Panik inför studierna!

Lugn, det kommer att gå bra.

Att plugga på universitetsnivå är väldigt annorlunda från gymnasienivå. Var beredd på att det kan ta flera månader innan du kommit in i studierna och hittat en fungerande studieteknik. Lägg ingen vikt vid om du inte får VG, för de allra flesta framtida arbetsgivare är ändå bara intresserade av om du har en examen eller inte, om du har G eller VG på de individuella kurserna spelar ingen som helst roll.

Du pluggar väl för att du vill lära dig saker, bli bättre och utvecklas? För att kunna göra det behöver du få kritik för det som du gör mindre bra. Kritik från läraren har som syfte att hjälpa dig att bli bättre, inte att trycka ned dig. Se kritiken som något nödvändigt för att du ska klara studierna.

Det är inte kritik, det är feedback så du ska kunna förbättra dig.

Känslorna är en sak.
Vad du gör i form av prestation en annan.

Jag har precis avslutat mina studier och jag tycker att det fanns bra och matnyttig information under sidorna från Studenthälsan på respektive webbplats. Dvs länkar och texter just om stress, ångest mm kopplat till studier. Men också studieteknik, sätt att skapa lugn för sig själv, hur man kan ge och ta feedback mm. Så kolla där om du hittar något. Brukar också finnas en kurator på campus om du direkt vill få handfasta råd.

Men känslomässigt så tänk att de flesta är där för sin skull. Initialt kommer alla till viss del att tampas med känslor som att höra till, hitta sin plats osv. Lite energi kommer gå till att fundera över vad andra gör eller hur man ser ut osv.
Sen när det gäller själva studierna så är planering a och o. Annars sitter man där och prokrastinerar och kommer ingenvart. Så planera inte bara in deadlines utan planera in det som skall göras (läsas, skrivas) inför. Tex hur många timmar per dag och när.  Hitta sen en studieteknik som passar dig, om det handlar om att läsa flera gånger, läsa + anteckna, skriva frågekort, diskutera med andra eller så.

Och relaterat till bedömningar och feedback så är det en del av många kurser. Nu under våren så har ett stående moment i min kurs varit att löpande ge och få feedback på kamraternas texter och skriva ett separat pm om det. Det har varit väldigt lärorikt måste jag säga för även om vi läst samma böcker och tagit del av samma föreläsningar så har ändå var och en gjort sin egen bild av vad som är mest relevant och kopplat det till egna erfarenheter på helt olika sätt. Samt att det varit värdefullt för mig att få lite tips från kamraterna inför inlämning, ibland småsaker och formuleringar som hade varit onödigt att lämna in för granskning. 

Tack för svaret!

Det är inte min första dag på universitet någonsin, men det är första dagen på ett 3-årigt program. Det känns mer 'på riktigt' än att bara läsa strökurser, jag känner mer press.

Tänk om jag är sämre än alla andra? Vi haft en introduktionsdag redan och de flesta verkar ju trevliga, men jag ser ändå katastrofer framför mig. :( Att jag kommer göra bort mig socialt, prestera sämre än alla andra, få underkänt på flera uppgifter och hamna efter- kanske bli utan CSN.

Ja, helt enkelt att allt kommer gå åt helvete.
Jag tänker såhär ofta när jag ska gå utanför min komfortzon. Det är ohyggligt! Jag mår bokstavligt talat illa.

... Och tack för svaren som kommit efter första svaret också! 

Att tycka det är jobbigt och nervöst att göra någon nytt och okänt är väldigt vanligt. Om en vecka från idag kommer det sannolikt att kännas lugnare.

Vad gör det egentligen om du skulle vara sämre än alla andra? Du blir inte bedömd utifrån dina kursares prestationer, utan från fastställda betygskriterier. Du får inte sämre betyg för att du råkat få Einstein som kursare. Om "alla andra" är bättre än dig, så utnyttja det. Studera i grupp och diskutera och fråga och klura tillsammans. Men jag känner igen känslan av att "alla andra" fattar så mycket bättre och kan så mycket mer. Förmodligen känner dina kursare likadant om dig.

Jag kan nästan garantera att du kommer att få underkänt på någon inlämningsuppgift, du kommer att kugga tentor och du kommer att hamna efter. Det är verkligheten för de flesta som pluggar på universitetet. Det är absolut ingen stor grej att få retur på en uppgift eller skriva omtenta, varken i dina lärares ögon eller för CSN! Det är bara att bita ihop och ta in det man missat, de flesta klarar det, så varför skulle du inte göra det?

Och det här med att göra bort sig socialt, det gör väl alla då och då? Om du plågas av pinsamma saker du gjort, försök istället tänka efter vad dina kompisar gjort för pinsamma grejer som du minns långt efteråt. Troligen kommer du inte på en enda grej. Om du inte minns det de gjort, varför skulle de minnas det du gjort?

