Räknas detta som normal hänsyn? (Bonusbarns beteende)

Hej!

Jag (Kvinna, 40 år) bor med min make och två bonusdöttrar (11 och 12 år). Det är ibland lite spänningar med att pappan (min make alltså) tycker att jag är för kritisk mot barnen när jag rättar dem (Jag säger t.ex. "Kan du ställa din disk i diskmaskinen?" och liknande, medans han gärna låter 'saker passera'). Jag låter sällan sker passera, för jag tror att gott beteende hemma måste skapas i god tid innan riktiga tonåren slår, och allt som barnen inte gör drabbar ju också mig. Det är ju jag som till slut får ta tag i diskberget som byggs upp, pga att en person börjat ställa saker ovanpå diskmaskinen istället för i den.

Nu till diskussionen vi hade igår:

Jag satt och åt middag ensam hemma, för pappan och barnen hade varit på träningar. Plötsligt ringer det på dörren och jag går (såklart) för att öppna. Det är barnen som gått i förväg från parkeringen, med maken (som har en nyckel) kanske 10-15 steg bakom sig, påväg mot dörren.  Jag suckar lite inombords, för barnen vann bara nån sekund på att ha mig att avbryta det jag gjorde (jag läste samtidigt som jag åt).

Jag sa ingenting då, men senare så försökte jag förklara för 11-åringen att om hon är tillsammans med sin pappa som har en nyckel, så kanske hon inte behöver ringa på dörren - eftersom hon ju inte vet vad jag gör, jag kanske är upptagen. Hon vet ju om att pappa inte är upptagen utan strax ska öppna dörren iallafall.

Min make reagerar på detta och hoppar in i barnets "försvar", så vi börjar gräla. Jag tycker jag försökte (på trevligt sätt, jag var inte arg eller otrevlig) lära barnen lite om hänsyn, och min make meddelade argt att jag har ju själv ringt på dörren när jag inte kunnat hitta min nyckel i min väska (när jag var jättekissnödig, och undrade om jag ens hade lagt en nyckel i väskan). Jag tycker inte de situationerna är ens i närheten av att vara jämförbara, och jag tycker pappan underminerar mig big time om han ska hoppa in och säga "Vad pratar ni om? Vad säger 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-09-29 09:50
(Råkades skicka för tidigt, här komemr resten:)

...jag tycker pappan underminerar mig big time om han ska hoppa in och säga "Vad pratar ni om? Vad säger du till Xxx?". Ofta för att sedan lägga sig i samtalet - genom att ställa sig på deras sida såklart.

Så jag har egentligen två frågor

1) var det så konstigt att tycka att barnen gott kan vänta på att pappa ska öppna dörren än att störa mig, när de ändå itne vinner många sekunder på den manövern?

2) vad gör man som bonusförälder när bio-pappan tycker att man inte ska lära barnen diciplin, inte får säga "negativa saker" till dem, och inte klaga på dem på minsta sätt? Är så trött på att bli utmålad som 'bad guy' när jag bara vill att alla i hemmet ska hjälpas åt...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-09-29 10:16
Fundera på om era svar skulle låta annorlunda om detta var en kärnfamilj...? Jag verkar få väldigt mycket hat bara för att jag skrev 'bonusmamma'... Råd som att jag ska flytta ifrån mitt hem och min make (!) för att jag vill att hyfsat stora barn ska städa undan efter sig och visa lite hänsyn mot mig?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-09-29 15:17
Detta är svar på ett inlägg, men värt att upprepa här:

Trist att man ens måste förklara att grunden är trygg och bra hemma. Förra helgen var barnen och jag ensamma och bowlade. jag är ute på skogspromenader med dem, eller spring eller cyckelturer med dem, enskilt, ofta. Vi kan prata om det mesta. Vi målar och pysslar ihop. Vi älskar helger och pyntar huset till halloween, påsk, jul och påhittade helger - till min makes stora fasa. Barnen tyr sig ibland mer till mig än till deras pappa. De vill mysa i soffan. De vill att jag ska komma och titta på deras träningar/matcher. Jag hjälper med deras läxor. Jag är den som har koll på önskelistor och köper julklappar, ordnar kalendrar. etc. etc. Alla som träffar oss säger att vi har en makalöst fin relation.

Vi har ETT NORMALT LIV.

Jag hatar inte mina bonusbarn. Jag hatar den fixa idén om att man som bonusmamma inte får säga till om minsta lilla sak utan att bli ifrågasatt! Både hemma och uppenbart här på familjeliv... och till viss del hatar jag stök... So shoot me!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-09-30 09:29
Skrev detta i tråden men fungerar också som allmän uppdatering:

Vi har iaf kommit överens om att barnen ska försöka använda egen nyckel eller vänta in pappa om han har en nyckel (=inte springa iväg från bilen liksom), och annars att de nu får plinga EN gång och sedan vänta tålmodigt, för det som skaver är nog att jag upplevt det så stressande att det kommer flera pling om man inte fixar det GENAST (otroligt jobbigt om man t.ex. sitter i ett Teams-möte med kamera och ljud på). Vi har sagt att detta handlar både om tålamod OCH lite hänsyn också....

Maken verkar också förstå att han inte borde börja rätta mig inför barnen på sånt där negativt sätt, utan att vi kommunicerar mer mellan oss två och försöker visa enad front... Han ska också ta tag i att hjälpa till mera i hemmet samt bättre koll på viktiga regler att följa; vi jobbar på att ha alla starkare regler/principer vi tror på i ett skrivet dokument, så att vi kan påminna oss själva om vilka saker som är värt att "ta fighten" för (inte alltid, men ändå så barnen får samma signaler från oss båda).

Annat bra tips jag snappade upp från en vänninna IRL :) var att (under perioder när de känns mer spännt, som den här veckan som kan ha påverkats av att jag och maken både haft jet lag) sätta tre gummiband på ena handleden (eller kanske fyra i två olika färger för att representera de olika barnen?); tillrättavisar man ett barn så flyttas gummiband till andra handleden, och målet är sedan att man måste säga tre positiva saker för att få flytta den tillbaka. Är alla gummiband på fel handled är det ett väldigt tydligt tecken på att man måste gå en skogspromenad eller dricka en kopp te i ensamhet... Detta kan jag tänka mig att implementera för att visa för min make att jag inte alls är ute efter att driva negativitet eller förstöra flickornas självförtroende... För det var tydligen något HAN hade snappat upp, att tillsägningar är super-super jobbigt för barn och kan typ ge men för livet... Håller itne riktigt med om det, men är villig att testa detta - det där med "fem gånger mer kärlek" låter ju ändå mysigt, so why not?