Ta en paus!

Jag och min partner har strulat väldigt länge, typ i 6 år och haft en del små pauser på någon vecka och sedan gått tillbaka igen. ingenting förändras på så kort tid. Nu vill han ha paus igen, eftersom vi bråkar non-stop. Jag avskyr pauser och de ger mig ingenting. Jag blir bara orolig, ledsen och vill hitta någon ny kille. Han vill att vi båda funderar, känner efter och ser om vi saknar varandra eller om det bara är en illusion och rädsla för ensamheten. Vettigt.

Någon därute som testat pauser? Hur har det gått? Vi ska till min psykolog tillsammans nästa onsdag då han hoppas förklara för psykologen hur han känner.

Jag håller med om att pausen bör vara på minst 1-3 månader för att man verkligen ska känna efter och fundera på vad man vill. En vecka är ju bara för att han ska få lugn i kroppen. Han mår så fruktansvärt dåligt av mig och vår relation med bråk. Och jag mår dåligt av hans ständiga pauser.

Jag håller med om att pausen bör vara på minst 1-3 månader för att man verkligen ska känna efter och fundera på vad man vill. En vecka är ju bara för att han ska få lugn i kroppen. Han mår så fruktansvärt dåligt av mig och vår relation med bråk. Och jag mår dåligt av hans ständiga pauser.

Jag och min partner har strulat väldigt länge, typ i 6 år och haft en del små pauser på någon vecka och sedan gått tillbaka igen. ingenting förändras på så kort tid. Nu vill han ha paus igen, eftersom vi bråkar non-stop. Jag avskyr pauser och de ger mig ingenting. Jag blir bara orolig, ledsen och vill hitta någon ny kille. Han vill att vi båda funderar, känner efter och ser om vi saknar varandra eller om det bara är en illusion och rädsla för ensamheten. Vettigt.

Någon därute som testat pauser? Hur har det gått? Vi ska till min psykolog tillsammans nästa onsdag då han hoppas förklara för psykologen hur han känner.

Han litar inte på mig och irriterar sig på väldigt många saker hos mig och min personlighet som enligt honom är för sprudlande, nervig, stirrig, högljudd, impulsiv och oberäknelig. Jag kan ändra på vissa bitar, men inte hela min person. Jag irriterar mig på hans familjesituation och att han är ganska tråkig, oföränderlig, envis och inte vill se framåt, utan bara bakåt. Jag glömmer allt som varit och vill se framåt och här och nu, medan han bara tänker på det som varit och kan inte släppa det som varit.

Han litar inte på mig och irriterar sig på väldigt många saker hos mig och min personlighet som enligt honom är för sprudlande, nervig, stirrig, högljudd, impulsiv och oberäknelig. Jag kan ändra på vissa bitar, men inte hela min person. Jag irriterar mig på hans familjesituation och att han är ganska tråkig, oföränderlig, envis och inte vill se framåt, utan bara bakåt. Jag glömmer allt som varit och vill se framåt och här och nu, medan han bara tänker på det som varit och kan inte släppa det som varit.