Vad bra att du skriver här om hur du känner, så kan du lätta på trycket, tänker att det är flera som dig. Tänk på att fler känner säkert som dig i skolan, så ni kan hjälpa varandra att säga det lugnt det kommer gå bra.... Om dina känslor fick bestämma och inte förnuftet så blir du sittandes hemma och gör inget, för att det är läskigt och man mår illa. Det är för att man tar det man gör på allvar så brukar jag tänka och då blir man nervös men samtidigt är man seriös brukar man klara studierna bättre och det är ju målet att det ska gå bra, men våga skratta åt om något går fel också ta inte allt på blodigt allvar.... Det gjorde jag när jag laddat upp enskilt dokument där vi skulle ladda upp en grupp dokument... jag är inte så teknisk av mig... =) Och ett tips när du tittar på ALLT som ska göras, så man kan bara gör EN sak i taget och bara för att man ser flera veckor framåt så bli inte överväldigad, det är lätt hänt, men det ska vara meningen att man ska hinna göra allt vecka för vecka. Och sen i slutet blir man förvånad har jag gjort allt det här=)
Men en sak till. Försök tänka lite som ett jobb. Mån till freda 8-16 jobb sen ledig helgen, det kan vara ett tips. Så att det inte blir för mycket party och ledighet i början o sedan innan tenta tex jobb dygnet runt.. Utan lite balans mat, sömn vila och så som ett vanligt liv. Även om studentlivet kan vara lite softare så det finns risk att det blir obalans då.... ta till dig de som de andra skriver och heja på dig själv och påminn dig om varför du läser.... 

Jag är inte festartypen, så det kommer det inte bli mycket av.

Ångest och oro kan däremot leda till dålig sömn och ork att göra uppgifter.

Sedan läste jag IDAG att skolan jag ska börja på har fått dåligt omdöme av studenter..Känns ju betryggande... :(

Vill bara säga att jag känner igen mig så otroligt väl i precis allt du beskriver. Jag misstänker att du egentligen är en otroligt högpresterande person, bara att ångesten och katastroftankarna har en tendens att ta över. Jag skulle absolut råda dig till att söka hjälp för ångesthantering; detta är oftast inget man klarar av att lösa på egen hand, men med rätt hjälp kan det bli hur bra som helst. 

Hej! Ja, jag övar på att sänka mina krav på mig själv. Ska kanske prova att prata med någon på studenthälsan för att se om de kan hjälpa mig.

Om inte det går så kanske jag får prova en psykologkontakt.

Det tycker jag låter väldigt klokt. Och du, kom ihåg: saker och ting är typ aldrig så krävande/svåra/komplicerade... som man själv tänker när man först konfronteras med dem!

Lycka till! 

Håller med

TS, jag drar igång mina studier om en kvart. Vi kan följas åt. <3

Hur gick det för dig idag, N?

Det var en lång dag för mig. Mest information och presentation från lärarna.
Vi skulle också skriva ner en kort mening som beskriver oss själva och läsa upp för varandra.

Det blir ju självklart en mjukstart första dagen såhär. Vi blev också indelade i redaktionsgrupper som innebär att vi kommer ge feedback på varandras kommande skrivuppgifter.

Allt känns osäkert och läskigt, men samtidigt är det väl sådant man måste utsätta sig för för att utvecklas... antar jag.
Jag ska försöka tänka positivt. Det blir bra det här. *intalar mig själv det.*

Men snälla, vad är det värsta som kan hända? Okej, så du blir underkänd på en inlämning eller tenta. Då får du komplettering, eller göra om den.

Det är inte som att nån kommer att dö.

I Sverige har vi i princip hur många chanser som helst att studera och klara studier.

I Spanien om man missar en tenta år 1 på läkarlinjen så får man läsa om och tentera om HELA läsåret. Där kan vi snacka om ångest.

I Indien får du bara en chans på vissa program- missar du en enda tenta så åker du ut från universitetet så det sjunger om det för det finns tusen andra som väntar på att ta din plats och inte släpper så lätt.

Så det finns verkligen inte mycket att ha ångest för om man pluggar i Sverige.

Jag rekommenderar att ta ett djupt andetag bara och göra ditt bästa. Så får man se hur det går. Även de jag vet som inte blivit klara med sina studier har fått ihop sitt liv, fast de kanske fick tänka om och satsa på att jobba för att man måste snarare än för pengar eller den karriär som de tänkt sig först. Livet är inte spikrakt, varken med eller utan examen.

Hej!

Det gick bra, men så har jag precis pluggat på grundnivå också. Jag är sjukt stressad över att det är så mycket att läsa såhär i början TROTS att jag VET att jag kommer hinna och kommer med all sannolikhet klara alla moment, det värsta som hänt tidigare är att jag fått komplettera två uppgifter på 3 terminer. Ändå slår stressen på. Dumt!

Jag minns själv hur det var. Första året jag pluggade på universitetet handlade till viss del om att lära sig att hantera den där stressen, för att det är stressigt i perioder det kommer man aldrig i från. Jag såg till att alltid unna mig en dags ledighet i veckan, även mitt i tentaperioderna, jag kände att hjärnan behövde det för att orka med. Mycket är mentalt också, att inte tillåta sig att tänka saker som ökar stressen. Det man matar, växer, och om man konstant matar stressen kommer man att bli allt mer stressad.

Har börjat med första uppgiften, som ska vara klar den 9:e, och jag har ungefär skrivit hälften...

Men det ska gå..! Jag får sitta hela kvällen dagen innan om jag så måste.
:(