter? Du svarar inte på frågan..
Det är ingen annan än tonåringarna som har tagit ur flaskorna. Dessa flaskor har varit gåvor som har stått i kartongerna i ett vitrinskåp.. Jag kanske var otydlig.

Haha, ja uppenbarligen.

Tack för ditt svar.

Verkar som att Mojjmojj själv har nallat ur en flaska eller två :P

Man tar ett samtal med ungdomarna om respekten för andras saker samt att inte länsa skafferi och kylskåp. 
Än mindre ta saker som är dyrt,

Vi har gjort det, men iom att det är ?ingen? som har rört någonting så försöker dom båda två komma undan med att de inte vet något, och att då får man fråga nån annan istället. Börjar luta åt att vi verkar ha nån slags hustomte som flyttar runt och tar för sig av saker här hemma.

Tack för ditt svar.

Hur länge har ni bott ihop?

Du beskriver exakt hur jag själv var som tonåring och hur min styvmamma reagerade. Vi har en jätte fin relation idag dock :) 

I mitt fall så var jag uppvuxen och hade levt hela mitt liv med många syskon och två gifta föräldrar. Man tog det man ville ur kylen och vi syskon sprang in och lånade saker ur varandras rum hela tiden. Det blev jätte konstigt att sedan leva i ett hem där sakerna delades upp i "mitt och ditt" Att maten i kylen (eller godsakerna) inte var allas, eller den där snygga tröjan syrran köpte haha.

Jag säger inte att det sättet är rätt och ert är fel. Utan kanske kan förklara lite hur en tonåring som generellt sätt inte tänker längre än näsan räcker kanske ser på situationen. 

Döttrarna behöver lära sig respekt för dig och andras ägodelar och kanske även att saker och ting kostar. Jag håller med ovanstående att enda sättet är att dra in på förmåner. Försvinner en dyra tröja, creme etc så får båda stå för kostnaden som dras av på studiebidraget. 

Dom måste lära sig fråga och vara ärliga 

Då kan man börja med att gömma undan det som är attraktivt (skönhetsmedel, specialschampo etc). 
Kläder man är rädd om, lägger man också undan.
Köper hem så lite som möjligt av maten. 
En annan sak, t.ex sätta upp lappar "du vet att du måste fråga först" på allt som är attraktivt. På kläder kan man göra det väldigt besvärligt med snören och annat. 
Även i kyl/frys och skafferi. Lappar överallt,