Tonåring som manipulerar och ljuger
Jag undrar om det är ngn som har liknande erfarenheter som jag.
Jag har en dotter som är 14 år nu. Hon har "från början" varit ett lite extra krävande barn men det har successivt blivit värre. Redan när hon började förskoleklass reagerade pedagogerna på att hon hade svårt med sociala spelet och hon har haft svårt med kompisar genom hela skolåldern. I mellanstadiet började hon bli rejält mobbad av ett gäng killar men även innan dess var hon "utanför" gruppen. Hon har alltid haft svårt med det sociala som sagt, svårt att sätta sig in i andras känslor och svårt med de sociala koderna. Jag har ägnat mkt tid på att försöka förklara konsekvenser och att förklara sådant där andra barn klarar att generalisera. Vi har haft problem med att hon ljuger och stjäl till och från under uppväxten också. Det kanske inte är nåt ovanligt att barn "testar" detta nån gång men detta har varit lite utanför det normala. Hon har också alltid varit mkt bra på att ljuga så vi vuxna i hennes omgivning inte vet om hon gör det eller ej (ibland vet man inte om hon tror själv på det hon säger). Senaste året har situationen eskalerat. Dels är hon störig för de andra eleverna på lektioner och går ut och in ur klassrummet, hon klarar inte koncentrera sig osv. Hon började ny klass och fick nya kompisar vilket vi var glada för men det har visat sig att de kompisar hon fått tyvärr har sina egna problem. Det har förekommit stora mängder alkohol (trots att kompis förälder varit närvarande), det finns droger i närheten av dessa ungdomar och rykten om att de använder lustgas och cannabis. Skadegörelse (hon säger att hon själv inte varit aktiv utan bara sett på), kompisarna ska ha plågat djur. Ja, ni förstår nog mig när jag säger att detta inte är en bekantskap man önskar för sitt barn. Sen höstterminen började har de skolkat ihop och min dotter har i stort sett inte varit alls i skolan.
Vi har haft mkt kontakt med skola, BUP, soc... You name it... Ngn hjälp har vi inte fått än skulle jag vilja påstå, utan bara väntan och möten...
Själv har jag goda möjligheter att hjälpa henne, jag arbetar halvtid och har haft en dialog med skolan så hon har fått jobba in det hon inte kan tillgodogöra sig under skoltid hemma. Jag har även tid att hjälpa henne med aktiviteter, att prata om saker osv. Hennes pappa har inte samma möjligheter, han har fler barn och arbetar heltid. Hon har tidigare valt att bo heltid hos mig då det funkar bäst av praktiska skäl men har varit hos pappan regelbundet efter överenskommelse.
Eftersom hon skolkat nästan 100% sen skolan började igen och eftersom jag är väldigt oroad för umgänget och hennes attityd har jag satt upp vissa regler, vill hon träffa kompisarna får de vara hemma hos mig eller på fritidsgården (men inte hemma hos dem där det varit mycket problem) ingen mobil vid väldigt (för mig överskridande) beteende (dvs väldigt mkt skolk, att hon kallar mig jävla kärring eller att hon stänger av spårningsappen). Jag förstår att det är ett hårt straff att ta ifrån henne mobilen, men det verkar vara det enda som "biter" och det handlar om en begränsad tid.
Problemet är att hon nu anklagar mig för att ha slagit henne så soc har rekommenderat oss att hon ska bo hos sin pappa, Eftersom jag inte har slagit henne kan jag bara tro att det är för att hon helt enkelt tänker att det är lättare att få pappan att gå med på att hon umgås med sina "kompisar" och att han inte kommer vara lika krävande att hon gör sina läxor samt att det inte blir några negativa konsekvenser.
Jag känner mig rätt maktlös i rollen som förälder, att resonera med henne har jag gjort till tusen, konsekvenstänket är verkligen noll. Belöningar är meningslösa, det enda hon bryr sig om är umgänget med de dåliga kompisarna. Vi väntar på utredning om NPF men vi får inget besked när det drar igång. Hon ljuger konstant och hon är manipulativ. Hon hamnar i slagsmål, hon är elak mot sina småsyskon... Jag har som sagt kontakt med diverse instanser som borde kunna hjälpa oss men får bara höra att det inte är deras bord eller att jag gör fel (men inget om hur jag BÖR göra). Kan tillägga att både jag och pappan är stabila, skötsamma, god ekonomi, inga droger... Alltså ingen dålig uppväxt förutom skilsmässan (när hon var fem).
Kan nån snälla komma med lite input? Vart kan man vända sig? Var kan man få tag på information? Jag börjar misstänka att det är nåt mer än ADHD, vill inte sätta hobbydiagnoser men tycker att mkt av hennes beteende är jätteoroande och ju mer tiden går desto mer förstör hon för sig själv.
