Idag kom det

Forts.

Många, många gånger har jag avstått från att ta livet av mig. Jag vill att han ska hitta trygghet och gemenskap först. Jag tror att han har det nu. Han har en flickvän, hon har familj. Hon tröstar honom nu. Han har några vänner. Svårt med jobb, bara, men det lossnar väl snart det med. Även idag, nu efter, tänkte jag att jag inte ska gå ut i köket så jag inte gör mig illa. Jag vill. Snart. Snart kan jag få slippa. För honom kommer idag vara borta morgon. För mig är det ännu en dag på högen. Ännu något som jag bär ensam. Han slipper. Låt det vara glömt. Jag tar det. Tar det med mig i graven, när jag väl kommer dit. Förr hellre än senare.

Han tror att han känner mig bara för att vi vuxit upp tillsammans.Han har fel. Det gör ont.

TS, bra att skriket kom. Släpp ut mer av det. Att hålla gråt, sorg och ångest inombords gör den bara större. Otaliga tårar har du gråtit också, men hållit inne en del. 

Har du sökt någon hjälp? Om inte så gör det. Om du sökt hjälp men inte fått någon eller ingen som hjälper så försök på nytt. Det är INTE bättre för din son att du dör! Det är ditt dåliga mående som påstår det och vill få dig att tro det, men det är inte sant. Det är bra att sonen har en flickvän och hennes familj, men det betyder inte att han inte behöver sin mamma. 

Be om hjälp eller bättre hjälp så du slipper kämpa ensam och dessutom kan få börja må bättre så livet inte bara är en kamp. Kram till dig.